Med nätkärlek och trollkompetens

Ett hjärta i ett spindelnät"I CAME HERE LOOKING FOR MONEY" (CC BY 2.0) by Neal Fowler on Flickr

Recension av Elza Dunkels bok ”Nätmobbning, näthat och nätkärlek – kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet” (2016), Gothia fortbildning.

Med nätkärlek och trollkompetens

Det pratas om näthat, näthot och annat obehagligt som förekommer på nätet – på de sociala medierna, i vanliga medier och människor emellan. Dessutom pratas det om kränkningar och hat på internet som om nätet vore en egen, annan värld, inte en del av verkliga livet. Lite ensidigt och ganska deprimerande.

Så skönt att då läsa Elza Dunkels bok om nätmobbning, näthat och – kanske lite överraskande: nätkärlek. När hörde du någon klaga på alla hjärtan, solar, glada emojis och uppmuntrande tillrop när någon signalerar behov? Och är inte de på riktigt, de känslorna av kärlek, vänskap, tröst, glädje och tacksamhet, eftersom de inte sker öga mot öga?

Vad författaren gör är att hon reder ut begreppen – mobbning är mobbning oavsett var den sker – skillnaden är att den kan upprepas genom det digitala delandet medan den förblir inom ett fysiskt och socialt område när den sker på det ”gamla” sättet. Bägge gör ont, som en av Elzas informanter (barn i skolan) menar. Men öppenheten kan också skapa ett varmt klimat och förena människor över stora avstånd.

Dunkels påpekar också, lite överraskande kanske, att vi är mobbare – du och jag. Men vänta nu, säger du, jag skulle aldrig drömma om att mobba någon … Men risken är stor att du har gjort det om du skrattat åt ett filmklipp där någon drattar på ändan, fuldansar eller iförd rosa tofflor använder en cable cross på fel sätt – och sedan delat vidare till dina vänner att se, skratta och dela de också.

När det gäller traditionell mobbning finns en hel del forskning. Den lyfter fram obalans i maktförhållanden som en viktig komponent. Den gör det svårt för offret att slå tillbaka och tystar också personen. På nätet är inte rollerna offer-förövare lika tydliga. Där kan offret slå tillbaka på ett liknande sätt vilket får det att likna en öppen konflikt, eller bara blockera förövaren från sina flöden.

Hur kan vi motverka hat och kränkningar? Som vuxna behöver vi hålla oss informerade och kunniga – både som föräldrar (många av våra studerande har barn) och professionella och se till att vi har ett språk för att formulera problemen och vad vi kan göra för att hantera dem. Att stoppa huvudet i sanden skyddar ingen.

Att bygga motståndskraft mot faror hos unga – eller vuxna med ett extra skyddsbehov – är ingen ny tanke. Det är snarare en självklarhet i den fysiska världen, påpekar författaren. Men samma sak borde gälla på nätet. Idag är forskningen på det klara med att det finns ett tydligt samband mellan utsatthet på och utanför nätet:

”De /…/ som har det svårt i livet på olika sätt befinner sig dessvärre mer i riskzonen för att råka illa ut på nätet”

Det betyder inte att trygga människor är immuna mot faror, men:

”Den typen av forskningsresultat, som alltså visar på att internet inte är en särskild värld, uppmuntrar oss att se helheten i ungas liv och inte skilja ut nätet från livet i övrigt.”

Vad kan vi göra? Många folkhögskolestuderande kommer från utsatta förhållanden. De befinner sig i utbildning för att komma ur dem. Dunkels är tydlig med svaret: Höj lärares kompetens. Men många lärare är osäkra när det gäller faror på nätet. Möjligen tänker vi att vi och våra familjer eller kursdeltagare inte ska bli utsatta, vi behöver skyddas. Men risken finns kanske att någon – i oförstånd – också blir en förövare?

Problemen behöver därför inventeras, normer och etik dammas av och diskuteras, våra egna värderingar och syn på varandra likaså. Det finns en ”åldersmaktsordning”, påpekar Dunkels, som diskriminerar såväl unga som gamla. Stereotypisering och utanförskap ger grogrund för mobbning. Som vuxna, varken unga eller gamla, behöver vi problematisera vår maktposition.

Dunkels ger i sista kapitlet förslag till förhållningssätt och praktiska råd. Genomgående påpekar hon i boken hur viktigt det är att förstå och lösa de här frågorna på flera nivåer. De är komplexa, alltså kan vi inte använda enkla quickfix-lösningar. Det är frågor för hela samhället, inte för individen att lösa själv enbart, inte för skolan enbart, och så vidare. En av de viktigare punkterna kan vara att våga anmäla. Brott är brott också då de förekommer på nätet. Ge stöd, ge ”empowerment” – att helt enkelt förse människor med trollkompetens och handlingskraft är viktigt. Och att fokusera på kärleken.

En mycket praktisk och bra bok, som både lugnar och ger styrfart för ett vettigt arbetssätt, på skola, i familj, på företag, för egen del.

Elisabet Norin

Om författaren:
Elza Dunkels, född 1960, är forskare i pedagogik. Hon är i grunden ämneslärare men avlade 2007 filosofie doktorsexamen och har docentkompetens i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet. Hennes avhandling handlar om barns och ungas Internetanvändande och om kulturer på nätet. Hennes forskning handlar om barns och ungas strategier på Internet för att skydda sig mot faror och obehagligheter. Elza Dunkels forskningsblogg med aktuella kommentarer:
http://www.kulturer.net/ Hennes utgivning hittar du här. I maj i år skrev Elza Dunkels en artikel för Re:flex, du hittar den här.

Kommentera "Med nätkärlek och trollkompetens"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*