Vilseledande information på nätet sprids av dig och mig – med hjälp av en svart hatt

En svart hatt"Vintage Velvet Hat" CC BY 2.0 by Jean L. on Flickr

Re:flex publicerar under våren en serie artiklar och material för att uppmärksamma säkerheten på internet. Vi välkomnar därför Annika Englund med en specialskriven artikel om digital säkerhet. Annika är digitalstrateg och tech-entreprenör som till vardags arbetar som skribent på Dagens Analys samt med nationella tillväxt- och innovationssystem och internationalisering av teknik-startups.


Man med vit hatt

”whitehat” CC BY 2.0 by jim simonson on Flickr

På bara tjugo år har vår självklara konsumtion av information, underhållning och nyheter på nätet blivit en global livsstil. Dygnet runt har vi tillgång till ett obegränsat flöde av innehåll på våra sociala nätverk, via sökmotorer som Google eller i olika diskussionsforum. Oavsett politisk, sexuell, filosofisk eller religiös livsåskådning söker vi aktivt upp och hittar det som ligger i linje med (och i motsats till) våra preferenser, intressen, idésystem eller värdegrunder.

Tillsammans med tre miljarder andra uppkopplade människor är vi idag medaktörer i det globala informationsutbytet. På internet är ordet fritt – och oändligt. Ingen vet riktigt hur stort internet är men en populär teori är att alla ord som mänskligheten någonsin uttalat sedan tidernas begynnelse finns lagrat på internet och ryms i ungefär 5 exabyte data – allt enligt forskning på UC Berkeley School of Information. En exabyte motsvarar en kvintiljon (en etta med 30 nollor) bytes – vilket är fler nollor än vi kan föreställa oss, typ (no pun intended).

Internet är alltså den ultimata arenan där vi med teknikens hjälp och ljusets hastighet kan sprida våra åsikter och subjektiva uppfattningar – och presentera dem för en miljardpublik som absolut fakta. Ingen chefredaktör lägger sig i, ingen korrläsare rättar och ingen makthavare eller jurist ställer oss till svars för det vi publicerar i yttrandefrihetens namn.

En svart hatt

”678 Indiana Jones Black Raider hat” CC BY-NC-ND 2.0 by Miller Hats on Flickr

Beroende på var vi befinner oss, eller i bästa fall vad vi föredrar, ser exponeringen olika ut på mottagarsidan. Det kan vara personliga bloggar och publika communitys med många följare som levererar oskyldigt innehåll via nätet och appar, men på andra håll i världen påverkar olika regimers nätcensur och massindoktrinering människors informationsinhämtning. Ett par exempel är medias rapportering kring Putins PR-apparat och en (eller flera?) av de amerikanska presidentkandidaternas lobbykampanjer. Och i internets mörkaste vrår trivs också det människofientliga hatet och radikaliseringens mobiliserande budskap, som i värsta fall kan vara direkt skadliga för demokratiska processer eller kritiska samhällsfunktioner.

Vår omvärld är som bekant oändligt komplex. För att kunna navigera någorlunda smärtfritt generaliserar och anpassar vi gärna verkligheten baserat på våra tidigare erfarenheter, våra värderingar eller vilken kulturell kontext vi befinner oss i. Det är enklast så. Det sägs att det är evolutionärt nödvändigt för oss att förenkla – för att försöka förstå, kunna återge eller förklara invecklade samband och händelser. Men förenklandet och kategoriserandet är till sin natur en instinktiv och selektiv process. Och det kan vara problematiskt.

