Syntolken beskriver världen live och via appar

En syntolk förmedlar det som inte framgår av repliker och andra ljud. Ofta innebär det att i en film beskriva ansiktsuttryck och detaljer för en person som ser dåligt eller inte ser alls. Seende personer som har dyslexi eller svårt att förstå samband kan också ha nytta av syntolkning när de går på bio eller ser en film hemma.

Länge har film syntolkats ”live” i en biosalong, där man lyssnar till syntolken i ett headset. Men det blir allt vanligare med syntolkningsappar via smartphone eller surfplatta. I Sverige finns fem appar: TillBio, BioPlay, SubTalk, VoiceVision och MovieTalk. Den senare har utvecklats framförallt av Per Hållander, maskinist på Filmstaden i Örebro.

MovieTalk

En decemberdag 2016 håller Per Hållander föredrag för en kurs i syntolkning vid Fellingsbro folkhögskola i Örebro. Han kom i kontakt med syntolkning för över 15 år sedan, när Synskadades riksförbund ordnade en syntolkad föreställning på bion.

– Då slog det mig att man borde kunna spela in syntolkningen på liknande sätt som när man dubbar film, för att sedan spela upp den på alla föreställningar, säger han.

När Per Hållander medverkade i SRF:s helgkurs i syntolkning, långt innan det blev aktuellt med smartphone och appar, sade han att man borde synka uppspelningen till en filmprojektor och byta ut livesyntolken till en dator. Den första lösningen gick ut på att känna av ”aktskiften” i filmen:
– För varje akt spelades en ljudfil upp. Eftersom biofilm alltid levererades i kortare akter på omkring 20 minuter, kunde man använda skarvarna som referenspunkter för att veta var i filmen man var.

Dyslexiförbundet och Filminstitutet

Med maskinistjobbet som bas har Per Hållander fortsatt sitt ideella arbete med hjälp av programmerare. Ett stort steg togs när Dyslexiförbundet fått pengar till projektet Uppläst textremsa på bio och tyckte att Per Hållanders idéer passade för ett samarbete. Några månader senare startade Filminstitutet ett projekt inom regeringsuppdraget Tillgänglig bio. Bägge projekten finansierades av Post- och Telestyrelsen.

Dyslexiprojektet blev lite låst av att PTS ville hålla sig till branschstandarden, där syntolkningen läggs ihop med filmens ljudfiler för att sedan plockas ut från ljudprocessorn och överföras till biobesökaren. Utomlands är det vanligast att man använder trådlösa IR-hörlurar. För MovieTalk valde man att istället strömma ljudet via ett trådlöst nätverk till en app i smartphone eller surfplatta.

Filminstitutet hade däremot fria händer att testa olika lösningar i en innovationstävling. Där deltog MovieTalk och uppfyllde alla krav. Men det fanns en nackdel, enligt Per Hållander:

– Man kunde inte koppla upp jättemånga samtidigt på samma accesspunkt. Därför skulle det bli dyrt att låta systemet täcka en hel salong, vilket SF Bio hade som mål.

Biograferna tackade nej, och Filminstitutet gick vidare med en annan teknik med så kallade fingerprints för synken. Det innebar att biograferna inte behövde installera extra utrustning.

Fingeravtryck i filmen

Fingerprint går ut på att appen lyssnar på filmens ljud. Av en kort snutt tar den fram ett ”fingeravtryck” att matcha mot en databas. Om samma ljud förekommer i filmen, matchar fingeravtrycket i databasen. Positionen blir känd, och man kan synka uppspelningen av ljudfil mot den. Metoden är densamma oavsett om man använder appen på bio eller hemma i soffan, förklarar Per Hållander:
– Appen lyssnar ju på filmljudet. Den enda skillnaden är att filmen kan gå olika fort. På bio är bildhastigheten för närvarande 24 bilder per sekund, medan en dvd visar med 25 bilder per sekund. Därför har filmerna ibland olika ljudpaket för att matcha de olika hastigheterna. Det kan gå att använda fel ljudpaket, men säkerheten blir sämre.

När filmdistributörerna söker pengar hos Filminstitutet för att låta syntolka en viss film, släpper de ibland ljudpaket för olika bildhastigheter. Även efter en film har släppts på dvd, kan man producera en syntolkning. Om man upptäcker fel i syntolkningen går det också bra att korrigera och lägga upp ett nytt ljudpaket, tack vare appen.

