Nyckelpigor

Nyckelpigor"Ladybug beetle (Coccinellidae)" (CC BY-NC-ND 2.0) by Ziva & Amir on Flickr


Min kurs och nätet är en stafettblogg där folkhögskolepedagoger bloggar om just sin kurs och nätet. Först ut är Jan Altsjö från Nyköpings folkhögskola.
 

Nyckelpigor

Förra terminen hade kursen ett åldersspann på sextiotvå år. Det är svindlande. Johannes arton år till Lars-Göran åttio år.
– Wow! Vad är det för typ av kurs du jobbar med, sa du?
– En skrivarkurs på distans. Vi gör inget revolutionerande men min skolvärld kan se ut så.
Visst var det skillnad på Johannes och Lars-Görans texter, samtidigt kom vi bra överens i samma terminslunk och slet med både kommatering och kreativa våndor.

Skallen brukar vara sönderläst en månad in på varje termin. Att jobba med lästunga ämnen som engelska, svenska och på det en skrivarkurs, kräver sina offer.
– Sa du en månad in på terminen? Resten då?
– Man lär så länge man lever.
Bland annat att lägga upp terminerna så att ämnen kompletterar varandra i stället för att suga musten ur varandra. De terminer det tog att jobba fram det där var ingen dans på rosor. Det är svårt att förklara känslan när skallen är sönderläst, en tröghet, orden hittar inte sin väg lika snabbt. Det är som om texten inte roar som den borde, tråkig tanke egentligen. Det dåliga samvetet kommer på beställning.

Hon skrev om nyckelpigor. Det korta inledningsstycket fängslade om och om och om igen. Tankarna och funderingarna på varför det var så bra var lika trevliga som knepiga. Med det skönlitterära kan det ibland vara svårt att säga varför man tycker att något är bra. Känslan i magen säger en sak men hur formulerar du en magkänsla?
– Men kom igen, det är ju ett jobb.
– Jag vet. Resten av novellen var inte lika bra. Den var torr och mest ett rabblande av händelser. Men nyckelpigorna, dessa nyckelpigor.

Kanske att det är ett problem? Jag vet inte. Men det är så förbannat svårt att vara opersonlig när det handlar om skönlitteratur.
– Men det är inget att sträva efter?
– Vad då?
– Att vara opersonlig.
När det handlar om argumenterande texter eller reportageskrivande i en vanlig svenskagrupp går det att ha en ganska så sund distans, om det behövs. Men kvaliteten i det skönlitterära kan handla om nerv, spänning, den poetiska klangen, det som finns mellan raderna eller hur någons sätt att skriva rinner som finaste vårvatten och där och då vet ingen att formulera feedback. ”Vad duktig du är.” ”Så fint du skriver.” Det låter tunt och tråkigt. Vad som egentligen behövs är ett vrål genom cyberrymden.

Så jävla bra du skriver och se för helvete till att fortsätta för när du skriver så här är det liksom en ynnest att jobba med det här och just nu vet jag inte var vägen tog vägen och vad är det för mening med att köpa den där efterlängtade romanen när det dyker upp skönlitterära knockar på arbetstid och det enda som finns är att ramla av stolen i en stor hög TACK SOM FAAN!

Oseriöst kanske?

Hyreshuset hade tre våningar och tre portar, precis som alla andra hus på gatan. Det var försommar och ett ljuvligt väder. Den här tiden på året brukade Britta alltid räkna nyckelpigor i grannhusets häck. Hon kunde stå en lång stund och bara njuta och beundra dem. Nyckelpigorna gav henne en känsla av rikedom. Ju fler nyckelpigor desto rikare kände hon sig. Hade någon nyckelpiga fler prickar än de andra, kände hon sig extra rik och lycklig.

Vad betyder det för dig? Vi hade jobbat ihop under två terminer när hon skrev sina inledningsrader, det präglar mitt intryck av texten. Det är inte en ynnest att jobba på en skrivarkurs. Det är mer än så. Både på gott och ont. Folkhögskola gör skillnad.

Jan Altsjö

Kommentera "Nyckelpigor"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*