Elisabet Norin testar MOOC – del 2

“I MOOC” by IlonkaTallina, CC-BY-NC-SA 2.0“I MOOC” by IlonkaTallina, CC-BY-NC-SA 2.0

Elisabet Norin fortsätter att berätta om sina upplevelser av att gå en MOOC, en av de nya öppna onlinekurserna som tar in obegränsat antal deltagare och som sköts helt och hållet via nätet. Detta är andra texten, den första hittar du här. Serien kommer att avslutas med en tredje artikel.


Jag torkar svetten ur pannan. Första kursveckan på min MOOC, How to Read … a Mind, vid University of Nottingham är över. Jag kom inte igång omedelbart och kände mig aningen efter med mina kommentarer när jag väl loggade in – trots att instruktionerna gjorde tydligt att det var helt i sin ordning att både skynda på och starta senare.

Välorganiserat och CC-märkt

Upplägget är extremt välorganiserat. Det finns inte en chans att den studerande kan missa upplägg, sin egen roll eller förväntningarna. Allt sköts via en bloggliknande sida, där den första veckan delats upp i nio moduler. Här finns alla tänkbara sätt att presentera materialet: videoklipp, artiklar och pdf:er med längre texter eller texter till klippet. Varje modul introduceras med en bild. Allt material är CC-märkt, Non-commercial, Share Alike, UK 2.0 licence.

Kommentarer

Varje modul avslutas med att de studerande skriver kommentarer utifrån en frågeställning. När jag börjar är det redan 439 kommentarer på första modulen. Medan jag jobbar med den ökar den med ett par hundra. När modulen är klar klickar jag ur den som ”complete” och går vidare till nästa. Det är rent, snyggt, lättläst och begripligt, en trevligt serverad rätt, helt enkelt.
Men de många kommentarerna stressar. Att läsa flera hundra är inte möjligt, jag bestämmer mig för att läsa dem som finns närmast mina i tid. Dessutom tittar jag på de kommentarer som fått flest ”Like”.

Språkproblem

Där blir jag aningen förvånad. Trots att det är en frivillig kurs där de flesta är vuxna, välutbildade och verkar ha engelska som modersmål gnölas det om att man har svårt att ta sig fram i en del av extramaterialet som man påpekar är skrivet på ”akademiska”. Andra (kanske är de lärare själva) kommer in som behjälpliga och lägger upp andra texter och klipp som förklarar innehållet på ett enklare sätt.

Theory of Mind

Själv känner jag mig efter ett par dagar med teorierna och empirismen runt Theory of Mind som en konservburk som någon just satt öppnaren i. Det är helt fantastiskt. Av en tillfällighet (synkronism?) möter jag en person här hemma, som jag frågar om hans sätt att tänka runt sitt arbete, där han möter många människor. Upplevelsen han beskriver (utan att veta vad jag håller på med) är Theory of Mind, vilket känns smått fantastiskt. Ett tankesprång.

Delar med sig

Kursens lärare kommer in här och var i diskussionerna, fångar upp samtal, men länkar också till andra källor och införlivar dem i kursmaterialet. En dela-dela-situation uppstår.
En uppgift är att presentera sig för de andra kursdeltagarna. Det är spännande att se det internationella anslaget. Det är Anabela från Portugal, Thulan från Swaziland, Dechen från Bhutan, Lynda 67 år och Albin, retired English teacher, addicted to Shakespeare och Blackpool FC. (Just det senare skulle kunna bli ett redskap i skoldebatten här hemma.)

Avrundning vecka 1

I slutet av veckan kommer kursledare professor Stockwell in med kommentarer. Klippet är upplagt på fredagen eftermiddag och därför fräscht. Han berömmer deltagarna mycket, håller med om att en och annan text är svår och tackar alla som har delat med sig av annat material.

Tidsåtgång

För min del har kursen tagit mer tid än de 3-4 timmar som utlovades inledningsvis. Det handlar inte så mycket om läsningen som det faktum att tankarna runt Theory of Mind startat nya tankeprocesser. Jag behöver helt enkelt försjunka i detta nya och inlemma det med mitt ”gamla” tänk runt människor och litterära texter. Det är också spännande att lingvistik (som var mitt första akademiska ämne) och litteraturvetenskap (som är min huvudfåra) har gjort gemensam affär tillsammans med kognitionspsykologi. Hade detta funnits när jag gjorde mina akademiska studier hade jag definitivt hoppat rakt in – det gränsöverskridande anslaget är holistiskt och alldeles oemotståndligt.

Form och följare

Kursens form är tilltalande med sin tydlighet. Man har lyckats skapa en känsla av trevnad och personligt anslag som jag inte hade förväntat. Jag kan också konstatera att antalet kommentarer för varje modul sjunker under veckan. Kanske har folk varit för förhoppningsfulla runt sina språkkunskaper? Under helgen får jag två följare, dvs. två personer följer mina kommentarer: en irakisk professor i engelska och en annan svensk folkbildare. Minsann – vi är på!

Elisabet Markkula Norin

Videoklipp på Youtube med Peter Stockwell efter vecka 1:


Kommentera "Elisabet Norin testar MOOC – del 2"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*