NY BOK! Patricia Diaz med ”Arbeta formativt med digitala verktyg”, Studentlitteratur (2015)

Var befinner du dig nu? Vart är du på väg? Hur kan du ta dig dit? Vad är nästa steg?

Nej, under min skoltid för xx år sedan ställde ingen dessa frågor till mig. Om de hade gjort det hade jag förmodligen blivit svaret skyldig. Minst sagt. Det var ju liksom någon annan som ägde mig och vad jag skulle lära.

Men inom folkbildningen har dessa – och liknande – frågor alltid varit viktiga. I det personliga samtalet med kursdeltagaren har vi lärare frågat:

Vad vill du med dina studier, hur ser målet ut, var är du nu, vad behöver du göra för att komma dit? Vad tänker du om …? Hur vore det om …? Skulle du kunna …? Vad sägs om att …?

Frågorna är grundfrågor för det som under senare år blivit välbekant som formativt arbete i skolan. Svaren – som givetvis skiljer sig från person till person – har blivit nycklar till planen för vars och ens lärande, vars och ens personliga utveckling. Samtalet fungerar involverande, den studerande görs till huvudperson i sina egna studier, med möjlighet att påverka vad som ska hända och hur det ska göras.

När skolforskaren John Hattie lanserade sin metametastudie Visible Learning for Teachers (Synligt lärande, Natur och Kultur) för fem år sedan, blev den en formidabel succé i Sverige. Hattie själv reste runt och höll föreläsningar. Boken betonar ett förhållningssätt där eleven blir medveten om sina bästa sätt att lära. Kvaliteter i undervisningen och lärandet synliggörs. Möjligen kan man förstå succén som att lärare i Sverige älskar att interagera, att dela en metanivå tillsammans med de studerande. Det gör arbetet extremt roligt, det vet varje folkbildare.

Parallellt med detta kommunikativa sätt att tänka och arbeta har lärare börjat experimentera och pröva sig fram med hjälp av digitala verktyg. Så hur sammanför man dessa bägge fält: summativt arbete + digitala verktyg – så att 1 + 1 plötsligt blir 3?

En av de mest aktiva lärarna, uppskattad föreläsare och workshopledare, är Patricia Diaz. Hon är till vardags språklärare på Mikael Elias Gymnasium i Stockholm.  För några år sedan skrev hon boken ”Webben i undervisningen” (tidigare recenserad på Re:flex). I år kom hennes bok ”Arbeta formativt med digitala verktyg”. Den lyfter en praktik som lutar sig mot begreppet formativt lärande eller formativt arbete, men närmast hämtar författaren inte sina idéer från Hattie, utan en annan forskare, brittiske professorn Dylan Wiliam (vars bok ”Att följa lärande: formativ bedömning i praktiken” snart kommer att recenseras på Reflex).

Baserat på Wiliams forskning presenterar hon bland annat tre nyckelprocesser för undervisning. De tre involverar tre individer: läraren, eleven och elevens klasskamrat. Dessa visualiseras i en matris som också presenteras och kopplas till fem strategier för formativt arbete:

• Tydliggöra och skapa förståelse för lärandemål.
• Ta fram belägg för och synliggöra lärande.
• Ge återkoppling som utvecklar lärande.
• Aktivera elever som resurser för varandra.
• Aktivera elever till att ta ansvar för och äga sitt eget lärande.

Författarens tips och resonemang kännetecknas med andra ord av ett noggrant strategitänkande. Det handlar om att använda olika typer av verktyg som främjar det formativa arbetssättet.

Med digitala verktyg syftar författaren på webbaserade resurser, men även på appar och sociala medier. Förutom digitala verktyg lyfter Diaz också ett par andra viktiga moment i det här arbetssättet: återkoppling och kamratrespons.

Bokens målgrupp är lärare, skolledare och politiker, föräldrar när det gäller de unga, men faktiskt också de studerande själva:

”Det är de som är de viktigaste i sammanhanget och det är de som verkligen kan dra nytta av att förstå hur de kan utveckla olika strategier för att öka sitt eget lärande …”

Boken är en tydlig och utmärkt handbok, perfekt för en studiegrupp på skolan, (kanske med lärare och studerande tillsammans?) eller kanske över alla typer av gränser via en webbkonferens? Här finns mycket att fundera över och diskutera, massor av inspiration till infall och experiment och möjligheter att dela erfarenheter med varandra. ”Sharing is caring” – aldrig har det varit mera sant.

Elisabet Norin