Den inneboende problematiken med förenklad eller missvisande information är att den inte alltid är uppenbar. Ofta sprider vi artiklar, bilder och filmer vidare under missuppfattningen att det är giltigt innehåll. Det som verkar vara en etablerad informationssajt kan i själva verket vara en webbplats för rasistiska ideologier och en till synes trovärdig film på Youtube kan mycket väl vara en reklamkampanj. Förfalskade nyheter och rykten kan ibland till och med spridas av misstag av etablerade medier. En bra förhållningsregel är att om något verkar vara för bra eller för osannolikt för att vara sant – så är det oftast inte sant. Men vem gör inte misstag och sprider bedrägligt innehåll ibland, särskilt på sociala medier? Det bästa vi kan göra då är att ta bort det, posta en rättelse i efterhand eller förklara vad vi egentligen menade.

En vit hatt

”tophat-white” CC BY 2.0 by Talia Carbis on Flickr

Desinformation ligger alltid nära sanningen men produceras med hjälp av vilseledande budskap, ett manipulativt språkbruk, allmängiltiga halvsanningar och dikotomier som används utanför sitt sammanhang. Just språket är ett supereffektivt verktyg för att påverka vårt omdöme och våra åsikter i en viss bestämd riktning. Ordets makt är stor. Det handlar om avsiktligt snedvridna budskap som för den otränade läsaren kan uppfattas som helt och hållet riktiga och relevanta. Om vi istället använder ordet propaganda blir det ännu tydligare att det gäller förvanskningar av den objektiva och obestridbara sanningen (på ett filosofiskt plan finns det möjligen ingen egentlig och absolut sanning, men det är en annan artikel). Nätpropagandan, precis som den klassiska propagandan, får sin näring i en dualism där det som stoppas in och vaskas runt i diverse tankemodeller skalar ner och begränsar tillgången till sanning och fakta.

Manipulation av reproducerad information på internet som förfalskar, skadar, förtalar, och kränker kallas ibland semantiska attacker. En semantisk attack är ofta så skickligt utförd att inte ens den uppmärksamme surfaren märker att något är fel. Semantik (spoofing, phishing) används för att få folk att tro att de har med en pålitlig person eller legitim webbsida att göra. Exempel är mejlet som ser ut att komma från Paypal och som ber dig dubbelkolla ditt kreditkortsnummer via en bifogad länk. Eller en webbsida som vid första anblick verkar vara korrekt men som inte leder någonstans. Ofta räcker det med att ha ett bra spamfilter och att kontrollera webbadressen för att upptäcka problemet – jämför dessa två (men klicka inte): http://www.handelsbanken.se och http://www.handesbanken.se

En svart hatt

”Black Hat – Critical Judgement (2009)” CC BY-ND 2.0 by St Boniface’s Catholic College, Plymouth on Flickr

Black Hat SEO (Search Engine Optimization) är en annan teknisk term som används för att beskriva hur sökmotorer kan manipuleras för att sprida vilseledande innehåll på internet. Uttrycket kommer från gamla vilda västernfilmer där skurken alltid bar en svart hatt i motsats till de goda grabbarna som bär en vit. Dolt textinnehåll, länkar till länkfarmar med skadlig programvara och spam i form av märkliga blogg-kommentarer är exempel på Black Hat SEO. White Hat SEO-tekniker ger istället användarna ett kvalitativt, välorganiserat och relevant innehåll genom att använda giltiga sökord i koden (som rubriker och text). White Hat och Black Hat SEO har båda ambitionen att öka rankningen på Google och därmed spridning och exponering, men där slutar likheterna.

Det är enkelt att hitta på och sprida desinformation på sociala medier även utan programmeringskunskaper. I aningslöshetens namn tar vi del av sensationella, överdrivna eller hårt vinklade rubriker om tiggares lyxliv, feministernas samhällsövertagande eller Sveriges ekonomiska undergång på grund av flyktingspolitiken – i våra egna Facebookflöden. Enligt rapporten “Detecting misinformation in online social networks” (Kumar och Geethakumari, 2014) tar vi människor hänsyn till fyra faktorer när vi utvärderar sanningshalten i information:

