re:published – Vad har folkbildaren på Lunarstorm att göra?

"moon" (CC BY-NC-ND 2.0) by Henrik M F on Flickr"moon" (CC BY-NC-ND 2.0) by Henrik M F on Flickr

republishedIdag är det inte alldeles ovanligt att kurser går på plattformer som i första hand är tänkta som sociala träffpunkter. Ett argument för att ha kurser i sociala medier är att man då tar kursen dit där människorna är, istället för tvärtom. Re:flex letar nu efter kurser och cirklar som använder Facebook som plattform som vi kan göra artiklar kring. Känner du till någon sådan kurs eller cirkel? Hör av dig till oss!

re:published är en satsning från re:flex där vi återpublicerar material från förr. Vad har folkbildaren på Lunarstorm att göra? handlar om när fyra folkbildare för första gången (så vitt vi vet) gav sig in i sociala medier för att ha kurser. Nedan följer en introduktion skriven av Ingemar Svensson och en sammanfattande utvärdering av projektet gjord av Josefin Bergenholtz. Artikeln publicerades ursprungligen i nättidskriften Nät och Bildning i oktober 2006.

Var har folkbildaren på Lunarstorm att göra?

I CFL:s kunskapsbildningsarbete för folkbildningens flexibla lärande har vi funderat kring vilka framtida konsekvenser det får för folkbildningen att den nya generation som nu är i tonåren är födda med Internet. Att de självklart rör sig på nätet, möts på nätet och sannolikt kommer att kräva av folkbildningen att den i framtiden också möter dem där. Vad som ytterligare tillkommer är att denna generation inte socialiseras in i nätkommunikationen av folkbildningen och av folkbildningens nätkultur, utan i stället av en uppsjö av ”communities”, nätbaserade ungdomsmötesplatser, oftast mycket kommersiella.

Talande är att den största av dessa communities, Lunarstorm, enligt många källor har drygt 90% av alla svenska tonåringar som medlemmar. Det är alltså knappast någon överdrift att påstå att en hel generation svenskar i sina kommunikationsvanor på nätet präglas av den ideologi, kultur och miljö som härskar på Lunarstorm och på andra motsvarande ungdomscommunities på nätet.

I våra diskussioner har vi nog varit tämligen överens om att frågan om att kunna möta denna ”lunargeneration”, och efterföljande generationer också för den delen, när dess medlemmar om några år blir målgrupp för folkbildningen, kanske är folkbildningens största utmaning inför framtiden.

Skall folkbildningen klara det måste den i så fall inte bara finnas på nätet, den måste också kunna möta sin nya målgrupp i en nätkultur och i en nätmiljö där den känner sig hemma. Folkbildningen måste, kort sagt, kunna möta den nya generationen folkhögskoleelever och cirkeldeltagare på deras egen planhalva.

Med dessa frågor i huvudet beslöt vi slutligen att ta tjuren vid hornen. Under 10 veckor, våren 2006, släppte vi in fyra av folkbildningens mest erfarna nätpedagoger på Lunarstorm, dokumenterat duktiga på att möta deltagare i nätkurser och cirklar och att tillsammans med dem skapa ett lärande samtal. Det kan noteras att varken vi eller ansvariga på Lunarstorm trodde att folkbildarnas ålder skulle ha någon betydelse. Den äldsta av dem var vid tillfället 65 år gammal, den näst äldsta 60. Deras uppgift var att tillsammans med de lunarmedlemmar (18 år var åldersgränsen för kursdeltagarna) som de lyckades rekrytera till sina kurser/cirklar och med användning av de verktyg i form av mötesplatser och individuella krypin som utgör miljön på Lunarstorm, skapa ett ”gott folkbildande lärande över tid”. Några fler direktiv fick de inte och de hade full frihet att lösa uppgiften som de ville. Det blev fyra kurser eller cirklar eller vad vi ska kalla formen. En om religion, en om kreativt skrivande, en om rättvis handel och en om livsåskådning.

Vad ville vi med detta? Det är viktigt att säga att målet inte var att undersöka förutsättningarna för ett kommande samarbete med Lunarstorm. I kontakterna med de unga affärsmän som företrädde detta företag blev vi snart varse att här handlade det om en affärsrelation och ingenting annat och Lunarstorm visste att ta bra betalt för att släppa in oss och låta oss göra detta experiment.

Vad vi var ute efter var snarare att få ett svar på frågan om folkbildningen klarar att möta denna nya generation, i deras egen miljö och kultur, på deras egen planhalva alltså, och om så, vilka nya pedagogiska krav ett sådant möte ställer på folkbildningen framöver.

