Så rätt tänkt. Så fel det blev.

stafett"passing the baton - Scotland men in 4x400m relay heat" (CC BY-NC 2.0) by Bob the Lomond on Flickr

Stafettbloggen är en serie blogginlägg där en bloggare lämnar över till en annan. Magnus Hägg arbetar som lärare på Hellidens folkhögskola. Här skriver han om när en idé är god, men utfallet inte blir som man tänkt sig.


Häromåret hade jag ett projekt som handlade om att dra nytta av sociala medier i det flexibla lärandet. Det var då när det fortfarande fanns en diskussion om man fick använda Facebook på jobbet. Det fanns till och med arbetsgivare som ju faktiskt spärrade Facebook. Vissa saker förändras fort. Tänk om någon i dag på fullt allvar skulle säga ”Hallå, vi har upptäckt att medarbetarna pratar telefon på jobbet. Nu klipper vi tråden”.

Ja-ja. Jag kunde i alla fall då sitta på jobbet och säga till kollegor ”att här sitter jag och arbetar med mitt projekt”, när de lite misstänksamt sneglade mot min blåskimrande skärm. Allt det där känns som väldigt länge sen men är faktiskt bara häromåret. Nu var det inte så att det var Facebook som stod i fokus för mitt projekt, utan något mycket mera obskyrt, särskilt hos de kollegor som kanske inte riktigt är på banan ännu. Därför var det sällan jag faktiskt drog igång mina grejor inne på lärarrummet, och om jag gjorde det, så var det med nedvikt skärm, ryggen mot inre hörnet och med ljudet av.

I stället satt jag ofta ute i deltagarnas datasalar. Där var det ingen som höjde på ögonbrynen, var det någon som kommenterade så var det i stil med ”Det där ser spännande ut, vad gör du Magnus?”.

Projektidén jag hade var att dra nytt av det sociala 3D-nätverket Second Life i undervisningen i engelska, och då i synnerhet  på vår allmänna kurs på distans. Fortfarande tycker jag att det var en strålande idé. Här kunde jag på ett enkelt sätt skapa en målspråksmiljö ”på riktigt” för var och en som satt hemma på sin kammare. Det är ju svårt nog att försöka få till stånd en sån miljö i ett vanligt klassrum. Här låg det bara ett musklick bort.

CC NY-NC 2.0 by Shakespearesmonkey on Flickr

Många av deltagarna på vår distanskurs tyckte nog att det verkade lite suspekt, sitta och leka med nåt som ser ut som Sims? På lektionstid? Vad har det med oregelbunden numerus att göra?

Men lojalt ställde de naturligtvis upp och lovade på närträffen då jag introducerade projektet att de skulle gå hem, regga konto och lära sig navigera i denna nya underbara värld.

Men, många av dem som uppgett att de hade tillgång till trådlöst nätverk hade i själva verket bara tillgång till ganska instabila uppkopplingar via mobila bredband. Och det funkade inte alls med den väldigt smala bandbredd som sådan uppkoppling har uppåt. Och redan där blev tekniksnacket lite för mycket för de flesta. Om det projektet skulle ha fungerat bra, så skulle alla ha suttit med ”riktigt bredband” som jag tror Carl Bildt kallade det en gång i tiden. Jag minns inte om man då menade 100 Mbit i båda riktningarna, men jag tror att många i dag fortfarande kallar 10 Mbit i full duplex för riktigt bredband. Men handen på hjärtat, hur många av oss använder i dag nätet på ett sätt som kräver såpass anslutning. Vi mejlar lite, vi surfar lite, undantagsvis så kanske vi skajpar lite och ber då barna att ta en fika under tiden så att man själv får hela linan. Och då funkar det ju ganska bra.

Men till Second Life blev allt annat än riktigt bredband dåligt. Dessutom krävde det lite mer dator än de allra enklaste. Och i min sammanfattning av projektet så konstaterade jag att det nog är lätt att bli fartblind. De som kommer till folkhögskolans allmänna kurs är inte den socioekonomiskt starkaste gruppen. De sitter inte med en dator med separat grafikkort med måttlig standard. De sitter inte med en internetförbindelse som kvalitetssäkrats genom bostadsrättsföreningen. Osv.

Det var en felbedömning. Men idén som sådan var bra. Engelska lär vi oss bäst där engelska pratas.

Magnus Hägg,

Hellidens folkhögskola

Stafettpinnen går nu över till Ann Ljungberg, som jobbar med flexibelt lärande som egen företagare, skrivarkurser och coachning.

Kommentera "Så rätt tänkt. Så fel det blev."

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*