Re:flex har tidigare samtalat med Måna Nilsdotter om distansstudier och att vara distanslärare. Här är det andra samtalet med en av alla lärare som gått den nätpedagogiska kursen i Folkbildningsnätets regi – Staffan Pettersson från Hola folkhögskola.

Staffan är lärare på Hola sedan 2010. Han har tidigare jobbat på Komvux och på Umeå universitet. På Hola har han ansvar för två olika distanskurser: historia på allmän linje och en hälsocoachutbildning.

Staffan har under senaste året även gått folkhögskollärarutbildning vid Linköpings universitet. Utbildningen har varit på distans med närträffar.

– Det är intressant att själv studera på distans, säger Staffan, man lär sig från andra hållet och får en känsla för hur det är.

Han delar sin tid på folkhögskolan mellan distanskurser och klassisk närundervisning. Pendlingen mellan de bägge sätten att jobba är bra och befruktar varandra.

För några år sedan gick han Folkbildningsnätets nätpedagogiska kurs. Han hade då redan börjat jobba med hälsocoachkursen på distans. Att gå kursen gav honom möjlighet att ta ett steg tillbaka och reflektera över sin egen praktik.

– Jag jobbade också med att utveckla ett upplägg för en historiekurs och kunde sjösätta den efteråt.

En idé som Staffan har för framtiden är att det bör gå att arbeta mer utifrån distansplattformen även på närkurserna. Lektioner eller hemuppgifter kan presenteras där. En viktig aspekt för det, menar Staffan, är att vad folk än kommer att jobba med i framtiden så behöver de kunna hantera en nätorienterad miljö.

– Ett spännande scenario skulle kunna vara att inte göra gränserna så tydliga – man talar om det som ett antingen eller, men man skulle kunna luckra upp det.

En annan ingång vill han också peka på:
– Folkbildningen har alltid strävat efter att ge marginaliserade och utsatta grupper utrymme. Flexibelt lärande skapar möjligheter för personer som annars inte kan studera och vara på skolan varje dag, människor som inte skulle kunna ta sig vidare.

– Det finns även en stor grupp som lider av social ångestproblematik och det är synd att det är så, de skulle behöva hjälp tidigt, men de finns och distansutbildningen kan vara ett sätt för dem att bryta isoleringen och komma vidare. Att finnas där och kunna hjälpa dem är en viktig uppgift för folkbildningen.

Om den snabba, tekniska utvecklingen säger han:
– Jag ser inte teknikförändringarna och att hålla sig uppdaterad som det största pedagogiska problemet. De distansplattformar som finns är användbara och det är bättre att lära sig använda det man är van vid på ett optimalt sätt. Jag tror att det finns en stor risk att man försöker föra in för mycket tekniska nyheter och moment vilket gör det onödigt komplicerat. Även för eleverna stjäl det tid att lära sig nya verktyg istället för att fokusera på ämnesstudierna.
Distansdeltagare klarar sina studier bra, menar Staffan. När det gäller hälsocoachkursen är de väl motiverade, de är aktiva och tar ansvar för sina studier. Men även bland allmäneleverna finns tydliga mål, som att skaffa sig behörighet och komma vidare.

Elisabet Markkula Norin