Minnet kontra förgängligheten

"Memory" (CC BY 2.0) by Tim Green on Flickr"Memory" (CC BY 2.0) by Tim Green on Flickr


Min kurs och nätet är en stafettblogg där folkhögskolepedagoger bloggar om just sin kurs och nätet. Nu är det dags för Helena Fehrman från Skurups folkhögskola.
 


Minnet kontra förgängligheten

Distanskursen – ett nödvändigt ont? En kompromiss för att nå långväga deltagare? En oundviklig utveckling i ett alltmer internetberoende samhälle?

Eller finns det ett egenvärde i distanskursen, något som IRL-kompisen inte har?

För åtta år sen började jag jobba på Skurups folkhögskolas Skrivpedagoglinje. Då hade jag ingen erfarenhet av distanskurser vare sig som deltagare eller lärare. Nu åtskilliga år senare vet jag mer och har som jämförelse Skrivarlinjen på Skurups folkhögskola där jag också har varit lärare och handledare lika länge.

Jag vill påstå att det finns existentiella teman som distanskursen utnyttjar och använder och som skapar (kanske ofrivilliga) mervärden.

Det jag tänker på är minnet kontra förgängligheten. Eller varför inte rentav döden.
Stora ord, eller hur? Tar jag i? Nej, jag tror faktiskt inte det. Låt mig förklara:

Form och innehåll påverkar varandra, brukar det heta. På Skrivpedagogerna har vi fem fysiska träffar per läsår. Vikten av dessa möten går inte att överskatta. Det är då vi fyller på med den vitalitet som bara ett fysiskt möte kan ge. Men däremellan sker all kommunikation i skriftlig form, uppgifterna och våra svar på dessa uppgifter är också skriftliga. Det formar och påverkar processen.

Det är skillnad på att skriva och tala. Det är skillnad på att tänka och skriva. Ett samtal i IRL är dynamiskt till sin karaktär; det är tjusningen och styrkan. Men på grund av denna dynamik lever det också sitt eget oberäkneliga liv. Vissa är mer drivande i ett samtal eller en diskussion, medan andra tar mindre plats.

Vid den skriftliga formen finns ingen begränsad taltid, den som är blyg i ett samtal kanske vågar lägga ut texten mer i en skriftlig enskildhet. Detta skapar förutsättningar för större jämlikhet.

Det skrivna är ett lagt kort som ligger. Det kräver eftertanke i formuleringarna, det som skrivs blir synligare och tydligare. Detta märks inte minst vid textrespons där en större varsamhet inför formuleringarna är nödvändig. Detta blir också en träning i tydlighet vid responsgivningen.

Tillbaka till förgängligheten, minnet och döden (om ni ursäktar):

I ett större, historiskt perspektiv har det skrivna ordet påverkat människans mentalitet och tänkande. När det blev möjligt att reproducera text via tryckkonsten blev det tryckta ordet en del av det kollektiva minnet. Minnet som botemedel mot förgänglighet, och en återkommande drivkraft i alla konstnärliga uttrycksformer.

Nu har Internet blivit en del av detta tänkande och minne. Kanske skapar snabbheten på Internet och i sociala medier en ny flyktighet. Distanskursen blir genom sin form en del av denna samhälleliga utveckling, men genom sin metod – att skriftligt, långsamt, formulera tankar och litterära texter – en motkraft.

När trädens knoppar har slagit ut och vårblommorna doftar ute på Skurup är internetkonferensen sprängfylld med kunskap, erfarenhet och utbyte. Jag tänker då på hur alla insiktsfulla samtal i det fysiska klassrummet skingras när de inblandade lämnat rummet, kvar finns bara minnesfragment hos var och en. Förgänglighet, om man så vill. Men i skrivpedagogernas virtuella rum finns det kvar och blir till ett gemensamt Minne.
Livet förgår men det skrivna består. Åtminstone lite längre.

/ Helena Fehrman
huvudlärare på Skurups Skrivpedagoglinje och lärare på Skurups Skrivarlinje

Kommentera "Minnet kontra förgängligheten"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*