De svar vi fått genom detta experiment är det nu vår uppgift att sprida i svensk folkbildning. Av det skälet uppdrog vi åt Josefin Bergenholtz, medlem i OLC-nätverket (Online Learning Communities) vid IT-universitetet i Göteborg och med ett förflutet i Studieförbundet Vuxenskolan i Göteborg, att följa experimentet och utvärdera det. Josefin Bergenholtz fick också i uppgift att utifrån sin utvärdering, fritt diskutera just vilka krav inför framtiden som svensk folkbildning kan ställas inför.

Här följer Josefins Bergenholtz utvärderande artikel. En mera formell variant av utvärderingen kan du, om du så önskar, därefter ladda ner och läsa. Vi rekommenderar också att du – efter att ha läst artikeln – startar din mediaspelare och tar del av den ca 15 minuter långa redigerade diskussion där lunarexperimentets handledare funderar vidare utifrån utvärderingen och diskussionen.
/Ingemar Svensson

(Du hittar filmen här. /re:flexredaktörens anmärkning)

****************************************************************************

Folkbildning på ”ungdomssajt”

Vilka konsekvenser får det för folkbildningen i framtiden att de ungdomar som nu är i tonåren och därmed är födda med internet, självklart möts på nätet och och sannolikt också kommer att kräva att man möter dem där?

Josefin BergenholtzCFL:s övergripande frågeställning inför projektet var om det går att bedriva goda folkbildningsstudier på en nätbaserad mötesplats eller ”ungdomssajt”. Om det inte går, hur kan folkbildningen eventuellt förändra sitt sätt att tänka vid distansarbete? För att kunna närma oss frågorna måste vi vara överens om vad goda folkbildningsstudier innebär. De fyra folkhögskolelärarna som medverkade i projektet – Ove, Ulrika, Kenneth och Mathias – specificerade under en sammankomst vad de anser kännetecknar ”god folkbildning”. Samtalet resulterade i följande karaktäristika:

Det goda (lärande) samtalet
  • innebär att alla verkligen vågar vara med
  • bygger på erfarenhetsutbyte, lärandet är ”gemensamt” och innebär att alla känner att de har något att lära och att tillföra
  • ledarens roll i det goda samtalet är att stödja/utmana resonemangen, problematisera, inte förmedla kunskapsstoff
  • kännetecknas av positiv stämning/atmosfär, det är roligt att vara med
Deltagarstyrning – inflytande
  • God folkbildning bygger på deltagarnas egna engagemang och möjlighet till inflytande över metod och innehåll.
Verklighetsanknytning och förändringspotential
  • God folkbildning har verklighetsanknytning, skapar beredskap för handling och leder till någon form av förändring i deltagarens liv/beteende.

Ovan nämnda karaktäristika användes som underlag för utvärderingen. Utvärderingen syftade till att undersöka i vilken mån deltagarna ansåg att ovan nämnda karaktäristika för ”god folkbildning” hade uppfyllts samt att sammanställa de erfarenheter och reflektioner som ledarna gjort under projektet. För att sammanställa deltagarnas åsikter skapades en webbaserad enkät som distribuerades till deltagarna via LunarStorms interna mailsystem – lunarmejl. De fyra ledarna/folkhögskolelärarna dokumenterade sina erfarenheter och reflektioner i varsin loggbok under de tio veckor som projektet pågick. Avslutningsvis gjorde de även varsin sammanfattning av sina erfarenheter, utifrån vilka följande sammanställning är baserad.

Uppslutning och delaktighet

En av de egenskaper som kännetecknar god folkbildning, enligt de medverkande folkhögskollärarna själva, är att alla är delaktiga och vågar vara med i ”det goda samtalet”. På denna punkt kan man, med facit i hand, hävda att målet inte nåddes. Det var långt ifrån alla som var aktiva i den meningen att de både läste och skrev inlägg. Enkäten skickades ut till 172 deltagare. Av dessa svarade endast 43 % (74 personer) och av dem som svarade var det hela 20 % som själva uppgav att de inte varit delaktiga, aktiva eller uttryckt sina åsikter.

Kända orsaker till inaktivitet eller avhopp från de ”lunarklubbar” inom vilka studierna organiserades är:

  • att nivån kändes för hög för några deltagare, t.ex. långa och faktaspäckade inlägg skrämde bort deltagare
  • privata skäl
  • tidsoptimism
  • andra ”LunarStorm-engagemang”.

Ledarna misstänkte även

  • att man som ”lunare” har en benägenhet att anmäla sig för att testa något (det är kanske lite för lätt/kravlöst att anmäla sig),
  • att man är med i många andra klubbar och därför inte hinner engagera sig lika mycket i varje samt
  • att man vill bli medlem i många klubbar för att skaffa sig s.k. statuspoäng.