  1. Stämmer budskapet? Är informationen förenlig och i linje med andra uppfattningar du har?
  2. Budskapets sammanhang – är informationen konsekvent, utan motsägelser och utgör den en rimlig redogörelse?
  3. Källans trovärdighet – kommer informationen från en tillförlitlig källa?
  4. Allmän acceptans – tror andra på den här informationen?
Man med vit hatt

”On black” CC BY-NC-ND 2.0 by Jay Morrison on Flickr

Upplyst och aktiv medverkan är två huvudingredienser i en fungerande demokrati, som bygger på att vi själva söker upp och tillgodogör oss den information vi behöver för att kunna delta i det offentliga samtalet och den demokratiska processen. Ibland kan vi läsa om sk. nyhetsundvikare som utmärks av att de bara tar del av det som bekräftar den egna världbilden och väljer bort nyheter från framförallt public service, tidningar och TV till förmån för alternativa, nischade eller oetablerade informationskällor. Det här beteendet bidrar till en polarisering på nätet enligt rapporten “Demokratin och det förändrade medielandskapet” av Jesper Strömbäck gjord på uppdrag av Demokratiutredningen. Internet saknar den traditionella journalistikens filter som silar bort den information som inte håller måttet eller inte anses vara nyhetsvärdigt och när de selektiva nyhetsundvikarna blir allt fler kan det i förlängningen påverka samhällsbyggande, delaktighet och demokrati.

Mer än två miljarder av världens befolkning är barn och unga som har, om än långtifrån överallt, tillgång till internet. Barn är mer påverkbara än oss andra. Millenniegenerationen – det vill säga de som är födda efter millennieskiftet – är extra mottagliga för desinformation, mycket på grund av att de ofta använder internet och sociala plattformar som en naturlig encyklopedi och att många inte vet hur man källgranskar – eller ens att det är nödvändigt. Enligt Internetstiftelsens (IIS) senaste mätningar uppgav 88 procent av 13–16-åringarna i Sverige att de använder något socialt nätverk mer än ett par gånger i veckan och 96 procent säger att de har ett Facebook-konto. Unga litar också i större utsträckning på jämnåriga kompisars omdömen och rekommendationer än på sina föräldrars eller lärares.

En svart hatt

”Hat” CC BY-NC 2.0 j_arlecchino by on Flickr

De särskilda omständigheterna på nätet kräver en ny sorts ansvarsfullhet av oss alla. Vi måste motstå våra impulser och motverka vår egen tanklöshet genom att bli mer kritiska, skaffa oss mer kunskap och bli mer eftertänksamma innan vi trycker på send-knappen. Vi behöver utöva en ny sorts omsorgsfullhet vad gäller granskning och vidimering innan vi sprider och delar information om omvärlden med varandra. Kristina Alexandersson, välkänd internetpionjär och utbildare säger att “källkritik är en metod för att värdera om information är trovärdig, sannolik och verklighetsförankrad. Det är även ett tillvägagångssätt för att i möjligaste mån skilja sant från falskt samt hitta ursprunget till informationen när den väl är spridd”. Så låt oss slå fast att källkritik är ett nyckelbegrepp på internet, oavsett ålder och bakgrund och oberoende av vilken filosofi om det fria ordet vi bekänner oss till.

Inget av det här är något nytt under solen. Internet är bara den senaste kanalen för bedragare, bluffare och lurendrejerier och hoppet, girigheten och rädslan som driver maskineriet är lika gammalt som mänskligheten själv. Men att vara människa innebär samtidigt att vi kan kolla källan, välja bort och avstå. Från det som känns olustigt eller inte verkar stämma – och framförallt från det som låter för bra för att vara sant.

Bra resurser för källkritik finns på Skolverkets sajt som heter just “Kolla källan” och på IIS webbplats.

/Annika Englund

 

Annika Englund

Annika Englund

http://www.konversera.se

http://twitter.com/annicaenglund

http://instagram.com/annicaenglund

Kommentera "Vilseledande information på nätet sprids av dig och mig – med hjälp av en svart hatt"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*