De som står kvar på plattformen har missat tåget. Eller…?

"Armley Moor Platform painting" (CC BY-NC-ND 2.0) by Simon Judd on Flickr"Armley Moor Platform painting" (CC BY-NC-ND 2.0) by Simon Judd on Flickr

Under hösten deltog re:flex i konferensturnén Flexlär 2011. Vi träffade många läsare och pratade bland annat om vad ni vill läsa mer om i re:flex. Ett önskemål som vi hörde flera gånger var att vi skulle skriva mer om lärplattformar eller LMS (learning management systems) som det också kallas.

Därför presenterar re:flex en artikelserie med TEMA LMS.

Tidigare artiklar i serien:
PLE – komplement och ersättning för lärplattformar

Nätbaserat lärande – från självstudier till gränslöst lärande


I denna artikel berättar re:flexredaktionens Kerstin Namuth om LMS ur ett organisationsperspektiv.

De som står kvar på plattformen har missat tåget. Eller…?

I utbildningsvärldens nätverk, bloggosfär och twitterflöden kan man ibland få intrycket att LMS (learning management system, eller VLE, virtual learning environment, eller kursplattform) är något som vi egentligen har lämnat bakom oss. LMS är lärarstyrda och statiska, stängda och begränsande. Lärmiljön i en LMS ägs av en organisation, inte individen som lär sig. LMS representerar helt enkelt en lite förlegad syn på lärande.
Vi som hänger med i utvecklingen rör oss fritt på webben, plockar tools för lärande från ett smörgåsbord av fria molntjänster. Vi snackar PLE numera. VLE, kursplattformen, är ute.
Sådana debattinlägg utgår ifrån fel premisser. Det finns egentligen ingen motsättning mellan exempelvis VLE och PLE. Man behöver inte välja det ena och överge det andra. Utan det handlar om att välja rätt resurs för rätt ändamål och kombinera alla på ett vettigt sätt.
I denna tredje artikel i re:flex serie om LMS kommer jag att lyfta fram kursplattformens fördelar ur en större organisations perspektiv.

LMS i en större organisation

Jag jobbar på Folkuniversitetet i västra regionen. En ambition som vi har är att ”tillhandahålla en infrastruktur för vuxnas lärande”. Denna infrastruktur ska finnas till för människor i hela regionen, oavsett var de bor och för hela den varierade verksamhet som ett studieförbund har: öppna kurser för allmänheten, skolor, vuxenutbildning, kamratcirklar inom Studieservice och mycket mer.

Min uppgift som samordnare för flexibelt lärande är att se till att vi kan erbjuda kurslokaler på nätet för all verksamhet. Nu i maj 2012 använder 250 lärare och flera tusen deltagare vår kursplattform, tendensen har varit stigande från termin till termin. Lokalbehoven uppstår lika snabbt som kurser och cirklar startas. Att söka eller bygga nya lokaler för varje grupp skulle vara ohållbart. Och det vore orimligt att be läraren ordna sina egna lokaler. Vad min organisation behöver är alltså lokaler för flera tusen personer som kan bli inflyttningsbara med kort varsel. Vår lösning heter ”FUGO” och är en Moodle-plattform.

Inflyttningsbara lokaler för flera tusen personer

Precis som våra fysiska lokaler ska klassrummen erbjuda en grundutrustning som fungerar för de flesta verksamheterna: Forum och wikis för hela kursen, mindre grupprum, möjligheter att följa upp vad som händer i kursen och hur det går för alla deltagare, möjligheter att dela alla slags kursmaterial i gruppen, länkar, flöden från externa medier, möjlighet att skapa diverse läraktiviteter, övningar och tester, etc.

Funktionerna i sig är inte alls unika, de finns på många olika tjänster på webben. Vi har dock valt att ha vår egen FUGO hemma hos oss eftersom det ger en rad praktiska fördelar:

  • Stöd: Support, fortbildning och handledning: Vi skulle aldrig kunna erbjuda hundratals pedagoger och deras deltagare fullgod support på valfria bloggar, nätverk och plattformar. I vår egen plattform kan vi däremot förbereda rumkoncept för olika typer av kurser. Vi kan skapa instruktionsfilmer, erbjuda regelbundna fortbildningar och utbilda resurspersoner som hjälper pedagogerna att inreda rummen enligt önskemål. Det spar tid för pedagogerna och sänker den tekniska tröskeln.
  • Tidsbesparing: Lärare kan kopiera sina virtuella klassrum med material, länkar, uppgifter och all ”inredning”. Rum för kommande kurser behöver då inte byggas från grunden utan bara anpassas.
  • Grundtrygghet i ett gränslöst lärande: De tidigare artiklarna i denna serie ger exempel på fantastiska möjligheter med PLE och gränslöst lärande och nämner även några risker. Många lärare och deltagare hinner eller vågar inte ta steget helt utanför klassrummet ännu. Där kan den begränsade men hanterbara plattformen vara ett mellansteg.
  • Ansvar: Precis som i fysiska klassrum vill vi ta ansvar för våra virtuella lokaler. Drift och underhåll ska säkras så att lokalen är öppen, fräsch och städad och fungerar under hela kursen.

Ansvar för studieförbundets egna lokaler

Vi tycker att studieförbundets lokaler ska vara en riskfri miljö för deltagarna. Naturligtvis finns ingen absolut säkerhet på nätet. Men till skillnad från externa nätverk eller fria (fria?) tjänster på webben ger en egen plattform rätt bra kontroll över att inga obehöriga kommer in i kursen, att mötena i sker i enlighet med skolans eller studieförbundets värdegrund, att deltagarnas arbete och samtal hålls innanför de väggar de själva vill. Inne i plattformen finns ingen reklam, inga dolda betaltjänster eller luriga spel och vi säljer inte deltagarnas personuppgifter och surfbeteende vidare.

Ur ett organisationsperspektiv är ett LMS en skolbyggnad med en kalkylerbar lokalkostnad och personalinsats.
För deltagaren är kursplattformen en trygg mötesplats för kursen och en del i hans eller hennes personliga lärmiljö.
För läraren tillgodoser kursplattformen pedagogiska och praktiska basbehov till en ringa arbetsinsats – och frigör kanske värdetid för pedagogisk kreativitet och nydanande projekt.
Sammanfattningsvis är det alltså varken visionärt eller ”ute” att satsa på LMS – det är god standard.
/Kerstin Namuth

Kommentera "De som står kvar på plattformen har missat tåget. Eller…?"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*