Det stora ”bortfallet” i form av inaktiva deltagare betyder dock inte att vi inte kan lära oss något av projektet, eller för den delen, att ”god folkbildning” överhuvudtaget inte har ägt rum. I enkäten frågades efter hur väl deltagarna tyckte att ett antal påståenden överensstämde med verkligheten.

59 % av respondenterna ansåg att påståendet Dialogen och diskussionerna i gruppen har fungerat bra stämmer helt eller stämmer till stor del (ytterligare 23 % ansåg att påståendet stämmer delvis)

70 % ansåg att påståendet Klubbägaren/kursledaren har utmanat oss till att lära mer och utvecklas stämmer helt eller till stor del

71 % ansåg att påståendet Klubbägaren/kursledaren har varit lyhörd för åsikter och önskemål i gruppen stämmer helt eller till stor del

62 % ansåg att påståendet Jag har känt att jag kunnat påverka innehållet och arbetet i klubben stämmer helt eller till stor del

47 % ansåg att påståendet Medverkan i klubben har gett mig användbara kunskaper för framtiden stämmer helt eller till stor del (26 % anser att påståendet stämmer delvis)

57 % ansåg att påståendet Medverkan i klubben har väckt mitt intresse för att lära mig mer om ämnet stämmer helt eller till stor del (23 % anser att påståendet stämmer delvis)

För en stor andel av de deltagare som svarade på enkäten har medverkan i klubbarna troligtvis varit en positiv erfarenhet i enlighet med det som, enligt ledarna, kännetecknar god folkbildning. På frågan om det fanns något som deltagarna saknade eller skulle ha velat ändra på svarade flera att de hade önskat mer aktivitet från alla. Ett förslag att lösa detta på var att öka antalet diskussionsämnen/diskussionstrådar i klubben – ”så det finns någonting att svara och bygga vidare på” (deltagare). Ett annat förslag var att öka antalet medlemmar i klubben. Samtidigt svarade flera att de upplevt att det varit mer aktivitet i den aktuella klubben (folkbildningskursen) än i andra klubbar på LunarStorm trots det låga antalet medlemmar.

Erfarenhetsutbyte

Enligt ledarna bygger det goda samtalet inom folkbildningen på erfarenhetsutbyte, att lärandet är gemensamt och att alla känner att de har något att lära och att tillföra. Kenneth upplevde att det fanns en stor kunskapsmässig bredd bland deltagarna och han berättar också att ett flertal deltagare sagt att de lärt sig mycket.

Det har ofta varit hög kvalitet på inläggen och mycken kunskap har förmedlats och utvecklats, bl.a. därför att ett flertal medlemmar var mycket pålästa inom någon av de tre religionerna. Även klubbcoachen har fått lära sig en del nytt. (Kenneth)

Ove skriver att det finns exempel på forum med åtta inlägg som skrivits av fem olika personer. Han menar att det inte har fungerat tillräckligt bra och att det oftast har varit en dialog mellan deltagaren och honom själv. Han anger tidsfaktorn som en möjlig orsak till detta, dvs. att klubbägaren har mer tid än deltagarna till att ta kontakt även privat (via mail-box) för att skapa personliga relationer. I Ulrikas klubb har de aktiva deltagarna först och främst gett varandra tips kring rättvis handel. Till största delen var det Ulrika själv som initierade och svarade på inlägg.

Eftersom LunarStormmiljön består av ett flertal olika kommunikationsverktyg så är det dock svårt att få en rättvis bild av hur kommunikationen mellan deltagarna sker. Erfarenhetsutbyte mellan deltagare kan lika gärna fortsätta ”utom räckhåll” för ledaren då deltagarna kanske väljer att fortsätta ett samtal via den interna lunarmejlen eller via kommentarer i varandras gästböcker. Ove konstaterar att ”samtal mellan klubbmedlemmarna blir svåröverskådligt”, vilket han som ledare upplever negativt.

Att fånga lunarpubliken – Ledarens roll och deltagarstyrning

Deltagarna gavs i samtliga fyra klubbar möjlighet att påverka genom att t.ex. ge förslag på diskussionsämnen. Tre av ledarna upplevde sina (aktiva) deltagare som mycket initiativrika och t.o.m. ”självgående” – hungriga på att diskutera och debattera samtidigt som de uppförde sig artigt och bibehöll en god stämning. I Kenneths och Mathias klubbar var aktiviteten (dvs. antalet inlägg) störst i de fora som skapats på deltagarnas egna initiativ. Mathias upplevde dessutom i sin första omgång att många deltagare bara var aktiva då de fick ”skriva helt fritt (och därmed ofta lite utanför kursens egentliga syfte).”

