Om att engagera på distans

Man som hoppar av glädje"Happiness" (CC BY 2.0) by Victor Björkund on Flickr

Just nu ska jag egentligen läsa böcker som hör till F-programmets litteraturlista och som kanske kan hjälpa mig att skriva ett examensarbete. Texten ska handla om hur man stödjer deltagare i deras konstnärliga process på distanskurser.

Det jag är särskilt nyfiken på är om man med framgång kan lyfta ut ”ateljésamtalet” som jag har med mina deltagare i närundervisningen och låta det ske på distans. Hur gör man det? Är det bara skrivna samtal? Är det samtal via telefon eller Skype? Finns det fler sätt? Hur ser man enklast bilderna som man ska diskutera? Hur gör jag om jag ska göra en snabb skiss och tala om komposition samtidigt? Räcker FirstClass till eller behöver jag ha en annan teknisk lösning? Hur gör de som redan har konstkurser på distans?

Jag får kontakta lärarna och fråga – det blir min nästa uppgift. Tills dess prokrastinerar jag lite. I min bokhylla står nämligen två böcker som jag köpte när jag gick på kursen i Nätpedagogik under hösten. Jag skulle mycket hellre vilja läsa dem.

Böckerna jag hittat är skrivna av Rita-Marie Conrad och J. Ana Donaldson och de heter:
Engaging the Online Learner – Activities and Resources for Creative Instruction och
Continuing to Engage the Online Learner – More Activities and Resources for Creative Instruction. Båda finns som e-böcker att köpa för en billig penning om du är intresserad.

Jag har fortfarande inte läst någon av dem, bara lite.

Efter att ha skumläst en smula ser jag att de här författarna skriver att många gånger hänger det på att engagera deltagarna så att de både blir självgående och sedan börjar samarbeta på distans. De fortsätter med att ge exempel på övningar som hjälper till att göra detta: allt ifrån så kallade ”isbrytare” till övningar som leds helt och hållet av deltagarna själva. Asynkront och synkront.

De skriver också att på distans lär man sig bäst tillsammans eftersom man i grupp får många ingångsvinklar på ett område. Kan man sedan koppla verklig erfarenhet och aktivitet till reflektion så blir lärandet mer genomgripande. Ju fler idéer och tankar deltagarna delar med sig desto större engagerat lärande. Man lär sig bäst när man konstruerar sitt eget lärande.

Är det inte just det här vi håller på med redan – med engagemang i både Närundervisning och Distansundervisning? Tänk att forskare i USA har upptäckt samma sak! Vill du läsa på svenska så kolla även re:published på re:flex.

Innan jag började skriva mitt inlägg idag så läste jag det som publicerades igår. Det som Jan Altsjö har skrivit om det han gör på distanskursen Skrivartorget på Nyköpings Folkhögskola.
Folkbildning på distans finns för att det är eldsjälar som håller på med det. Det verkar också vara så att de som fullföljer kurserna är riktigt nöjda med sina kurser. Det har jag förstås inget belägg för, det är bara en känsla. Vi gör mycket på känsla i folkbildningen. Känsla räcker ibland långt.
Till Jan och hans kollega Eva skickar jag ett annat boktips: The Online Teaching Survival Guide. 😉 Lite med glimten i ögat och för att leda in på nästa månads inlägg. Då kommer jag skriva om glädjen i e-böcker och om att ha böcker i iPaden. Här kommer en försmak.

Brita Wanngård

Kommentera "Om att engagera på distans"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*