Analoga chocken på Internetdagarna 2014

En gammal telefon"Old phone" CC BY 2.0 by Loren Kerns

Måste verkligen alla älska Internet? frågar sig re:flexredaktionens Kerstin Namuth efter ett besök i Digidelmontern på Internetdagarna.

Det är fikarast på eftermiddagen på Internetdagarna 2014, ”#ind14”, årets event för alla som lever och jobbar på nätet. Människor väller ut från föreläsningssalarna och in i den stora hallen på Waterfront i Stockholm. Myller och stim och. Människor som surfar medan de går och fikar medan de surfar. ”I *hjärta* Internet” syns på t-shirts och affischer. Och de allra flesta på konferensen skulle nog skriva under på det påståendet.

Precis vid ingången vajar Digidelnätverkets standarer. Sittpallar, en trendig soffa och ståbord lockar besökare till montern. Och där, på ett av borden står en gammal hederlig 80-tals pepparkaksburk i tillbucklad plåt. Totally out of place och försedd med en skylt  ”Anmäl dig till Digidels helt analoga tävling!”

– Dragning om 5 minuter! Vinn en drönare!
Folk strömmar till, skriver sina namn på lappar i äkta papper och kastar dem i burken.

Spelledarna Kjell Kjelleman Eriksson och Linda Copylinda Sandberg fiskar upp två lappar och ber ”Maria!” och ”Oddny!” att komma fram och ta plats i soffan.
Spelledarna placerar två tjocka telefonkataloger och två bordstelefoner från 80-talet framför dem.

En telefonkatalog

”Ugly” CC BY 2.0 by David Hall on Flickr

För yngre läsare: Telefonkataloger var böcker som innehöll namnlistor och telefonnummer. Alla människor i en stad som hade telefon fanns med i telefonkatalogen. I stora städer var det flera centimeter tjocka böcker fastän de var tryckta på lövtunt papper.

Alla hushåll hade en telefonkatalog och varje år fick man en ny.

– Uppgift 1: Leta upp telefonnumret till Britt-Marie H…, stryk under det och ring upp. När ni är klara slår ni på den analoga stoppknappen.

Kandidaterna bläddrar frenetiskt.
– Ser det jobbigt ut? undrar spelledaren Kjelleman.
– En miljon svenskar har det faktiskt så här.
Tack vare telefonkatalogernas finurliga uppbyggnad är Britt-Marie H. snart funnen.

En sida i en telefonkatalog

”Old phone” CC BY-NC 2.0 by Doug on Flickr

För yngre läsare: Namnen i telefonkatalogen stod i alfabetisk ordning: Andersson, Anna före Andersson, Arne och så vidare. Det blev väldigt logiskt och gjorde det lätt att hitta den man sökte. Detta var särskilt viktigt i en större stad med en tjock katalog.

Men hur slår man numret på en telefon där siffrorna är nedsänkta i små hål i en skiva som glider undan?
Kandidaterna klarar det galant. Oddny lite snabbare än Maria.

 

En gammal telefon

”Old phone” CC BY-NC 2.0 by Doug on Flickr

För yngre läsare: Gamla telefoner hade en rörlig skiva med 10 hål upptill. Under varje hål stod en siffra. Man stoppade ned pekfingret i rätt hål och snurrade skivan medsols, ända tills det blev stopp. När man drog man upp fingret åkte skivan tillbaka. Sedan samma med nästa siffra. Om man råkade släppa för tidigt eller snurrade ryckigt blev det fel nummer och då fick man börja om. Men med den rätta knycken gick det smidigt.

– Uppgift 2: Hitta Historiska museet på en turistkarta, ringa in det och vik ihop kartan ordentligt.


Två människor läser en karta

”Find the place of interest.” CC BY-NC-SA 2.0 by Frank M. Rafik on Flickr

För yngre läsare: Du har nog sett kartan på hotell och vandrarhem, men kanske inte förstått vad det är. Den ser ut som en folder. Fäller man isär den så blir den som ett Google maps på ett stort papper, fast bara med gatunamn, utan streetview. Kartan har inget stöd för GPS, den kan inte se var du befinner dig utan du måste lista ut det själv. Den ger heller inga vägbeskrivningar utan du får helt på egen hand leta upp snabbaste och enklaste vägen. Nästan som ett spel.

Det blir tufft. Oddny är inte från stan och saknar lokalkännedom. Det tar tid att gissa sig fram till i vilken del av Stockholm museet ligger och att sedan hitta rätt ställe. Maria kommer på att det kanske finns ett index med turistmålen. Rätt tänkt, hon hittar det på baksidan i nederkanten och nu går det snabbt. Hopvikningen av kartorna lämnar en del att önska, men resultaten godkänns ändå.

 

En karta

”Tokyo Tourist Map 1918” CC BY-NC-SA 2.0 by Rob Ketcherside on Flickr

För yngre läsare: Kartor är indelade i rutor med siffror och bokstäver, som ett schackbräde. I indexet kan man leta upp ett mål och se i vilken kvadrat det ligger, t.ex. B2. Då begränsar man sökningen till en liten del av den stora kartan.

– En miljon människor i Sverige har det så här! påminner spelledaren.

– Uppgift 3: Ladda en film i en kamera!

För yngre läsare… Nej, det går inte att förklara. Sök ”Instamatic” på Youtube i stället.

Nu blir det hektiskt. Först måste kandidaterna hitta låsmekanismen och få upp locket. Sedan ska filmen pillas in på rätt ställe och på precis rätt sätt och till slut måste kameran stängas utan att filmen hoppar ur fästet igen och krullar ihop sig. Det är en avancerad finmotorisk övning under tidspress och framför publik. Lättat slår Maria till slut på stoppknappen och vinner en drönare.

– En miljon människor i Sverige har det så här. Digidelnätverket samverkar för att få en ändring på det, upplyser spelledaren Linda.

En miljon människor i Sverige är alltså inte på nätet. Överhuvudtaget.

Men, tänker jag, är det verkligen ett problem? Får inte var och en själv bestämma hur digital man vill vara? Måste alla älska Internet?

Samhället omkring oss digitaliseras i rasande takt. På gott och ont. Tjänster blir tillgängligare på webben, medan traditionella kontaktmöjligheter minskar. Medan informationsflöden på nätet bara ökar blir traditionella tidningar, uppslagsverk, informationsbroschyrer, etc. allt färre och tunnare.

Människor utan Internet har svårt att komma i kontakt med vårdcentralen, kundtjänsten på elbolaget, hyresvärden, skattemyndigheten, försäkringskassan, arbetsförmedlingen. De kan inte hålla kontakt med familj och vänner genom Facebook och Skype. De missar stora delar av nyhetsflödet som alltmer flyttar sig från traditionella media till nyhetssajter, bloggar och webb-tv. De kan varken boka biljetter eller betala sina räkningar via nätet och kan inte köpa en soffa på Blocket. De kan inte delta i studier på webben eller gå med i intressegrupper på Facebook. De kan inte följa barnens schema, närvaro och läxa. Det finns allt färre arbetsplatser för människor utan digital kompetens.

Digitaliseringstrenden kommer att hålla i sig. En miljon människor i Sverige riskera att inte kunna klara sig på egen hand i sin vardag och att inte kunna delta fullt ut i samhället. Jobbigt för den enskilde och en fara för demokratin.

Så betraktat är det lätt att acceptera digital delaktighet som en av vår tids viktigaste uppgifter för folkbildningen.

Kerstin Namuth

Kommentera "Analoga chocken på Internetdagarna 2014"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*