Ove ger ytterligare exempel på den stora initiativförmåga som medlemmarna visade. Han berättar att han inledningsvis betonade struktur och ordning samt försökte att med olika medel få medlemmarna att följa en gemensam process. Han konstaterar dock att

[d]et synsättet höll inte – medlemmarnas spontanitet och initiativkraft gick inte att styra in i dylika fållor. En slags ”just-in-time-folkbildning” råder. […] Kursplaneringen har förändrats från styrning mot gemensamma aktiviteter till uppmuntran av individuella initiativ. (Ove)

De är vana att ta egna initiativ till diskussioner och förväntar sig därför inte att få instruktioner kring vad de ska göra. I LunarStormmiljön går man efter sin egen agenda och det är medlemmarna själva som skapar innehållet.Den stora initiativförmåga som medlemmarna uppvisar kan möjligtvis förklara den relativt låga aktivitet som Ulrika upplevde i sin kurs. Hon hade valt att, som utgångspunkt för och inspiration till samtal, använda ett externt digitalt studiematerial. Detta studiematerial kan möjligtvis ha ”lagt locket på” och hon frågar sig själv om det digitala studiematerialet varit ett hinder. Hon skriver att ”[d]et blev för uppifrån – utan att vara menat så! Ulrika berättar att en deltagare kommenterat materialet som alldeles för ”ungt och ytligt”. En annan hade påpekat att de är vana att själva gå ut på nätet och hämta den information de behöver. En försiktig tes kan vara att en stor del av lunarpubliken gärna vill utgå helt och hållet från sig själva, sina frågor, reflektioner och associationer till ett givet ämne. De är vana att ta egna initiativ till diskussioner och förväntar sig därför inte att få instruktioner kring vad de ska göra. I LunarStormmiljön går man efter sin egen agenda och det är medlemmarna själva som skapar innehållet.

För folkbildaren innebär det uppenbarligen en delikat balansgång mellan dels att få igång aktiviteten genom att ge deltagarna inflytande/uppmuntra deras initiativ och dels att försöka agera ”god folkbildare” genom att utmana, problematisera och stödja ett djupare lärande. Det senare kräver kanske en styrning och tydligare struktur än den som många deltagare i LunarStorm är vana vid (eller förväntar sig av en lunarklubb). Ovan sagda betyder absolut inte att man kan se ”lunarpubliken” som en homogen grupp som har samma behov eller förväntningar. Det finns tydliga exempel bland deltagarnas enkätsvar som tyder på att de sökt medlemskap i folkbildningskursen just för att den verkade mer ”seriös” och att de eftersökte ”ledning” eller ”riktning” i klubben.

Anonymitet

En av de funderingar som lyftes fram av ledarna i ett tidigt skede var hur anonymiteten skulle påverka möjligheterna att skapa ”det goda samtalet”. Anonymiteten i det här sammanhanget utgörs av det faktum att ledarna endast har tillgång till deltagarnas smeknamn, ej några personuppgifter såsom namn, adress och telefonnummer. Sammanfattningsvis kan sägas att kommentarerna i ledarnas sammanfattningar vittnar om skilda upplevelser av denna anonymitet. Medan Kenneth skriver att han upplevde den som jobbig och främmande så känner Mathias att anonymiteten har positiva sidor – den kan till exempel bidra till ökad jämlikhet. Personligen kände han att han behandlades som en bland andra i själva diskussionerna. Han kunde också se att gymnasieelever utmanade medelålders teologer utan att han tror att de själva visste om att det var teologer de diskuterade med.

Ove menar att lunarmiljön i form av medlemmarnas krypin (personliga hemsidor med presentationer, gästböcker, bloggar, arkiv osv.) minskar anonymiteten. Han har genom att läsa ansökande deltagares gästböcker och presentationer fått en bättre förförståelse om vilka de är. Han upplever därmed att anonymiteten tack vare dessa öppna personliga fora är mindre på LunarStorm jämfört med t.ex. FirstClass. Ove frågar sig om inte dessa kanaler i gränssnittet erbjuder vägar till att skapa personliga relationer som i sin tur gör att uthålligheten hos deltagarna kan stärkas. Han påpekar dock att det är tidskrävande – ”relationsbyggande tar tid!” Perspektiv på och diskussion kring vad anonymitet på nätet innebär samt dess konsekvenser för nätbaserade lärgemenskaper ges i Sveningsson (2006).