MovieTalk expanderar nu på ideell basis, bland annat med en sajt som informerar om filmer och där man kan sätta betyg på syntolkning.

Går på bio när hon vill

”Katie, Daniel, Daisy och Dylan kommer gående i en smal gränd som omgärdas av urblekta röda plank. Alla fyra har alldagliga kläder i svarta, bruna och grå nyanser, utom Daisy som har rosa tights . . . ”
En syntolkad beskrivning av filmaffischen lockade Maj-Britt Ryman, tidigare ombudsman vid SRF i Örebro, att gå och se Jag, Daniel Blake. Först hade hon via MovieTalk tagit reda på vilka syntolkade filmer som gick i Malmö.
– Det är också av yttersta vikt att veta som har skrivit manus till syntolkningen och vem som syntolkar. Man får sina favoriter, säger hon.

Innan hon gick hemifrån, laddade hon ned filmen till sin mobilapp. I biosalongen satte hon mobilen på flygsplansläge och tryckte igång syntolkningen på appen. Hon kunde först lyssna på en introduktion, där syntolken beskrev vissa miljöer och personer. Därefter fick hon hela filmen syntolkad. Maj-Britt Ryman var nöjd med både teknik och syntolkning. En tid senare såg hon filmen Lion på samma sätt.

– Nu går jag nästan aldrig på livetolkade filmer på ett bestämt datum med en bokad syntolk. Det är så skönt att kunna gå på bio när JAG vill, helt spontant en kväll. Jag önskar få ännu fler dokumentärfilmer syntolkade, på tv också.

Guldbagge för syntolkning?

Filmregissören Ruben Östlund föreslog för att par år sedan att Guldbaggen borde ges för ytterligare en kategori: Bäst syntolkade film. Maj-Britt Ryman tycker att det är en bra idé:
– Syntolkningen kan jämställas med kostym, ljud/ljuddesign och mask/smink på Guldbaggegalan, kommenterar hon.

Hon har en del erfarenhet av att gå även på syntolkad teater, drag-show och utställningar.

– På museer och gallerier finns det också mycket att syntolka. Sådan syntolkning måste utvecklas och utökas.

Det var Maj-Britt Ryman som höll i den tidigare nämnda helgkursen. Nu är hon resursperson på folkhögskolans kurs och ser förändringar:

– Utbildningen har hittat ett helt annat djup än det vi hade när vi trevande började med vår första kurs i Örebro. Det har hänt mycket med teknik, etik och forskning.

Hon säger även att språket i syntolkningen har blivit mycket mer varierat och följer filmens tonart i såväl ungdomsfilmer som klassiska filmer. I dansfilmer vill hon få mer än beskrivning av rörelser, för att förstå vad rörelsen är ”inklädd i”:
– Jag vill veta allt om smink, kläder, frisyrer. Till vissa danser ska man ha stora örhängen och högklackat, sådant vill jag få beskrivet, poängterar Maj-Britt Ryman.

Beskriv dans med wow!

Jag tycker att det är jättekul att besöka den utbildning som jag själv följde hösten 2014. Då läste vi en termin på halvtid, men nu ges kursen på kvartstid under två terminer. För övrigt råder samma goda och aktiva stämning under lektioner och övningar som förr. Per Hållander vill under sitt föredrag ha frågor och synpunkter på MovieTalk, och det får han. Ett är att betygen borde kunna delas upp på syntolkningsmanus och uppläsare.

Nästa lärare, Amica Sundström, har samma generösa förhållningssätt, när hon varvar teori med praktiska övningar i sitt pass om att syntolka dans och rörelse. Hon förklarar att det är nyttigt att göra research om hur olika danser beskrivs på Internet.

– Syntolken är här som en dansdomare, fortsätter hon. Vi ska förmedla känsla, glädje, rytm, musik, samspel, karaktär och teknisk skicklighet. Hur kroppen rör sig i förhållande till musiken. Dans är känslosamt och vi måste förmedla en wow-faktor!

Efter en stund får deltagarna varsin dvd, för att sätta sig och se en scen ur en dansfilm. Det är helt olika genrer, från klassisk tåspets i vitt tyll, till stomp, där dansarna ser närmast krigiska ut. Var och en får framföra sin syntolkning inför gruppen, och alla ger varandra konkreta råd. Läraren ger också individuell återkoppling.

