Att alla unga människor har tillgång till Internet idag, tillgång till minst en dator hemma, många har smartphones med tillgång till Internet och att de är lika hemma med att använda Internet som den äldre generationen är med morgontidningen tar många för givet. Och det är sant i många fall. I nästan alla.

Nästan alla, men inte riktigt alla.

Att vara den som inte kan det nästan alla kan gör att det är mycket svårare att fråga, att man känner sig mycket okunnigare och mycket dummare än man gör när man ställer en fråga som fler undrar över. I mitt jobb ingår bland annat att vara lokaladministratör för Folkbildningsnätet. Det gör ibland att det är lättare för deltagare att komma till mig med sina frågor än att ställa dem i klassrummet. Jag är ju ändå ”datormänniskan” och ingen mer än deltagaren och jag får någonsin veta vad just den deltagaren frågade om.

Helt utan att gå in på vad som frågas om så vill jag berätta om en reflektion jag gjort:

Det är svårt att fråga om saker och ting man inte vet att man inte vet.

Låt mig förklara hur jag menar: Tänk er att ni läser en text som handlar om frukostflingor. Där står om frukostflingornas historia, om olika sorters frukostflingor, om sorter som försvunnit från marknaden och sorter som blivit kvar, och lite om vad som utmärker de sorter som försvunnit. Men det står inget om vad som utmärker de flingor som blivit kvar.

Då är det enkelt att ställa frågan, man har ju dessutom fått en massa förslag på varför flingor försvunnit från marknaden och kan bygga sin fråga på dessa: ”Vad är det som gör att just dessa som blivit kvar har blivit kvar? Har det med smak att göra? Med näringsinnehållet? Med varumärke? Med storleken på förpackningen? Med priset? Eller med något helt annat?”

Tänk er nu att ni befinner er på en föreläsning om frukostflingor istället. Ni har inte läst den informativa texten i exemplet ovan, utan det enda ni vet är att den här föreläsaren ska föreläsa om frukostflingor. Eftersom det egentligen skulle varit en föreläsning om älgar, men den föreläsaren blev sjuk, så har ni inte hunnit förbereda er genom att kolla på Wikipedia om frukostflingor, utan det enda ni vet är i princip hur flingorna ni åt till frukost smakade (och de var rätt smaklösa)

Och så börjar föreläsaren sin föreläsning med att be åhörarna att ställa frågor om frukostflingor. En och annan rätt allmän ytlig fråga går nog att hitta på, men för att komma åt den där informationen som finns på djupet, som t ex vilka aspekter som påverkar om en sorts frukostflingor blir kvar på marknaden eller försvinner efter en säsong, så behöver man veta att det är så det går till. Man behöver helt enkelt en del förkunskaper för att veta vad det är man inte vet, så man kan fråga om det.

Och på samma sätt förhåller det sig med datorer och Internet. De flesta vet tillräckligt mycket för att kunna ana att något de vill göra med datorn borde gå att göra, och kan ställa frågan ’hur gör man detta?’ medan den som knappt har någon datorvana alls bara kan ställa de allmänna frågorna, eftersom h*n inte vet att man borde kunna göra de där finesserna.

Det är bra om vi kommer ihåg det, vi som bloggar och Facebookar och Twittrar och researchar och skriver och kommunicerar och betalar räkningar och bokar resor och kollar vad som var nytt på Fashion Week i år utan att ens reflektera över att vi faktiskt gör något som för bara tjugo år sedan var Science Fiction. Och för många är det fortfarande så. Datorer försämrar inte varken läsförmågan eller kunskapsutvecklingen, men datorer förändrar läsförmågan, och gör kunskapsutvecklingsprocessen annorlunda. Om vi påminner oss om det ibland blir det lättare att komma ihåg att dela med oss av det vi vet, så att även den som inte är så hemma på datorer ännu kan börja fråga om det h*n inte vet.
/Ingela Arvidsson