Håkan Fleischer, filosofie doktor och universitetslektor i pedagogik, är en av Re:flex skribenter. Han har tillsammans med läraren Helena Kvarnsell skrivit en bok om skolnära forskning och om hur vi kan hantera kvalitetstänkandet runt digitaliseringen. Här recenseras den av Elisabet Norin.
Håkan Fleischer föreläser på en seminariedag anordnad av FSO den 12/10 2016. Läs mer om den här.
Håkan Fleischer och Helena Kvarnsell, ”Digitaliseringen som lyfter skolan – teori möter praktik”, Gothia fortbildning, 2015.
Skolnära forskningsmetoder är den skärningspunkt eller snarare process där vetenskap möter praktiskt arbete i skolan. Lärares erfarenheter och vetenskaplig kunskap – två områden som kan stärka varandra men också skolans mål. Lärare får möjlighet att forska på sitt eget praktiska arbete. Fördelen är att det blir möjligt att ta sin utgångspunkt i egna frågor och behov och befinna sig nära arbetet tillsammans med eleverna. Fleischers och Kvarnsells bok har just denna dubbla utgångspunkt.
I fokus står frågan om hur vi ska förhålla oss till digitaliseringen i samhälle och skola. Går det verkligen att hitta ett sätt att lyfta arbetet i skolan? Blir det frestande att bara strunta i allt? Eller det motsatta diket: låta sig svepas med i halleluja-vågen?
”Många lärare vi möter vittnar om en osäkerhet redan här på (…) grundläggande nivå”, skriver författarna. ”Att då tro att läraren ska kasta sig ut och göra stordåd med eleverna skapar i värsta fall klassrum med fel använd teknik eller ett klassrum där tekniken inte tillåts användas alls.”
Många pedagoger har använt digitala hjälpmedel i åratal. De introducerar gärna nya verktyg om de anser att dessa stöttar kursinnehåll och deltagarnas utveckling. Andra protesterar och vägrar använda digitalt stöd. Kanske riskerar de då att fastna i föråldrade arbetssätt och även förlora egen utveckling och kompetens? Åter andra blir upptagna av digitala prylar och teknik och riskerar möjligen att glömma målet.
Läraren behöver känna sig digitalt kompetent med allt vad det innebär, menar författarna. När metodiken genomsyras av digital teknik kommer nya frågor att upptäckas och uppstå – hur ska till exempel ett klassrum organiseras, hur lärarnas egen kompetensutveckling?
”Digitaliseringen som lyfter skolan” ger lärare stöd och underlag genom att tillhandahålla ett språk, men också idéer, för fortsatta samtal. Oavsett vad vi tycker om det ena eller det andra behöver vi förhålla oss till användningen av IT i skolmiljön.
Boken tar avstamp i såväl forskning som i en praktiknära del, men diskuterar även yrkesrollen – som förändras snabbt. Hur kan vi jobba för att fördjupa kunskapsbildningen hos våra kursdeltagare? Hur förändras vår beprövade arbetserfarenhet genom närvaron av digital teknik, redan ägd och använd av deltagarna själva?
Det krävs ”… att frågan om IT handlar om pedagogik och inte om teknik som ett självändamål”, påpekar författarna. Vi behöver ta vara på grundläggande pedagogiska strategier och undvika de fallgropar och risker som forskningen har visat att IT kan medföra.
I takt med att rörligheten i samhället ökar, med både information och desinformation, ökar också rörigheten. Snabbhet, omväxling och förändring premieras ofta på bekostnad av ett mer reflekterande och bildande förhållningssätt. Bägge dimensionerna behöver finnas med i vår syn på vad kunskap är, menar författarna, oavsett kunskapens olika kvaliteter. IT kan skapa ett fördjupat lärande, menar de och använder sig av begreppet ”stretchad kunskap” för vad som uppstår då.
Paradoxalt nog tycks snabbheten i digitala medier framtvinga ett långsamt och reflekterande tålamod i arbetet med egen fortbildning och de studerandes kunskapsbildning, om vi ska landa rätt med grundfrågorna.
I sitt definierande av den stretchade kunskapen undersöker Fleischer och Kvarnsell fyra komponenter: motivation, målorientering, reflektion och socialt lärande. Det är fyra välkända aspekter för alla verksamma i folkhögskolevärlden. Det ingår i vår tradition att samtala och arbeta utifrån dem, men kanske har vi aldrig tänkt på dem sammanställda som här, ur denna synvinkel.
En reflektion utifrån detta blir att läsaren/pedagogen inser att handlingsmönster är det verkligt intressanta att diskutera. Oavsett vilka prylar vi rör oss med i undervisningen: stenyxa, tärning eller surfplatta.
”Digitaliseringen som lyfter skolan” är en utmärkt hörnsten att utgå ifrån för det gemensamma kvalitetsarbetet på skolan. Boken är perfekt att använda som studiematerial i lärarlaget eller för större temaarbeten bland kollegerna.
Elisabet Norin
Läs mera här:
http://www.stretchadkunskap.se/ – författarnas sajt om begreppet stretchad kunskap och vidare utifrån bokens innehåll.
Fleischers forskning. En elev – en dator: kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan
Kommentera "Pedagogisk utveckling med hjälp av skolnära forskning"