Syntolken analyserar

Amica Sundström är både vävare, arkeolog och guide. År 2000 debuterade hon som syntolk med filmen Tillsammans. Hon är noga med att förstå det hon syntolkar, annars blir det inte bra, förklarar hon:
– Som syntolk måste du alltid göra någon form av analys av det du ser, och den behöver du öva upp. Första gången gör du en bokstavlig analys, och efter ett tag sker det av sig själv.

Eftersom Amica Sundström är en utpräglad ”livetolk”, har hon flera gånger anlitats som syntolk till Melodifestivalen i SVT. Det förbereds noga:

– På torsdagen före lördagens sändning har varje artist tre repetitioner, och den sista genomkörningen innehåller ljus och pyro. Om de inte då har sina scenkläder på sig, visar de dem för mig. Men jag får inte alltid veta vad som ska hända i mellanakterna, utan dem får jag syntolka spontant.

Amica Sundström är själv dyslektiker och vet att dyslexi tar olika vägar.
– Min är sådan att jag inte antecknar. Jag kommer ihåg bra och kan hålla en hel film i minnet. Det har jag tränat upp. När jag antecknar, kan jag få fler detaljer, men det blir på bekostnad av helheten. För andra dyslektiker blir syntolken en guide som sorterar ut allt viktigt som händer.

Etablerad utbildning

Lotta Lagerman är ansvarig för syntolkningsutbildningen vid Fellingsbro folkhögskola. Hon gick också på SRF:s helgkurs för många år sedan och fick efter den snart i uppdrag att syntolka filmer, revy, show, konst och teater. Hon kände sig otillräcklig och saknade möjligheter till forbildning.

– Det är en stor press att syntolka, och processen att få tillit till sin förmåga att genomföra arbetet behöver sin tid.

Detta fick Lotta Lagerman att verka för att få en utbildning till stånd, med folkbildningstanken som grund.
– Där bär varje människa på sin del i en gynnsam skolsituation, som bidrar till en helhet där allas kompetenser tillvaratas och kan ge utvecklingsmöjligheter för alla, förklarar hon.

Syntolkning i världen

Syntolkning har på senare år även blivit föremål för forskning, både i Sverige och utomlands. Lotta Lagerman och hennes kolleger ska snart till en internationell konferens i Barcelona, för andra året i rad.

– Det har gett oss mycket energi och kraft samt insikter om hur enormt mycket forskning och verksamhet kring syntolkning som pågår i världen. Man har forskat i ämnet på djupet under flera års tid för att sammanställa riktlinjer för syntolkar. I Thailand, i Sydamerika, Island och Brasilien samt ytterligare tio länder pågår det massor av verksamhet med syntolkning och utbildning av syntolkar.

– Men vi är nog ganska ensamma i världen om att ha en så lång och gedigen utbildning, dessutom i en så unik skolform som folkhögskolan, avslutar Lotta Lagerman.

Gunnel Bergström, frilansjournalist och syntolk

FAKTA

Sju kullar hittills

Fellingsbro folkhögskola släppte ut sin första kull syntolkar 2011, och varje kurs tar emot åtta deltagare. I maj 2017 avslutas den sjunde kursen, och då har totalt över 50 syntolkar utbildats. De flesta som önskat har fått uppdrag, men man måste oftast aktivt söka upp jobben genom kontakt med brukarorganisationer och producenter. Fler evenemang behöver göras tillgängliga, så att alla medborgare har rätt att delta på samma villkor.

Gratis syntolkningsapp

Den nya plattformen med appar för syntolkning presenterades vid en konferens på Filmhuset i Stockholm i mars 2015. På bioguiden.se/tillganglig_syntolkning.aspx finns en instruktion.

Bok om syntolkning

Hösten 2016 gavs rapporten Syntolkning – forskning och praktik ut i samarbete mellan Lunds universitet, Stockholms universitet och Myndigheten för tillgängliga medier, MTM. Boken vill inspirera till forskning, debatt och utveckling av syntolkning och kan laddas ned via http://www.mtm.se/contentassets/5d05fc0fa30f4bde8855429641085750/rapport_syntolkning_2016.pdf