Dataspels- och personlig utveckling på folkhögskolekurs

Skolans entréSkolans entré

En jämngrå novemberdag i Småland. Längs vägen från Vetlanda mot Oskarshamn står skogen tät. Men så viker omfamningen och öppnar för lilla samhället Holsbybrunn. Här ligger Ädelfors folkhögskola, ett namn med rötter bakåt i historien, till en tid då man fann guld och andra mineraler i trakten. Och nog är den guld värd, denna skola som förstår att erbjuda kurser som gör skillnad.

Funktionsnedsättning

Jag möter Cina Lindén-Rydén, lärare med gedigen folkhögskolebakgrund, och föreståndare för kursen Dataspelsutveckling. Det är en kurs i tiden. Till de 39 platserna sökte uppåt 100 personer, målgruppen är deltagare med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Förutom att de finns inom autismspektrat – kan det finnas andra svårigheter, som ADHD, tvångssyndrom och fobier.

För att kunna bedöma om de sökande klarar studierna ger skolan varje vår några veckors pröva-på-kurs. De som inte kommer in vid första försöket får tips om hur de ska kunna förbättra sina chanser till året därpå.

Skarpa specialkunskaper

Förutom Cina arbetar också tre andra lärare på linjen, Michael Janssen, Jesper Flarup och Bjarne Lundqwist. Alla tre är välutbildade inom speldesign, -grafik och -programmering från Högskolan i Skövde och Uppsala Universitet Campus Gotland. Cina är mycket glad åt de skarpa kunskaper som dessa bidrar med i utbildningen. Det är inte lätt att rekrytera och konkurrera med näringslivet.

Arvsfonden

Sedan starten 2009 har kursen varit i ständig utveckling och under detta läsår blivit riktigt stor. En faktor som gjort det möjligt är att skolan fått medel från Arvsfonden för att driva den tvååriga kursen.

Flytta hemifrån

De flesta deltagarna är i 20-årsåldern, övervägande andel är män, men detta år finns även fyra kvinnor. För många deltagare är det första gången de har ett eget boende och det är stort och nytt att flytta från föräldrar och ägna sig åt sitt specialintresse. Skolan, som är van att jobba med funktionsnedsättningar, anstränger sig att anpassa vardagen. Därför finns

också tre assistenter som hjälper till med allt praktiskt. En av dem är Ami Johansson som berättar att hon ibland får väcka kursdeltagare, med telefonsamtal eller knacka på deras dörrar. Även fritidsledare finns på skolan, liksom kurator.

Deltagare på kursen

Alexander Jonsson går programmering

Tre inriktningar

Från och med detta läsår är linjen uppdelad i tre valbara inriktningar: speldesign, spelgrafik och spelprogrammering. Delen speldesign ingår inte i satsningen från Arvsfonden. Medlen som preliminärt beviljats därifrån är 3,5 miljoner kronor för två år och förutsätter noggrann rapportering i mellantiden för att falla ut. Projektet måste även vara deltagaraktivt. Skolan tar det ad notam och omformar kontinuerligt kursen i samspel med deltagarna. De ska stå rustade inför fortsatta studier och arbetsmarknad.

– De behöver stöd i att komma över sina begränsningar, säger Cina.

Tydliggörande pedagogik

För de sju i arbetsteamet innebär det att jobba med tydliggörande pedagogik och med individuell handledning. Med funktionshinder av det här slaget behövs hjälp med struktur, med anpassade specialuppgifter – för att hitta sätt att fungera i vardagen. Det innebär till exempel att det är viktigt att vara tydlig och noggrann i hur man ger instruktioner.

Gemenskap genererar interaktion

Deltagarna har det stora intresset för dataspel och spelutveckling gemensamt. I salen med datorer surrar det av iver och diskussioner. Bjarne Lundqwist, lärare i spelprogrammering, går runt och hjälper till. Bilder syns på några skärmar, på andra skrivs kod mot svart bakgrund. För många är det första gången de vistas i ett sammanhang där de får vara sig själva. De slappnar av, trivs tillsammans och börjar interagera med varandra.

