Från högtalartelefon till avatar – att använda virtuella rum i undervisningen

"Speakerphone" (CC BY-NC 2.0) by Brandy on Flickr"Speakerphone" (CC BY-NC 2.0) by Brandy on Flickr
Martin Burman

Martin Burman

Universitetslektor Martin Burman var under 2013 projektledare för den grupp som undersökte det flexibla lärandet inom folkbildningen. Själv var han på 70-talet en av de första att använda teknik i sina distanskurser vid Umeå universitet. Under senare år har han använt sig av virtuella rum som pedagogiskt stöd i kurser som håller högsta kvalitet, enligt Högskoleverket. Här berättar han för oss om sitt arbete:

Jag har sedan 1976 undervisat på olika distanskurser vid Umeå universitet. Under årens lopp har jag tilltalats mer och mer av de möjligheter som distansundervisningen gett och ger människor världen över. Jag har också varit mycket intresserad av att använda teknik i undervisningen och fått förmånen att vara med om en hisnande och spännande teknikutveckling. All teknik som utvecklats har dock inte bidragit till att utveckla pedagogiken. Lite frusterande har det varit att möta alla dessa entusiastiska teknikutvecklare som mer fascinerats av själva tekniken än av det pedagogiska användandet.

Högtalartelefon

För mig började denna resa med användandet av en högtalartelefon i ett gruppsamtal. På den tiden, i mitten av 1970-talet, var det en fantastisk upplevelse att kunna koppla ihop tio lärare som gick en fortbildningskurs i humanfysiologi. När faxen kom skapades nya möjligheter att kommunicera med mina distansstudenter. Sen följde år när vi använde videokonferenser för möten med studenterna. Jag har tillbringat många timmar i små, trånga och varma videokonferensrum. Speciellt svettigt var det när tekniken inte fungerade och det skedde rätt ofta under de första åren. När det blev möjligt att köra videokonferens från den egna datorn var det ett stort steg i utvecklingen. Ytterligare ett steg i utvecklingen togs när jag kunde arbeta från mitt kontor på gemensamma virtuella ytor. Nu kunde jag samtala och arbeta med mina studenter, enskilt eller gruppvis. Jag kunde exempelvis gå igenom detaljer i anatomi och histologi för studenter som satt på olika ställen i världen.

Högsta kvalitet

År 2002 fick jag i uppdrag att leda utvecklingen av det nätburna receptarieprogrammet som är en treårig yrkesutbildning. Höstterminen 2003 skedde det första intaget och vår utbildning blev direkt den som fick det högsta söktrycket. Hälften av de studenter som antogs de första åren skulle inte ha kunnat gå någon akademisk utbildning om den inte getts i denna form. Det fanns nog rätt många som undrade om denna yrkesutbildning, med många inslag av laborationer och kommunikationsträning, passade att ges som nätutbildning. Skulle vi verkligen kunna ge en likvärdig utbildning som den som gavs i traditionell form vid andra lärosäten? Svaret på den frågan fick vid 2012 när Högskoleverket genomförde utvärderingar av samtliga receptarieutbildningar i landet och där Umeå universitet som landets enda lärosäte fick högsta betyg. Det blev klart att det går att skapa en nätutbildning av högsta kvalitet. Styrkta av denna utvärdering har vi nu även utvecklat en femårig nätutbildning till apotekare.

Krävt samarbete

Arbetet med att utveckla de nätburna receptarie- och apotekarprogrammen har varit omfattande och krävt ett nära samarbete mellan ämnesexperter och experter inom IKT (InformationsKommunikationsTeknik). Lärare på olika ämnesinstitutioner har samarbetat med IKT-pedagoger vid Umeå universitets pedagogiska centrum. En särskild utmaning var att utveckla laborationer och kommunikationsträning på nätet. Vid de fysiska träffar som äger rum i Umeå (ca 2 per termin) ägnas huvuddelen åt praktiska moment. Men vi fann det nödvändigt att förstärka de laborativa delarna och kommunikationsträningen.

Second Life

Jag ska här ge ett exempel på hur vi arbetat med att förstärka studenternas förmåga att kommunicera med apotekskunder. På vissa kurser genomförs rollspel där studenterna själva får agera som receptarier/apotekare och möta kunder med olika behov. Vi ville pröva om det gick att på nätet genomföra något som liknade en skarp situation, alltså ett riktigt kundmöte. I det sammanhanget kom vi i kontakt med Second Life (SL), en virtuell värld som utvecklades av Linden Lab 2003. Denna värld bebos idag av ca 20 miljoner människor världen över. SL används på många olika sätt av privatpersoner och företag. I denna värld kan man i princip göra samma saker som i den verkliga världen plus en hel del som inte kan göras i det verkliga livet.

Experiment och reflektion

Forskningen har visat att SL erbjuder nya visuella läranderedskap och ökar möjligheten till experimentellt lärande genom simuleringar, demonstrationer och andra övningar. Många av dessa övningar kan vara svåra att utföra i verkligheten. SL öppnar möjligheter att reflektera över praxis i högre utbildning inom många olika discipliner. Forskning har även pekat på vikten av att utveckla undervisningsmaterial speciellt för undervisning i Second Life.

