Detta blogginlägg är skrivet av re:flexredaktionens Mathias Anbäcken, och publicerades ursprungligen (november 2012) på CELA:s hemsida. Blogginlägget är CC-märkt by-nc-sa.
För någon månad sedan var jag och en kompis och sprang ett lopp i kungliga huvudstaden. Några timmar innan start ville vi äta. Och vi ville ha fet skräpmat = pizza. Grejen var den att vi befann oss i rätt så flådiga kvarter. Dyra korslagda fiskstänger och sparrisar fanns det gott om, men inte sjaviga pizzerior. Och det var just en sjavig pizzeria vi var ute efter. Vi gick planlöst en kvart innan vi fick nog. I min mobil har jag en app som kan visa ”lager”. Man får information av olika slag (beroende på vilket lager man använder) om sin närmaste omgivning.
Jag valde ett lager om svenska restauranger och fick upp 54 gafflar på skärmen. En del var recenserade, andra inte. Glatt kunde jag konstatera att det fanns en pizzeria ungefär hundra meter upp på en gata. Lika glad var min kompis som meddelade mig att han fått reda på samma information strax innan, då han frågat en lokalinnevånare. Det går förstås ofta lika bra att göra det. Om inte bättre. Men det är inte det som är poängen.
Poängen är denna ”augmented reality”, den förstärkta eller förbättrade verkligheten, och vad den kan göra för oss.
Några exempel: jag har ett lager som kan visa Wikipediaartiklar om saker i min närhet. Och det finns lager som visas vad det twittras om inom en viss geografisk radie, var närmaste busshållplats, tunnelbanenedgång, chokladaffär eller surdegsbrödsbageri finns. Jag läste för något år sedan om en arkeologisk utgrävning som kompletterats med augmented reality så att man – med hjälp av mobilen – kunde se hur husen en gång hade sett ut. Ett annat exempel mötte mig i förra veckan då Illustrerad vetenskap erbjöd oss att se dinosaurier beta i 3D. Hur läckert som helst.
Det är alltså ofta med hjälp av mobil teknik som vi kan ta till oss augmented reality, men det kan även vara annorlunda, som i fallet med denna tekniska innovation från LEGO där man genom att hålla upp kartongen framför en skärm får upp en 3D-vy av LEGO-modellen och därmed kanske slipper köpa grisen i säcken.
Med augmented reality menas något som gör verkligheten mer informationsrik eller mer upplevelsefull. Något som har varit på gång
ett tag, och som bland annat Google sysslar med, är glasögon som ger bäraren en ökad upplevelse.
Vilka former av augmented reality som kommer att slå igenom på bred front återstår att se. Det man kan säga är att det kommer att göra information och kunskap än mer roligt att ta sig och att jobba med.
Men återigen visar detta bara att vi måste verkligen jobba stenhårt med den digitala delaktigheten. Ju mer det blir så i ett samhälle att mer och mer kunskap och information kan tas in individuellt, desto mer kommer det också att förväntas av individerna att göra det. Kartor kommer inte att bifogas. Folk hittar ändå! Mötesplatser bestäms inte förrän i sista momangen. Vi skickar ut det till era glasögon när vi vet! Men även när många av oss tagit till oss det som väntar runt hörnet, kommer andra att stå utanför. Och gapet mellan utanför och innanför kommer att bli ännu större när/om augmented reality slår igenom på bred front.
/Mathias Anbäcken
Kommentera "Om augmented reality"