Ämnen på schemat

På schemat står, förutom programmering i Visual Studio, Game Maker och Unity, även bild och form. Grafiker och designer jobbar med bildhantering i Photoshop och Cina håller i kreativt skrivande för att öva dramaturgi och berättande. När Re:flex är på besök har kursen lektion med papper och penna: perspektivteckning. På kursen arbetar också ett flertal gästföreläsare.

På fritiden ägnar sig deltagarna åt spel, givetvis, några ska också börja pröva hur det är att bygga appar. Alla har tillgång till klassrummen fram till klockan 22. Sedan är det viktigt att komma till ro, många har svårt att göra detta och får därför problem med sömnen.

Förkunskaper och stöttning

Hur ser då deltagarnas studiebakgrund ut? De flesta har motsvarande gymnasiets svenska A med sig in i kursen. Ofta har de bra betyg, berättar Cina. Andra har varit inskrivna på gymnasiet men inte klarat kraven.

– Men många är genom sitt specialintresse självlärda, påpekar hon.

Det gäller ämnen som engelska, matte och programmering. Flera skriver hellre på engelska än på svenska. För de som inte har fullständiga betyg har folkhögskolan hjälpt till rent praktiskt och skjutsat till Komvux i Vetlanda, och stöttat med handledning så att det blivit möjligt att läsa in enstaka ämnen vid sidan av kursen.

Michael Janssen, Cina Lindén-Rydén och Jesper Flarup.

Michael Janssen, Cina Lindén-Rydén och Jesper Flarup.

Serious games på länsmuseet

Deltagarna kan gå ett eller två år. Under andra året finns möjlighet att jobba i ett skarpt projekt tillsammans med länsmuseet i Jönköping. Samarbetet med museets pedagoger och historiker är givande. Eftersom det är verkliga projekt får deltagarna inta roller som programmerare, grafiker och designer. Den medeltida miljön man jobbar med i Jönköping är extra spännande för kursdeltagarna som gläds åt att gräva ned sig i arkiven och gå på föreläsningar. Vad de skapar där är serious games, spel ur ett lärperspektiv, inte enbart underhållning.

– Är det då möjligt för dem att få jobb efter kursen?

– Ja, kunskapsmässigt, är det omedelbara svaret från Bjarne Lundqwist. Men det är en svår bransch att söka jobb i, särskilt med funktionsnedsättning.

Av den anledningen får deltagarna också öva sig i att presentera sig för en tänkt arbetsgivare. De ska vara medvetna om sina starka sidor och kunna presentera sin portfolio, och får öva att lägga fram sina spelprototyper inför gruppen och få feedback.

– Det blir bra diskussioner, påpekar Jesper Flarup och Michael Janssen. Eftersom redovisningar sker i mindre grupper känns det inte hotfullt. De utvecklar sin sociala kompetens under tiden på skolan. Många kommer från en jobbig skolsituation, men här får de vara duktiga och hjälpa varandra och öva sig i att samarbeta i team. Självförtroendet stärks och deras personligheter utvecklas.

Imponerande styrgrupp

I bakgrunden finns en imponerande styrgrupp som möts då och då. Där finns exempelvis Ulf Wilhelmsson, Högskolan i Skövde, representanter från Autism- och aspbergerförbundet, länsmuseet i Jönköping, HSO, dataspelsbranschen, Media Evolution samt skolans ledning och lärare.

Att kursen håller hög kvalitet och framför allt ger hög kvalitet för deltagarna är tydligt. Av de femton deltagarna läsåret 2012/2013 var sju behöriga att söka Högskolan i Skövde, som driver program i spelutveckling. Fyra av dem kom in.

Framtiden

Vi sitter vid fikabordet och jag lyssnar till det informella samtalet mellan Michael, Jesper och Cina. De bollar möjligheter, brainstormar. Cina önskar praktik på olika företag, om än bara så kort som en dag. Jesper och Michael talar om hur det brukar vara med praktiken på högskolan. En idé om att låta kursdeltagarna starta egna företag dyker upp i samtalet. Kanske kunde kommunen hjälpa till med lokaler? Varför inte i Holsbybrunn? Jag sitter bredvid och ryser av glädje.  Kanske sitter jag här och hör historia skrivas?

– En bra uppkoppling är allt som behövs, säger Jesper enkelt.

/Elisabet Norin

Referenslitteratur:

 

Kommentera "Dataspels- och personlig utveckling på folkhögskolekurs"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*