Skänk från ovan?

Solen bryter igenom molnen”Ljós” CC BY-NC-SA 2.0 by Álfheiður Magnúsdóttir on Flickr

Alastair Creelman är omvärldsbevakare och e-lärandespecialist vid Linnéuniversitetet i Kalmar med fokus på öppen utbildning, sociala medier och kollaborativt lärande. Han ingår i styrgruppen för ITHU (Nätverket för IT inom högre utbildning), arbetar i flera europeiska projekt och är svensk representant i NVLs Distansnätverk. Han sköter två kompletterande bloggar: svenska Flexspan (nyheter inom IT och lärande) och engelska Corridor of uncertainty (längre reflektioner om IT och lärande) och är mycket aktiv i Twitter, @alacre.


Skänk från ovan?

Finns det en affärsmodell för öppenhet?

Förändring inom utbildning kommer oftast underifrån genom eldsjälar och pionjärer som experimenterar, testar, skapar nätverk och engagerar kollegor. Men nackdelen är att det blir många öar av innovation utan kontakt med varandra och många initiativ dör när eldsjälen inte orkar längre eller när projektmedel tar slut. Till slut behövs det en hjälpande hand från ovan. När uppifrån-ner möter underifrån-upp så händer saker på allvar. När hjälpen kommer från staten tas den oftast tacksamt emot men när hjälpen kommer från den privata sektorn kan det ställa till problem. I synnerhet när det handlar om öppna lärresurser som i sin natur är icke-kommersiella. Vad händer när ett stort företag erbjuder en tjänst som kan lyfta OER från entusiastnivån till ordinarie verksamhet inom utbildning över hela världen? Samarbetar vi med big business eller fortsätter vi på egen hand men med rent samvete?

Två kommersiella lösningar för öppna lärresurser har lanserats nyligen. Först, ett företag som heter panOpen som erbjuder en plattform där lärare och skolor kan lagra, dela och sprida sina resurser och som även kan integreras med de vanligaste lärplattformarna. Det som gör panOpen riktigt intressant är affärsmodellen. Lärare som bidrar med material kan nämligen få betalt för sina insatser och företaget hoppas att lite belöning för mödan ska sätta fart på resursutvecklingen. Det låter onekligen bra men varifrån kommer pengarna? Medan lärare kan logga in i plattformen gratis måste de studerande betala en mindre summa ($25 föreslås). Logiken är att de sparar väldigt mycket pengar på att slippa köpa dyra kursböcker och de får tillgång till ett stort och välsorterat bibliotek av lärresurser. Denna avgift väckte dock en hel del debatt eftersom många resurser har en Creative Commons licens med villkoret icke-kommersiell. Hur kan man ta betalt för resurser som har en öppen licens som förbjuder kommersialisering? Svaret från panOpen var att de tillhandahåller en plattform där man kan organisera och synliggöra många resurser. Resurserna kan visserligen hämtas gratis från andra källor men de studerande betalar för själva plattformen och strukturen. Är detta förenligt med principerna bakom OER? Om man bygger en bra plattform och erbjuder en avancerad tjänst bör man inte kunna ta betalt?

Den andra aktören som ger sig in i OER-området är ingen mindre än giganten Amazon. Enligt nättidningen Edweek Market Brief, Amazon Education to Launch New Website for Open Education Resources, kommer de snart att lansera tjänsten Amazon Inspire som en global plattform för OER. Lärare och skolor kan ladda upp sina resurser och Amazon sköter taggningen och söksystemet. Amazon är ju känd för sin rekommendationstjänst; om du köper en bok får du alltid veta att om du tycker om denna bok så kommer du också att gilla följande titlar. Jag antar att de tänker i snarlika banor när det gäller lärresurser. Genom bra taggning kan de ge en lärare ett sammankopplat sortiment av resurser för just det man söker. Det kan betyda ett genombrott för OER om Amazon kan få in så många befintliga samlingar under samma tak. Frågan är förstås vad Amazon får ut av affären. Klart att de kommer att även föreslå lämpliga böcker och filmer som du kan betala för, men allt kan inte vara gratis. Så länge man får välja.

Många är säkert oroliga för ett företag som Amazon som kanske tänker kommersialisera hela området. Matt Reed kommenterar Amazons OER-intresse i tidningen Inside Higher Ed (Amazon OER?) genom att dra paralleller med Apples iTunes och podcasting. Podcasts skapas oftast av eldsjälar och entusiaster helt utan vinstsyfte men de lägger sina inspelningar på iTunes eftersom kanalen har global räckvidd. Apple har distribuerat podcasts gratis i många år nu och utan Apples globala räckvidd hade podcasting aldrig blivit så populär. Det har gynnat såväl ideella som kommersiella podcastproducenter.

Ytterligare ett exempel är MOOC-rörelsen som har sitt ursprung i pedagogisk forskning och tankar att lärande sker i öppna nätverk och kollaboration. Dessa innovativa och experimentala kurser drivs oftast av entusiaster på ideell basis eller i forskningssyfte och fortsätter även idag utanför rampljuset. Konceptet omvandlades dock cirka 2011 till en förenklad pedagogisk modell men med stora investeringar från bland annat Silicon Valley, globala konsortier och hundratals elituniversitet som erbjuder öppna kurser till miljoner människor. Idag ser vi nya affärsmodeller för MOOCs nästan varje månad och nästan alla aktörer tjänar pengar på mervärdestjänster som certifiering, handledning, validering och examination. Öppen utbildning skulle säkert existera utan det kommersiella men hade aldrig skapat rubriker eller nått så många.

Kan vi hitta en symbios mellan öppenhet och kommersiella intressen eller ska de alltid hållas isär? Det påminner mig om musikformer som punk eller grunge, där de ursprungliga entusiasterna kanske tyckte att rörelsen “sålde sig” till de stora skivbolagen men utan dessa hade musiken aldrig slagit igenom. Ska vi kämpa på som gräsrotsrörelse eller behövs det en skänk från ovan för att verkligen komma vidare?

Alastair Creelman

Kommentera "Skänk från ovan?"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*