”Guld in, guld ut”
eller vad en sommarkurs om podd kan leda till
Kommer du ihåg hur det var att börja skolan? Jag minns att jag var så ivrig. Äntligen skulle jag få lära mig allt, samtidigt var jag frustrerad över att det inte gick tillräckligt snabbt. När upplevde du senast att du var så där uppslukad av någonting? Tar vi oss tid för den sortens lust i vardagen? Eva Sanner, författare till ”Passionskoden”, menar att vi kan få ett mycket rikare liv om vi tar oss tid att utforska det okända och att ägna oss åt olika sorters skapande. Ibland krävs mod, men framför allt nyfikenhet.
Årets sommarkurser på Fridhems folkhögskola i Skåne lockade exakt 1112 nyfikna deltagare, från midsommar till en bit in i augusti. En av dem var jag. Under fem dagar fick jag lära mig allt om poddradio. Från idé, inspelning och redigering, till publicering. Våra handledare, Håkan Svensson och Roger Bengtsson, är gamla radiorävar på Sveriges Radio. De blev tagna på sängen av vår lust att lära och utforska. Vi var som hungriga fågelungar. Veckan innan hade jag upplevt samma sak, men i rollen som handledare. Det var sjunde sommaren jag höll i Skrivarsafari på Fridhem, och som handledare har man alltså möjlighet att även gå en kurs. Det är ett privilegium att få vara delaktig i det magiska som sker i mötet mellan människor som vill skapa och utvecklas, oavsett om man är där för att lära eller leda.
Innehållet i poddkursen var anpassat för fem dagars intensivt lärande. Det fanns utrustning för alla och vi provade att arbeta två och två, men också enskilt. Vi fick lära oss begrepp som puff, löp och klaff. Att valet av inspelningsmiljö påverkar resultatet. Att ett bakgrundsljud behöver vara tillräckligt långt om det ska loopas. Vi diskuterade vad som gör en podd intressant och vilka fallgropar man bör undvika. Att nå ut med sin podd är viktig förstås. Vad är det annars för mening om ingen lyssnar?
Veckans mantra var: ”skit in, skit ut.” Om materialet är dåligt, blir resultatet dåligt. Eller som farbror Barbro i NileCity skulle säga: ”Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet.” Det positiva är ändå att man kan åstadkomma ett riktigt bra resultat utan tillgång till avancerad ljudstudio. En smartphone räcker långt, ännu längre med extern mikrofon och puffskydd som minimerar störande brus, flås och blåst. Det finns gratis redigeringsprogram att ladda ner på nätet, sedan är det bara att sätta igång och experimentera. Kanske kan det bli en gemensam övning för poddkursen och Skrivarsafari nästa sommar? Mina deltagare i Skrivarsafari brukar få i uppgift att skriva material för teaterimprovisatörerna, som sedan framför det på scenene. Det är ett av de mest uppskattade inslagen under kursveckan. Samarbeten bygger broar av kreativitet och lust.
Det första jag gjorde när jag kom hem var att beställa utrustning. Det blev en inspelare med puffskydd, en mikrofon och minneskort med plats för många långa, sköna ljudfiler. Att behöva vänta en hel vecka på leveransen var tufft, men då kunde jag fundera över vad jag skulle använda utrustningen till. Så bakvänt fungerar jag när passionen slår till. Jag visste att det skulle bli roligt, och då brukar allt lösa sig.
Jag letade fram några kortare texter, egna noveller och betraktelser, som kunde få nytt liv. Jag ville göra något extra med dem, inte bara läsa in texterna rakt upp och ner. När jag väl gjorde det, såg jag mina texter med nya ögon. Det kommer troligen att påverka mitt skrivande framöver. Jag letade upp olika ljudsajter, och snart hade jag tillgång till allt från vargyl till vågskvalp. Det roligaste är ändå att experimentera med egna ljud. Alltså gick jag ut i gryningen för att samla fågelkvitter och träskor i grus och lekande barn och sirener från utryckningsfordon och kyrkklockor och dörrar som slår igen och spring i trapphus och humlesurr och …
Den inspelningsmässigt bästa platsen i lägenheten visade sig vara bakom draperiet framför garderobsväggen i sovrummet. Där satt jag på en pall och spelade in text efter text långt in på nätterna. Jag redigerade, lade på musik, klippte bort smackljud och tonade in och ut. När min hund gläfste i sömnen blev det en perfekt ljudillustration till ett avsnitt jag läste in just då. (Tack för det, Pop!). Jag hade förbannat roligt. Glömde äta och sova. Blev hes och hålögd, men det gjorde ingenting.
Några veckor senare reste jag till Gotland och årets författarvecka på Fårögården. Utrustningen fick följa med. Det blev inte mycket skrivet för mig. Jag strök mest omkring med hörlurar och inspelare. När resten av Sverige jagade Pokemón, gick jag ner till havet och samlade på verkligheten. Jag intervjuade författarkollegor och filosoferade kring det fina att samlas på en sådan plats för att arbeta, umgås och växa.
Ett ämne som diskuterades på Fårö var hur vi författare kan nå ut till läsarna med våra böcker. Det ges ut tiotusen titlar i Sverige varje år och bokhandlarna kan naturligtvis inte ta in allt. Särskilt svårt kan det vara för egenutgivare och mindre förlag. Där och då fick jag en idé, att erbjuda inspelade, korta teasers som kan locka lyssnarna att vilja läsa mer. Jag har experimenterat med egna alster och känner mig redo att hjälpa andra. Och allt började med en sommarkurs på Fridhems folkhögskola, och en stor dos passion.
/AC Collin
: : :
AC Collin är författare, skrivarpedagog och terapeut. Numera också poddare. I november håller hon en skräckskrivarkurs på Gällöfsta Herrgård, och värmer upp med att lyssna på P3 Series thrillerpodd: ”De dödas röster”
Sommar på Fridhem >> (film)
Kommentera "”Guld in, guld ut”"