En vanlig dag – kurser i morgonrock

"Man in a robe." (CC BY-SA 2.0) by tripleigrek on Flickr"Man in a robe." (CC BY-SA 2.0) by tripleigrek on Flickr

Min cirkel och nätet är en stafettblogg där cirkelledare bloggar om just sin cirkel och nätet. Turen har kommit till Sofie Jansson från Folkuniversitetet.

 

En vanlig dag – kurser i morgonrock

Inga dränkta katter

Efter att ha startat dagen med en kopp nyponsoppa slår jag på datorn, loggar in i FUGO (Folkuniversitetets Moodle-plattform för distanskurser) och kollar om det har kommit några meddelanden sedan gårdagen. Om det har gjort det så svarar jag, eventuellt med en vänlig knuff om att posta det i gruppens gemensamma forum om frågan som kursdeltagaren ställer känns relevant för många i kursen. Så går jag igenom nya foruminlägg, kollar inlämningsuppgifter, svarar på frågor och peppar.
Någon deltagare har ställt en fråga som egentligen ligger utanför kursen. Jag gör en snabb sökning och visar sedan deltagaren genom länkning var någonstans hen kan läsa vidare om ämnet.
Jag ser efter om det är någon som inte varit inloggad på länge, och mejlar i sådana fall och frågar om det har uppstått något problem och om det finns något jag kan hjälpa till med.

Jag kan sitta och göra detta arbete i morgonrock och med oborstat hår. Det kvittar om jag har påsar under ögonen och en härjad blick. Jag behöver mina händer, mitt huvud och en internetuppkoppling. Jag behöver inte bli en dränkt katt på väg till jobbet genom det Göteborgska vädret, utan jag kan låta regnet förvandlas till ett behagligt bakgrundsljud där jag sitter framför datorn i hemmets trygga vrå.

Detsamma gäller för kursdeltagarna. De kan under kursveckorna studera när de vill och var de vill, de har tillgång till kursmaterialet dygnet runt. (24/7, eller 24sju som kurserna kallas.) Det är en frihet som lockar många och är ofta en av orsakerna bakom själva anmälningen till kursen. De skäl som ligger till grund för kursdeltagandet är annars lika många och varierande som antalet deltagare i gruppen. Deltagarna är både kvinnor och män, åldern är ofta spridd och det kan skilja så mycket som femtio år mellan den yngste och den äldste deltagaren.

Mina föräldrar som måttstock

Tre av mina kurser vänder sig till mindre teknikvana, det är kurser i hur man använder WordPress.com med fokus på att antingen skapa sig en hemsida eller en blogg. Och så är det en kurs i hur man använder ett lite enklare gratisprogram för bildbehandling, ett program som heter Photoscape. Jag brukar använda mina föräldrar som måttstock i tanken när jag skapar de här kurserna och när det kommer till hur jag svarar på frågor när de väl är igång. Jag frågar då helt enkelt mig själv: Skulle mina föräldrar hänga med i det här? När jag skapade grundmaterialet till kurserna frågade jag dem rent ut och testade en del av materialet på dem.
Jag har också en kurs i upphovsrätt och fria licenser och hur dessa fungerar på internet, även den på två veckor. Den riktar sig till alla som har intresse eller behov av att veta mer om dylikt.
Så har jag även en sexveckors introduktionskurs i bildredigeringsprogrammet GIMP, ett lite mer avancerat program, något av en gratis motsvarighet till Photoshop.

De flesta av mina distanskurser är uppbyggda kring videogenomgångar och praktiska övningar. I en del av kurserna är även diskussioner en viktig beståndsdel. Från början var diskussioner en huvudingrediens i samtliga av mina kurser, men det fungerade inte i alla. Jag skulle önska att gemensamma meningsutbyten vore ett bärande inslag i samtliga kurser, men det är dessvärre svårt att få igång diskussioner i tvåveckorskurserna, utan där blir det istället en enklare form av återkoppling deltagarna emellan, även om möjligheten till diskussion fortfarande finns kvar. I sexveckorskursen är det betydligt lättare att få igång deltagarna till en lite djupare kommunikation med varandra. Kanske har det med just längden på kurserna att göra? Att det skulle kännas mer värt att lära känna övriga deltagare i en längre kurs? Eller att deltagare helt enkelt inte riktigt hinner landa i en kort kurs, att allt för många liksom går om varandra där?

Efter mitt förmiddagspass är det dags för mig att logga ut från FUGO för stunden och ta itu med något av mina andra jobb.
Kanske hinner jag kolla lite snabbt efter nya foruminlägg i kursklassrummen under någon lucka under dagen, till exempel medan jag väntar på att en fysisk kursträff i ett helt annat ämne ska börja.

Kvällspasset i en ”Hangout”

När kvällen närmar sig och det börjar bli dags för ett videomöte i gratisverktyget Google Hangout loggar jag först in och postar en påminnelse om kvällens träff, sedan går jag igenom samma rutin som på morgonen, innan jag skapar en Hangout och postar länken till denna i klassrummet. Sedan blir det till att dra på sig headsetet, rätta till frisyren och invänta kursdeltagare. Ibland tar det lite tid, ibland strular tekniken för någon och vi får ingen bild, ibland bild men inget ljud (favoritstrulet var en kväll när allas bilder blev utdragna som i Lustiga huset-speglar).

Oftast fungerar det för de flesta och vi kan stämma av hur det går med kursen och deltagarnas arbeten. Kursdeltagarna får möjligheten att prata med varandra och dela med sig av sina erfarenheter, och kanske framförallt så ges vi alla möjligheten att få ett ansikte till namnen som studsar runt i vårt virtuella klassrum. Jag svarar på frågor, och om teknikgudarna är på vår sida kan jag även visa på skärmen hur vissa moment i t.ex. en bildredigering görs.

Det brukar alltid smita sig in ett och annat smittande skratt under videoträffarna, och dagen kan avslutas på ett bra humör.
/Sofie Jansson, Folkuniversitetet Göteborg

Kommentera "En vanlig dag – kurser i morgonrock"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*