Plötsligt ”VET” någon något:

• Pengar som skulle gått till X i samhället har istället använts till Y!
• Brott har begåtts. Men de verkliga brottslingarna är inte A utan B!
• Regering, riksdag, fullmäktige är alla oduglingar! Men samma politiker är snillrikt smarta och kan driva smutsig business – oskyldiga skattebetalare kläms och lider brist!

Historierna med det här mönstret berättas från person till person och dyker också upp och presenteras som fakta på skumma nyhetssidor på nätet (i värsta fall även i traditionella media) och citeras vidare på sociala media. Plötsligt förvandlas snälla men okunniga människor till foliehattar som hjälpsamt delar ”kunskaper” via nätet. Den som å andra sidan försöker korrigera ”fakta” kan få olika bemötande: hen negligeras, får utstå hot och hat eller portas från kommentarsfälten av administratörer.

De stora historiska katastroferna och tragedierna följer samma mönster som de där ryktena vi lever med på nationell eller lägre nivå:
Mordet på Olof Palme, på president Kennedy, på Charles Lindberghs son, 11 septemberattackerna, Dag Hammarskjöld, Anne Frank, listan kan göras lång. Namnen ingår snart i sinsemellan så olika berättelser att de inte längre tycks handla om samma personer. Nya böcker med teorier och förklaringar tycks följa på varandra i en ständig ström.

Erik Åsard – professor emeritus i nordamerikastudier – har granskat fenomenet närmare. Sex moderna gåtor med några kända historiska namn kartläggs i hans bok ”Konspirationsteorierna och verkligheten” (Historiska Media, 2015).

I Åsards bok får läsaren följa strömmen av vanliga konspirationsteorier men också vad utredningar visat i efterhand. Det kan innebära att man inser att polis och myndigheter bevisligen agerat långsamt och klumpigt – men i det öppna samhället ingår att kunna ta emot fakta och vara kritisk mot det som sägs i utredningen. I det råder ingen motsättning.

Olika nationer har också en kultur som kan gynna konspiratörer: exempelvis har USA en historik av skepticism inför stat och institutioner. Av den anledningen har amerikansk populärkultur och politik länge svämmat över av konspirationsteorier.

”De klentrogna vill hellre tro att staten är allsmäktig och ond än ofullkomlig och välmenande”, skriver Erik Åsard.

Som lärare – eller student – är det viktigt att vara medveten om förekomsten av den här typen av falska teorier. Att kunna bemöta berättelserna, vare sig de är stora historieförändrande händelser eller mer nationellt spridda ryktena om än det ena, än det andra.

Åsards bok är en god hjälp för pedagoger som möter motsättningar och falsk kunskap. Han visar att konspirationsskribenterna – som jobbar som tankesmedjor som vältrar ut lögner – använder sig av tydliga strategier. De gör ett urval av fakta som understryker deras teoribygge, medan motstridiga fakta förkastas. Vissa sakuppgifter inlemmas dock av precis samma skäl. Erkända fakta avfärdas i övrigt som lögner. En annan strategi är att presentera ett övermått av detaljer och referenser som också de går emot utredningarna. Läsaren eller lyssnaren blir snart utmattad i sina försök att hålla ihop och isär komplottens alla fragment. Ett annat sätt är att konspirationsteoretikerna fabricerar de ”källor” man behöver.

Faran med all denna påhittighet är naturligtvis att det dagsaktuella politiska samtalet riskerar att rämna. Den som ”VET” hur saker och ting förhåller sig kan ostörd klappa sig själv på axeln, barrikadera sig med ja-sägare bakom sin ”kunskap” och beskylla andra för att vara allt från PK till ute i samma illistiga affärer som fienden staten.

Som lärare har vi med andra ord en viktig uppgift: Det är inte svårt att se att konspirationsteorier i värsta fall leder till motsättningar mellan enskilda och folkgrupper, kanske med våld och övergrepp som följd. Ty den agerande är givetvis en rättrådig person i sina egna ögon och vill gärna larma i klockor och ta rätt i egna händer när alla andra verkar fatta trögt. Tiden på folkhögskolan kan vara enda gången som den rättrådige möter ett ifrågasättande. Det borde också vara den gång hen lär sig vad källkritik innebär – på riktigt. Inte bara genom att titta på vem som publicerat, ändå ett fall framåt, utan genom att få verktyg att använda det öppna demokratiska samhällets möjligheter till forskning och även fundera över syften och över avsändares språkanvändning som en följd av det.

Som läsare tänker jag att det på ett psykologiskt plan handlar om självupptagenhet, ett behov av att vara hjälte (som i IS?), att ”rädda sig och sitt” undan ”de andra” i den tjatiga valsen om ”vi och de”. Hamna på kant med verkligheten och förlora greppet om rätt och fel.

Åsards bok är en bra bok att ha som gemensamt studie- och diskussionsmaterial i ert lärarlag, kanske även att använda som inspiration för en temadag med skolans alla kursdeltagare och sedan följa upp med ett nytt sätt att arbeta.

Erik Åsard. Konspirationsteorierna och verkligheten. Sex historiska gåtor.

Finns både som tryckt bok och e-bok.

Elisabet Norin