Gränssnittet

Delar av gränssnittet upplevdes både av ledare och av deltagare som ett hinder för kommunikation. Kommentarerna kring gränssnittet syftade i allmänhet kring utformningen av det forumverktyg som användes i klubbarna. Funktionalitet som efterfrågades av ledare och deltagare var:

  • Historik, dvs. möjlighet att kunna se vem/vilka som läst vad och när.
  • Citat, dvs. möjlighet att kunna markera endast delar av en text som automatiskt blir ett citat i ett nytt inlägg/svar som skapas.
  • Tydligare översikt och struktur som ger användaren information om vad som är nytt och vilka inlägg man hittills inte läst (att man bara kan se de fem senast förändrade trådarna på klubbens startsida samt det faktum att det inte finns någon symbol vid ännu olästa inlägg gör att man riskerar att missa vad som hänt sen sist).
  • Formatering, dvs. möjlighet att kunna ändra storlek och utseende på sin text i inläggen.
Stämningen

Oves och Kenneths förutfattade mening om att lunarpublikens samtalston skulle vara rå, hänsynslös, tuff och hård blev inte bekräftad. De rapporterar om att deltagarna behandlade varandra med respekt och inläggen beskrivs av Ove som nyanserade och artiga. Mathias upplevde också att det var en riktigt bra stämning i hans klubb.

Verklighetsanknytning – förändringspotential

Ledarna har rapporterat om ett par konkreta exempel på hur klubben och den aktivitet som förts där har anknutit och länkats samman med livet ”utanför” LunarStorm. Ulrika berättar om hur det i hennes klubb fanns ett par exempel på hur deltagare efterfrågade och gav varandra tips på bra produkter till rimliga priser samt inköpsställen. En deltagare rapporterade om ett lyckat försök med att påverka priset på ekologiska päron hos varuhuset COOP. I klubben Kreativt skrivande fick en deltagare synpunkter av de andra på en text som han/hon sedan läste upp offentligt. Författaren rapporterade därefter hur det hela hade avlöpt. Ove har även fått vittnesmål om hur den kritiska förmågan och självkännedomen höjts genom uppgifterna i kreativ skrivning. För de aktiva deltagarna har potentialen till både personlig och språklig utveckling aktiverats menar Ove.

I Kenneths klubb, som handlade om tro och livsåskådning, fördes resonemangen i stor utsträckning på ett teoretiskt plan. Det verkar, enligt Kenneth, som att diskussionerna berört på ett personligt plan och stundom väckt starka känslor. Han skriver att:

Den förändring som förhoppningsvis skett hos några är att man lyssnat till personer med helt annan trosinställning och även om man inte ändrat uppfattning eller konverterat (;-) så är det i varje fall min känsla att man fått en starkare respekt för varandra. Jag tror att detta inte bara är en förhoppning från en from folkbildare som önskar större respekt och mer lyssnande mellan människor av olika bakgrund.(Kenneth)

Mathias anser att även i hans kurs, som handlade om människors, kulturers och religioners syn på själen, knöt deltagarna an till verkligheten genom att de ”ständigt blottlade sin syn på själen och sin livsåskådning”. Några konkreta bevis för att deltagare bytte ståndpunkt kunde Mathias inte se. Däremot menar han att det i samtalen finns spår som antyder en förändring på så sätt att deltagarna utsatts för nya infallsvinklar och idéer.

Framtiden

Av utvärderingen kan vi utläsa att för ett 50-tal personer i de genomförda klubbarna har medverkan resulterat i aktiviteter med goda folkbildningskvaliteter. Det torde betyda att miljön, dvs. den tekniska plattformen med dess olika verktyg för information och kommunikation, är möjlig att använda för att genomföra god folkbildning. Det torde samtidigt implicera att det bland lunarmedlemmarna finns personer som är intresserade av och motiverade till folkbildningsaktiviteter av den typ som genomfördes inom ramen för projektet. Vi har även värdefulla kommentarer och erfarenheter från ledarna som skall användas för att försöka blicka framåt.

Vi ska nu titta på och resonera kring de erfarenheter som gjordes i projektet ur ett framtidsperspektiv. I sina sammanställningar gav ledarna ett par konkreta förslag till hur folkbildningen skulle kunna förhålla sig till nätbaserade mötesplatser såsom LunarStorm. Kenneth berättar att ett par deltagare i klubben frågat efter fler kurser och hans förhoppning är att klubbarna under våren kan ha fungerat som lockbete till att följa med till kurser på Folkbildningsnätet. Ove för en liknande tankegång då han föreslår att folkbildningen skulle kunna genomföra ”känn-dig-för-aktiviteter” eller ”öppna hus” på communities som t.ex. LunarStorm – introduktioner på cirka 2-3 veckor som sedan kan hänvisa till kurser som startar på FirstClass eller ”annan inarbetad folkbildararena”. Ulrika kommenterar i sin sammanfattning att hon kan tänka sig ”att en befintlig grupp som vill ha en plattform för att föra sin dialog på kan dra fördelar av Lunar och utnyttja gratisplattformen – utnyttja de befintliga verktygen”.