Virtuellt sjukhus och avatarer

Vi bestämde oss för att utveckla ett virtuellt apotek i SL som förlades till ett virtuellt sjukhus som byggts av vår samarbetspartner Auckland University på Nya Zeeland. Den första utmaningen var att skapa en så autentisk miljö som möjligt. När apoteket var färdigt var det tid för lärare och studenter att skapa sig egna identiteter, s k avatarer, i SL. Efter en introduktion på två timmar kunde såväl lärare som studenter logga in i SL och därefter besöka olika platser.

Ett virtuellt apotek
Bild 1. Det virtuella apoteket är en kopia av sjukhusapoteket i Umeå.

Sjukhusapoteket i datorn

Det virtuella apoteket (bild 1) har använts på olika kurser i receptarie- och apotekarprogrammet. På kursen ”Läkemedel för äldre” används det virtuella apoteket för kommunikationsträning. Under kursen får studenterna träna att kommunicera med en dotter till en mor som nyss fått besked att hon drabbats av Alzheimers sjukdom. Studenterna får agera som receptarie eller apotekare och möta den examinerande läraren i rollen som dottern till den sjuke (figur 2). Kommunikationen spelas in av läraren och inspelningen används vid den efterföljande uppföljningen av övningen. Uppföljningen kan äga rum i det seminarierum som vi byggt i direkt anslutning till apoteket (bild 3). Under rollspelet och uppföljningen sitter läraren i sitt arbetsrum på universitetet och studenten i sitt hem någonstans i världen. Den utrustning som krävs är ett headset och en internetuppkopplad dator.

Ett virtuellt apotek
Bild 2. Under kursen Läkemedel för äldre får receptarie/apotekarstudenter möta en dotter till en Alzheimersjuk mor. Uppgiften för studenten är dels att svara på frågor från den oroliga dottern (läraren) om mammans sjukdom, dels att ge bra information om den medicin som dottern ska hämta ut.

Ett virtuellt apotek
Bild 3
. I detta rum som ligger i direkt anslutning till det virtuella apoteket sker uppföljning av det inspelade rollspelet där läraren går igenom det som gick bra och det som studenten måste träna på ytterligare. I detta rum kan även studenter samlas för att titta på föreläsningar, genomföra simuleringar, delta i gruppsamtal m m.

Lätt spela roll

Vid utvärdering av detta undervisningsmoment blev vi förvånade över dels de ringa tekniska problemen, dels de starkt positiva omdömena från såväl lärare som studenter. Studenterna tyckte att övningen var spännande och starkt motiverande. De tyckte att miljön var tillräckligt autentisk och att de kom väldigt snabbt in i rollspelet. De glömde nästan bort att de var i en virtuell värld. Många studenter tyckte att det var lättare att delta i det virtuella rollspelet jämfört med de rollspel de utfört på universitetet. Studenterna upplevde att det blir lättare att ikläda sig en roll i SL än i ett fysiskt rollspel. Där kan det kännas lite knepigt och pinsamt att spela en roll inför sina kurskamrater. I SL spelas rollen av avataren, vilket upplevs lättare. Det går även att förvränga rösten så att avataren inte låter som en själv.

Positiva lärare

Lärare gav också mycket positiva omdömen. Övningen med den efterföljande genomgången av det inspelade rollspelet fungerade bra och var inte så tidskrävande som förväntat. De positiva erfarenheterna av användningen av det virtuella apoteket har inspirerat andra lärare att utveckla undervisningsmoment där virtuella världar används. Ett exempel på detta är användningen av det virtuella sjukhusets vårdavdelning under en kurs i klinisk farmaci där studenterna får följa med på en rond och tillsammans med en läkare möta olika patienter och gå igenom deras medicinlistor. Idag har vi lämnat SL och gått över till Open Simulator vilket ger oss bättre kontroll över teknik och material.

Flera fördelar

De erfarenheter vi förvärvat stämmer väl med de resultat som forskningen pekat på ¬– nämligen att användningen av virtuella rum uppvisar ett antal fördelar för mer teoretiskt inriktade utbildningar. Forskningen har visat att undervisning i virtuella miljöer stöder distansundervisning, flexibel undervisning och blandad undervisning. Vidare understödjer den ett lärande som sker när insikter och förståelse växer fram i dialog. De stödjer även kreativitet och erbjuder en mer lustfylld inlärning och gör maktförhållanden i undervisningen mindre märkbara och tydliga.

God beredskap

Genom att genomföra dessa övningar i det virtuella apoteket och det virtuella sjukhuset ges våra studenter en bra förberedelse för den praktik som ligger under den sista terminen. Övningarna har visat sig vara ytterst goda komplement till de rollspel på campus som studenterna också genomför. Vi ser många möjligheter att utveckla användningen av virtuella rum i undervisningen på receptarie- och apotekarprogrammet. Studenterna kan till exempel träna att uppträda i situationer som inte inträffar så ofta på ett apotek men där det är viktigt att apotekspersonalen har god beredskap att möta det oväntade.

Martin Burman

Kommentera "Från högtalartelefon till avatar – att använda virtuella rum i undervisningen"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*