Hur är det att vara distansdeltagare på folkhögskola?

En dator och studieböcker"Studying at the Computer" (CC BY-NC 2.0) Laura Dahl by on Flickr

Re:flex har intervjuat Stefan Johansson – som är deltagare på Västerås folkhögskolas allmänna kurs på distans sedan snart två år tillbaka – om folkbildningens flexibla lärande. Stefan har också läst komvuxkurser på distans och en distanskurs på ett utbildningsföretag.

Stefan Johansson

Stefan Johansson

Kan du jämföra dina erfarenheter från olika flexibla studieformer?
– Det fanns ingen elevstyrning i upplägget på de andra distanskurser jag har läst, såsom det gör på folkhögskolan. Vidare var allt arbete under kursens gång helt självständigt, social kontakt med andra elever existerade inte och kommunikation med lärare var i princip obefintligt.

Det flexibla lärandet på en folkhögskola ger automatiskt deltagare och lärare en bonuskunskap vad gäller datorer, både fysisk användning och att t.ex. hantera tangentbordet, och även Internet- och programvana – kunskaper som i dagens samhälle inte kan vara för stora. Sedan tror jag också att den frihet vi elever har ger oss en ökad känsla av ansvar inför våra egna studier, vilket medför en ökad grad av självdisciplin och ett större medvetande om vad vi håller på med, och varför. Ytterligare en möjlighet med den frihet vi har är att vi själva kan välja när vi vill syssla med vissa ämnen. Känner jag inte för att läsa engelska idag kan jag göra det imorgon, eller dagen efter det.

Om jag får göra en generaliserad jämförelse med klassrumsundervisning, så skulle jag nog säga att distansstudier, med allt det medför, ger en både bredare och djupare insikt i det aktuella ämnet.

Folkbildning handlar mycket om möten med människor. Hur tycker du man kan mötas på distans?
– I kombination med de fysiska träffarna tycker jag inte att det finns några som helst problem med att mötas på distans. Jag tror snarare att blandningen mellan distans och fysiska träffar gör att vi elever (och lärare) får en bättre gemenskap än om vi enbart hade läst fysiskt. Den sociala fördelen som det flexibla arbetssättet medför är ju att det är så enkelt att vara social. Tänk om jag istället för att starta en mailkonversation skulle behöva åka hem till de som jag vill prata med, då skulle jag inte hinna med skolarbetet. Detta tack vare att plattformen för det sociala är densamma som för studierna, samt att ingen har några fasta tider att följa och således finns alla tillgängliga mer eller mindre hela tiden.

Du nämner de fysiska träffarna. Vad spelar de för roll?
– Jag tycker att de spelar en väldigt stor roll, av flera anledningar. Dels bidrar de till att få ett ansikte och en ”djupare” personlighet på de jag pratar med online, och dels fungerar de som en sporre att faktiskt vara mer social online. Och då menar jag nödvändigtvis inte mer social som i form av att vara mer aktiva i ämnesdiskussionerna, utan även mer social som i form av att vi elever kan prata och lära känna varandra bättre.

Du talar varmt om det flexibla lärandet, men ser du några svårigheter för er deltagare?
– När det kommer till mer teoretiska ämnen som t.ex. fysik, kemi och matematik, där man måste lära sig mycket fakta, kan förståelsen vara svår att förmedla. Det är mycket enklare att få ett samband eller en formel förklarad för sig muntligt, jämfört med att läsa förklaringen i text. Men jag är övertygad om att detta inte kommer att vara ett hinder i framtiden – ett exempel på detta är ett webbstöd som vi har haft i matematiken, där vi har haft tillgång till filmer som förklarar de olika formlerna och sambanden vi använde oss av.

Hur ser en vanlig studiedag ut för dig?
– Oj, ingen dag är den andra lik skulle jag nog säga. Rent generellt arbetar jag som bäst kvälls- och nattetid, vilket brukar medföra att jag sitter uppe relativt sent och studerar. Men en vanlig studiedag… Vanligtvis går jag upp omkring 10, och de första timmarna av min aktiva studietid spenderar jag i regel till ”sociala aktiviteter”. Läser alla olästa mail i de konferenser jag bevakar, svarar på mail, läser om gårdagens diskussioner o.s.v. Studier i form av skrivuppgifter och liknande brukar jag inte komma igång med förrän efter 19-20, när jag ätit middag. Sedan har jag även en egen dagsplanering som jag brukar utgå från. I början av varje vecka går jag igenom de uppgifter jag har i alla ämnen, för att sedan placera in dem i planeringen beroende på hur stor arbetsbörda jag bedömer att uppgifterna har.

Ditt sätt att studera verkar ha förändrats sedan du började med flexibelt lärande. Har din syn på skola och studier också förändrats av detta?
Jag tycker att jag har fått en mycket positivare syn på studier och skola, i det stora hela skulle det gå att säga att min inställning har ändrats från: ”oj, vad krångligt allting är”, till: ”men, det här fixar ju jag utan problem”.

Vad det sedan beror på har nog flera anledningar, men dels har jag fått bättre självförtroende och dels har flexibiliteten i kommunikationen bidragit. Det har varit mycket enklare för mig att med lärare och andra elever diskutera om skolan och framtiden. Enklare än vad jag tror att det hade varit på en fysisk skola.

Varför tror du att det skulle ha varit svårare på en fysisk skola?
– Jag tror att det är lättare att vara modig och framåtgående i en situation där yttre intryck inte spelar någon som helst roll. Samt fördelen med att kommunicera med många personer på samma gång, vilket är väldigt svårt i stora grupper av människor. Saker sagda i en distanskonversation finns där hela tiden, en muntlig diskussion försvinner med ljudets hastighet. Det gör att det är möjligt att gå tillbaka en kvart, två timmar eller en vecka, för att läsa vad en viss individ hade att säga, och därmed lära känna personen bättre.

Distansstudier på folkhögskola skulle jag vilja beskriva kortfattat som att jag inte hade kunnat hitta ett bättre sätt att läsa upp min behörighet på. :)
I efterhand skulle jag inte vilja byta ut distanskursen jag läst mot en fysisk dito.

Varför inte?
– Jag tror att distanskursen har gett mig en mycket större självdisciplin än vad fysiska studier skulle ha gjort. Detta baserar jag till stor del på den frihet som vi elever blir tilldelade, frihet som vi har fått betala i form av ett större ansvar. Jag har inte haft några lektioner att gå på, men jag har förstås ändå varit tvungen att sätta av tid för mina studier. Jag tror att den här formen av självdisciplin kommer att hjälpa mig i mina framtida studier.

/Mathias Anbäcken

Kommentera "Hur är det att vara distansdeltagare på folkhögskola?"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*