Ovan nämnda förslag pekar på två inriktningar:

  1. Möjligheten för befintliga grupper att använda sig av plattformar såsom LunarStorm för att genomföra sina folkbildningsaktiviteter,
  2. Användning av plattformar såsom LunarStorm för att locka deltagare till kurser på Folkbildningsnätet.

Den första inriktningen pekar på scenarion där folkbildning sker i andra nätbaserade miljöer än de som är inarbetade för folkbildningen. Ulrika anser att detta kan passa bäst för redan befintliga grupper att utnyttja. Traditionella kurser och studiecirklar som genomförs i fysisk miljö samt andra befintliga grupper och nätverk kan naturligtvis dra stora fördelar av att komplettera sin aktivitet med nätbaserad kommunikation. Användning av informations- och kommunikationsteknologi är och kommer inte enbart att vara en angelägenhet för de folkbildare som skall leda ”rena” distanskurser. Ett scenario är att ”digitalt kompetenta” kurs- eller cirkeldeltagare själva tar initiativ till att komplettera sina fysiska möten med en nätbaserad arbetsyta (t.ex. en klubb i LunarStorm eller gratistjänster på exempelvis MSN och Yahoo). På nätet kan kommunikationen fortsätta och lärandet fördjupas oberoende av tid och rum.

Många ungdomar och vana Internetanvändare nyttjar ett flertal olika plattformar, mötesplatser och communities för olika behov och under olika perioder. Bland ovan nämnda orsaker till att man varit passiv i en klubb var att man valt att ägna sin tid åt andra communities på nätet. Sannolikt är att den tekniska miljön och plattformen i sig inte avgörande för om en deltagare är aktiv eller inte. Det är ändamålsenligheten, situationen man befinner sig i som avgör var man väljer att lägga sitt engagemang.

Att kunna växla mellan olika plattformar kräver dock onekligen en hel del datorvana – man måste ”ge sig in i leken” och testa på de olika miljöer och gränssnitt som finns för att öka sin digitala kompetens och lära sig att ”kommunicera digitalt”. Kenneth nämnde att det ”vore bra för fler folkhögskolelärare att prova på LunarStorm och ta del av de samtal som kan pågå där”. Ju fler miljöer och kommunikationsverktyg man skaffar sig erfarenhet av desto lättare blir det troligtvis att tillägna sig nya och kunna avgöra hur de kan användas på bästa sätt för att stödja de aktiviteter som man önskar skapa. Under projektets gång diskuterade ledarna problem och konstruktiva lösningar kring just hur man skulle kunna använda LunarStorms verktyg för att stödja den struktur man önskade skapa i kursen.

För folkbildaren handlar det återigen om att skaffa sig kunskap om nätkulturer, färdigheter i att kommunicera digitalt och att kunna se hur man kan utnyttja en specifik miljö för att stödja goda folkbildningsaktiviteter.För att folkbildaren ska kunna möta den flexibilitet som verkar finnas hos ”IT-generationen” krävs erfarenheter av och förståelse för hur digital kommunikation i olika former kan se ut samt, naturligtvis, egna färdigheter. Jag tror att framtidens folkbildning kommer att ske i många olika nätbaserade miljöer (precis som folkbildning sker i skilda miljöer idag i det fysiska mötet). För folkbildaren handlar det återigen om att skaffa sig kunskap om nätkulturer, färdigheter i att kommunicera digitalt och att kunna se hur man kan utnyttja en specifik miljö för att stödja goda folkbildningsaktiviteter.

 

Den andra inriktningen som nämndes av ledarna handlar om profilering och marknadsföring av folkbildningen. Förslagen handlade om aktiviteter för att locka nya grupper till de befintliga arenor och kurser som folkbildningen har.

Diskussion

Det är viktigt att påpeka att vi inte kan göra några långtgående slutsatser eller producera objektiva lösningar utifrån projektet eftersom det involverade ett begränsat antal deltagare under en kort period. Inom ramen för projektet gjordes dock flertalet intressanta och värdefulla erfarenheter och reflektioner som jag har försökt att sammanfatta i föregående avsnitt. Det är två övergripande ”dilemman” som kan vara speciellt intressanta för folkbildaren att fundera kring.

Balansgången mellan ledarstyrning och deltagarinitiativ

Hur förhåller man sig till balansgången mellan ledarstyrning och uppmuntran av deltagarinitiativ? Flertalet av de aktiva medlemmarna i projektet var mycket initiativrika; de gav förslag på diskussionsämnen och det visade sig att mycket av diskussionerna fördes i de fora som tillkommit på deras initiativ. God folkbildning ska enligt ledarna uppmuntra och involvera deltagarstyrning och deltagarinitiativ. Samtidigt blir det ett dilemma om diskussionerna hamnar på sidospår, enligt Kenneth, som menar att god folkbildning innebär att deltagarinflytandet och friheten ska vara stor men inom ramen för ämnet.

