Vad vet vi om det digitala läsandet?

Man som läser på en iPad"iPad reading" CC BY-SA 2.0 by Mori aka ICE

Vad händer när vi läser digitalt? Vad är skillnaden jämfört med tryckt text, hur påverkar verktygen våra hjärnor, hur uppfattar vi en texts innehåll? Frågorna är många.

Nils Holmberg är doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet. I två artiklar ger han oss här en introduktion till det digitala läsandet. Här följer första delen.

Vad vet vi om det digitala läsandet?

Nils Holmberg

Nils Holmbergs forskningsprojekt handlar om att analysera internetannonsering och att undersöka hur den påverkar barns visuella uppmärksamhet när de surfar på nätet. Nils Holmberg har ett stort intresse av att kombinera webbutveckling med fysiologiska mätmetoder såsom eye-tracking.

Det råder väl ingen tvekan om att det är angeläget att försöka besvara denna fråga. Mer och mer av vårt kulturarv håller på att digitaliseras, en ökande andel av vårt medieintag sker online; och fler och fler läromedel produceras på digitala plattformar. Hur påverkar det digitala mediet vårt sätt att förstå och tillgodogöra oss skriven text? Denna till synes enkla fråga innehåller egentligen flera delfrågor, och var och en av dessa delfrågor är i själva verket ganska komplex.

I dessa texter tänker jag försöka bena ut vilka dessa delfrågor är och säga något om forskningsläget för respektive delfråga. Därefter tänkte jag återgå till huvudfrågan och diskutera vad vi vet om det digitala läsandet idag, samt föreslå några områden som forskningen behöver arbeta med i framtiden.

Tvärvetenskapligt

Frågan om det digitala läsandet sätter fingret på det faktum att relationen mellan läsning och medier i hög grad är en tvärvetenskaplig fråga. Den kan knappast besvaras fullt ut av en enda metod eller forskningsdisciplin. Således behövs medievetenskaplig kompetens för att undersöka hur de digitala medierna är konstruerade, vilka funktioner de uppfyller, samt hur de skiljer sig från tryckta medier. Dessutom krävs psykologisk och kognitionsvetenskaplig kompetens för att förstå hur vi använder vår visuella perception och uppmärksamhet för att interagera med digitala texter. Slutligen vore det också värdefullt att undersöka det digitala läsandet från ett pedagogiskt perspektiv, för att undersöka hur inlärningsprocesser förändras i samband med digitala texter i skolmiljön. I denna text kommer jag framför allt att närma mig dessa frågor från ett kognitionsvetenskapligt perspektiv och beskriva hur jag och ett antal andra forskare vid Humanistlaboratoriet i Lund har forskat om det digitala läsandet.

Trötthet och kognitiv belastning

En viktig delfråga kring det digitala läsandet handlar alltså om att beskriva vad som kännetecknar digitala medier, hur de skiljer sig från tryckta medier, samt hur digitala texter kan tänkas påverka läsprocessen. Vissa egenskaper hos den digitala texten är lätta att beskriva. Det faktum att digitala texter presenteras på en skärm innebär att texten ofta visas vid en lägre upplösning än tryckta texter (en vanlig skärmupplösning är 72 dpi, medan tryckta texter brukar ha en upplösning på ca 300 dpi). Dessutom uppdateras bilden på en skärm 50-60 gånger per sekund, vilket innebär att den digitala texten flimrar på ett sätt som tryckta texter inte gör. Slutligen har de flesta digitala skärmar bakgrundsbelysning. Ergonomisk forskning har visat att dessa skärmegenskaper sammantagna påverkar läsningen av digitala texter. Lägre skärmupplösning och flimmer gör att läsaren måste koncentrera sig mer på själva läsprocessen, vilket skapar trötthet och en högre kognitiv belastning. Detta är i sin tur kopplat till försämrad läsförståelse (och kanske även till ökande användning av terminalglasögon).

En annan ordning och interaktiv läsning

Skärmen som digitala texter visas på påverkar alltså läsandet, även om dessa effekter inte är speciellt starka i det korta perspektivet. Andra inneboende egenskaper hos det digitala mediet kan påverka läsprocessen desto mer. Digitala texter kräver en annan organisering och navigering jämfört med tryckta texter. Medan tryckta texter organiseras i form av papperssidor som binds samman till böcker eller tidningar, så krävs det helt andra system för att organisera digitala texter. Ett vanligt sätt att organisera digitala texter är att indexera textmaterialet och sedan låta användarna klicka på länkar för att navigera mellan index och texter. I olika experiment som genomförts vid Humanistlaboratoriet i Lund har vi kunnat visa att denna interaktivitet tydligt påverkar det digitala tidningsläsandet på så vis att användaren läser en större andel av artikeltexten om man använder länkar för att navigera till dem. När vi undersökte hur samma tidningstexter blev lästa när de presenterades i en tryckt tidning, så upptäckte vi att läsarna hade skummat betydligt fler artiklar i den tryckta tidningen, men i gengäld läst dessa artiklar mer ytligt än i den digitala versionen. Länknavigering tycks alltså göra det digitala läsandet mer fokuserat men också mer selektivt.

Olika läsvägar och aktivitet

Systemet med att organisera digitala texter med hjälp av index och länkar används i någon form över hela webben, och det är troligt att dessa länksystem påverkar det digitala läsandet. Ett typiskt exempel på denna indexeringsteknik är en google-sökning, där en sökning på ett nyckelord resulterar i en lista med klickbara länkar. Webbsidorna blir därmed en ny typ av text som präglas av större visuell komplexitet och högre informationstäthet – dvs sidorna innehåller fler fristående bild- och textelement, vilket leder till ett större antal möjliga läsvägar mellan dessa element. Samtidigt förändras läsprocessen i kognitivt hänseende till att bli ett mer aktivt sökande och länkande av olika informationselement, där förmågan att snabbt urskilja relevant information och filtrera bort irrelevant information blir central. Detta kan kontrasteras med tryckta texter där läsprocessen ofta är mer passiv och linjär.

Det är sannolikt att ju mer vi anpassar oss till det digitala informationssökandet, desto mer ovana blir vi att hantera det långsammare informationsinhämtandet i tryckta medier.
/Nils Holmberg

Forts. artikel nummer två i miniserien.

Kommentera "Vad vet vi om det digitala läsandet?"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*