I startgroparna mot flexibelt lärande

Kläckning"Hatching" (CC BY-SA 2.0) by Henry Burrows on Flickr


Min kurs och nätet är en stafettblogg där folkhögskolepedagoger bloggar om just sin kurs och nätet. Nu är det dags för Brita Wanngård från Löftadalens folkhögskola.
 

I startgroparna mot flexibelt lärande

I e-learningens barndom arbetade jag på IOGT-NTO i ett projekt för att utveckla cirklar på nätet. Då var jag en bildlärare med datorer som intresse. Att lära på Internet och med hjälp av Internet var jag särskilt nyfiken på. Då drog jag slutsatsen att e-lärandet var förunnat ett litet antal personer som föredrog att läsa sig till sin kunskap i sin ensamhet.

Nu när jag är med och startar Kreativt Fokus – Distans kommer jag från ett helt annat håll. Idag jobbar jag på Löftadalens folkhögskola på linjen Kreativt Fokus där bildskapandet är rätt fritt och deltagarstyrt och den röda tråden är samtal och reflektion. Hur gör vi det på distans?

Distanskursen började med två dagar på skolan med frigörande målningsövningar och med stöd kring det tekniska: Kan alla hantera e-post, digitalkamera och bildbehandling? Utan gemenskap i gruppen blir lärandet svårt – vi målade och medlemmarna i gruppen lärde känna varandra. Fulla av inspiration åkte alla hem till sitt.

Med den kunskap vi har idag och med den tekniska utveckling som har skett så är det plötsligt möjligt att ordna en konstutbildning på distans som har samtal och reflektion kring skapandet som bas för lärandet.

Idag har de flesta en mobiltelefon med kamera. Sociala medier har formligen exploderat och det finns många plattformar som gratis ger möjlighet att samlas i grupper och samtala via text eller video. Har deltagarna på min kurs en surfplatta så räcker det för att de ska kunna delta.

Så var tanken.

Snart fem veckor in i distanskursen börjar jag nu komma på vad som är svårt: att hitta bra alternativa lösningar för den som har läs- och skrivsvårigheter. Hur ska jag hantera det? Hur förbereder jag mig så att det löper rätt för deltagaren? Vilken teknik behövs?

En annan sak som jag funderar över är alternativa plattformar för lärande. Jag är ju lärare på folkhögskolan så FirstClass och Folkbildningsnätet är så klart den ideala utgångspunkten. Men om Google har en funktion som tillåter mig att komma närmare deltagarna i mina bilddiskussioner – ska jag då inte använda Google?

Inspirerad av Stefan Hrastinski i videon Nätbaserad utbildning – från självstudier till gränslöst lärande Del 1–  funderar jag vidare kring hur jag underlättar
lärandet i mitt ämne. Det måste komma i första hand.

Idag upptäckte jag något annat. Hur samtalar man kring en process man inte ser? Visste inte förrän idag hur mycket jag litar till det jag ser av deltagarens process när jag iakttar dem. Nu när jag bara ser ”resultat” – hur kommer jag åt processen, som ofta är ordlös? Ska vi använda video kanske och filma målandet – inte bara fotografera bilden? Hur mycket teknik är försvarbart i en distanskurs?

Jag vet inte, men det är en del av utmaningen. Deltagarna är med på tåget och är medvetna om att de skapar inte bara konst, utan även ett sätt att lära på distans. Vi är en del av framtidens flexibla lärande.

Hänger du med?

Brita Wanngård, bildlärare och IT-pedagog på Löftadalens folkhögskola

Kommentera "I startgroparna mot flexibelt lärande"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*