Gruppstorlek och grupprocesser

Hur stora grupper kan man ha utan att förlora förutsättningarna för det goda samtalet? Flera deltagare föreslog att klubbarna skulle ha haft fler medlemmar för att öka aktiviteten. Är det önskvärt ur folkbildningssynpunkt? Ledarens roll blir sannolikt förändrad i takt med att gruppen blir större. Möjligheterna att bygga relationer samt möta och fånga upp enskilda deltagare försämras på grund av tidsbrist.

Man kan anta att medlemmar i LunarStorm och liknande mötesplatser är vana att ta egna initiativ. Mötesplatserna bygger på att det är medlemmarna själva som är aktiva, de följer sin egen agenda för sociala kontakter, diskussioner i forum m.m. Här är alltså individen i centrum – i motsats till gruppen. Individen engagerar sig i de aktiviteter som de finner motiverande för tillfället. Individerna skapar innehållet. Om ovanstående antagande stämmer, vad får detta för konsekvenser för hur folkbildningen skall möta nya deltagargrupper (läs; den generation som växt upp med Internet och webben)? Kan det inom ramen för folkbildning även rymmas andra former av nätbaserade aktiviteter än det traditionella kursformatet?

folkbildningen har mycket att tjäna på genom att uppträda gemensamt och kunna konkurrera med andra utbildningsanordnare som idag presenterar sig på nätet alltmer slagkraftigt.Toresson (2003) föreslår i antologin folkbildning.net att folkbildningen borde ha en gemensam webbplats där allmänheten kan navigera sig fram till de kurser och/eller cirklar som man är intresserad av. En sådan skulle, enligt Toresson, underlätta för potentiella deltagare att hitta bland det rika folkbildningsutbud som finns. Dessutom menar han att folkbildningen har mycket att tjäna på genom att uppträda gemensamt och kunna konkurrera med andra utbildningsanordnare som idag presenterar sig på nätet alltmer slagkraftigt. Konkurrensen mellan folkbildningens aktörer kommer att handla om profilering och kvalitet i utbudet. Jag skulle vilja utgå från Toressons förslag och samtidigt föreslå att en sådan gemensam webbplats skulle ha följande egenskaper för att möta och locka till sig nya grupper av deltagare.

Webbaserad plattform

Användaren behöver endast en internetuppkopplad dator, en webbläsare samt webbadressen för att sätta igång. Plattformen ska med andra ord kunna nås från datorn hos svärmor, på biblioteket och centralstationen utan att man behöver ladda ner programvara. När användaren surfat in på webbplatsen kan han/hon söka kurser och cirklar hos alla aktörer inom folkbildningen. Dessutom ges försmak på vad som finns ”innanför” medlemslogin. Användaren kan registrera ett medlemskap direkt på webbplatsen.

Varierat innehåll

Efter registrering får användaren tillgång till utökade informations- och kommunikationsmöjligheter. Olika former av nätbaserade folkbildningsaktiviteter finns att tillgå direkt på webbplatsen. Här kan folkbildningens aktörer profilera sig genom att erbjuda spännande aktiviteter – allt från traditionella kurser med ett begränsat antal deltagare och fastställt start- och slutdatum till öppna intressebaserade lärgemenskaper utan tidsbegränsning eller tillfälliga debattfora med dagsaktuellt innehåll. Vad gäller utformningen av aktiviteter – här sätter endast pedagogers och marknadsförares fantasi och erfarenhet gränserna! Målet borde vara att erbjuda en mötesplats som användaren har anledning att kontinuerligt besöka även då han/hon inte är aktiv i en traditionell kurs eller studiecirkel.

Deltagarnas initiativ i centrum

Deltagarnas initiativ och engagemang tas till vara. Tips och åsikter om innehåll, aktiviteter och utveckling följs upp. I diskussionsfora eller kurser uppmuntras deltagares individuella initiativ och deltagare kan även involveras som moderatorer/experter.

Verktyg för sociala relationer

Det som skiljer LunarStorm väsentligt från den typ av plattformar som ofta används i utbildningssammanhang är att i LunarStorm ligger fokus på sociala relationer, dvs. det är det sociala mötet som är primärt för medlemmarna. För att kunna interagera med andra har de en mängd olika verktyg till hands. Bland annat skapar de sin egen hemsida (så kallat krypin) där de kan presentera sig själva och kommunicera med andra på olika sätt – i text, bild, genom blogg (dagbok), gästbok m.m. De verktyg som används för sociala möten möjliggör en levande mötesplats. De sociala relationerna är inte minst viktiga i utbildningssammanhang och den förmodade avsaknaden av personlighet och närhet vid distansstudier kan till viss del överbryggas med hjälp av verktyg som stödjer kontaktskapande på olika sätt.

Fritz (2005) skriver i Nät och bildning (2005:1) om en universitetskurs som genomfördes på LunarStorm. Anordnarnas grundhypotes var att ”starka sociala kontakter mellan studenterna leder till en bättre studiemiljö – och att detta i sin tur leder till fördjupat lärande”. Även om Fritz medger att det krävs mer forskning för att beskriva området närmare så menar han att både kursledningens observationer och studenternas utvärderingar stödde hypotesen. Verktyg för sociala relationer kan vara positivt både för ledaren (som då har fler vägar till att lära känna sina deltagare) samt för deltagarna sinsemellan (som kan söka och hitta likasinnade). På en öppen mötesplats ges deltagarna/medlemmarna dessutom möjlighet att skapa kontakter och vidga sina nätverk bortom de organiserade gruppkonstellationer som traditionella kurser vanligtvis utgör.

Visualisering av närvaro

Medlemmarnas närvaro på webbplatsen visas öppet och lättillgängligt i form av text- och bildbaserad information. Exempel på detta kan vara att man ser hur många som för tillfället är inloggade, veckans medlemmar presenteras på förstasidan, senaste diskussionsinläggen i de fora och kurser som jag medverkar i visas direkt vid inloggningen osv. För en ingående diskussion om skapandet av närvaro på webbplatser se Nilsson (2006).

Skräddarsydd information/reklam

Kommersiella mötesplatser såsom LunarStorm finansieras ofta till viss del av reklamintäkter. Reklamen exponeras för användaren i form av s.k. ”banners”, dvs. grafiska reklamplatser på webbsidorna. Reklamen är ofta skräddarsydd och styrd på så sätt att endast önskad målgrupp kommer att exponeras för den (till exempel endast flickor eller 20-25-åringar) Om reklambudskap hör hemma i utbildningssammanhang kan diskuteras. För folkbildningen kan dock skräddarsydd information och reklam användas för interna syften, dvs. användaren får utifrån medlemsprofil anpassad information om folkbildningsaktiviteter som har koppling till hans eller hennes intresseområden och i förekommande fall geografiska hemvist. Poängen är att underlätta för användaren i det informationsflöde som annars kan bli övermäktigt. Information av det här slaget kan till exempel också sändas till användarnas e-postadresser i form av nyhetsbrev, som ett sätt att ”locka tillbaka” dem till webbplatsen och dess utbud.

Folkbildning kan ske och de facto sker i olika former och miljöer. Folkbildningsorganisationerna erbjuder idag, förutom det traditionella kurs- och cirkelformatet, även ett rikt utbud i form av arrangemang såsom seminarier, föreläsningar, kulturevenemang, debatter m.m. – aktiviteter där gruppstorlek, metod och tidsåtgång varierar. Hur kan folkbildningen variera formerna för nätbaserad bildning och samtidigt skapa en mötesplats som användaren har anledning att kontinuerligt besöka även då han/hon inte är aktiv i en traditionell kurs eller studiecirkel? Förhoppningsvis kan materialet och den efterföljande diskussionen ge underlag och inspiration till vidare samtal kring framtidens former för nätbaserad folkbildning.

Referenser
  • Fritz, Thomas (2005). Krypin på LunarStorm – en plats för lärande. I Nät och bildning 2005:1. Centrum för flexibelt lärande. www.cfl.se/natochbildning
  • Nilsson, S. (2006). Närvaro i frånvaro – att skapa en känsla av andras närvaro i en lärgemenskap. I Jobring, O., Carlén, U. & Bergenholtz, J. Att skapa lärgemenskaper och mötesplatser på nätet. Lund: Studentlitteratur.
  • Toresson, B (2003). Folkbildningens framtid, hot och möjligheter – vågar vi ta vara på möjligheterna? I folkbildning.net – en antologi om folkbildningen och det flexibla lärandet (andra reviderade upplagan). Stockholm: Folkbildningsrådet.
  • Sveningson, M. (2006) Anonymitet i gemenskaper på nätet. I Jobring, O., Carlén, U. & Bergenholtz, J. Att skapa lärgemenskaper och mötesplatser på nätet. Lund: Studentlitteratur

 

Du kan läsa hela utvärderingen här.

Kommentera "re:published – Vad har folkbildaren på Lunarstorm att göra?"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*