Vi måste (digi)tala om framtiden

Pratbubblor"Speech bubbles at Erg" CC BY-NC-ND 2.0 by Marc Wathieu on Flickr

Jag erkänner, jag är lite nervös. Nu är det en månad kvar tills vi träffas i Köpenhamn. Två och ett halvt års arbete skall behandlas under en ynka dag.

Vi talar om den digitala vardagen.

Det finns snart inte en enda vrå som inte är digitaliserad. Förra veckan var jag på Finlands största årliga IT-mässa för utbildning. En av presentationerna inleddes stolt med deklarationen ”Vi digitaliserar allt som går”. Hans ögon riktigt lyste av entusiasm inför denna framtid.

Själv har jag blivit lite mera betänksam. Ända sedan jag blev med dator har den digitala världen fascinerat mig. Jag har läst dystopierna, hört kritikerna, men förförts av den Nya Sköna Världen. Där är allt möjligt. Gränserna upphör att betyda något.

Gränslandskapet var länge vilt, vuxet och härligt anarkistiskt. Idag har nätet gentrifierats, putsats upp och blivit en produkt. Samtidigt har allt fler offentliga tjänster blivit tillgängliga online. Mitt arbetsområde, tredje sektorn, har också slagit ner sina bopålar i Digilandia. Från att ha varit ett vilda västern har nätet blivit storstad. Det mesta du hittar i världen finns också digitalt. Det spelar ingen större roll vad du anser om utvecklingen, om du vill ha full tillgång till landets tjänster och du vill få ut max av vardagen och livet förutsätts du flytta in på nätet. Om du är motvillig tvingas du, som i Danmark, där den offentliga sektorn nu uteslutande kommunicerar digitalt.

Många av oss har vant oss vid att ständigt ha en parallell och virtuell värld i närheten. Vi har börjat ta den för given på ett sätt som få kunde förutspå för ett decennium sedan.

När min hårdskiva bröt ihop av övertidsarbete blev jag datorlös några dagar.

Det var hemska dagar. Jag kunde inte jobba, för allt jobb gick via datorn. Jag kunde inte kommunicera, för all kommunikation gick via datorn. Jag kunde inte se på fotboll, för alla matcher visades på datorn. Jag kunde inte koppla av, för alla spel fanns på datorn. Jag kunde inte betala räkningar, för bankkontoren är nedlagda och jag betalar allt via datorn. Jag kände mig…naken. Det blev en nyttig kalldusch. Så beroende och så van har jag blivit vid att alltid vara uppkopplad. Alltid kunna, om jag vill.

Jag lever alltså på insidan av bubblan. För mig är nätet, protokollen, apparna, sidorna något självklart.

Så är det förstås inte för alla.

Vid IT-mässan i Tavastehus fick vi frågan om vi tror att diginatives finns, och vad en sådan i så fall är. En diginativ borde vara någon som är född med nätet som ett andra (eller första) hem.

Jag kan känna att jag har flyttat in med åtminstone ena benet och halva hjärnan. Man kunde säga att jag är särbo med ett visst nätberoende som styr min tillvaro.

Hur är det för dem som står utanför?

De är inte lika utsatta som flyktingar som kommer till Norden, som får stå ut med spott och spe, hotelser och ett hårdnande samhällsklimat. De är inte utanför som arbetslösa med tillvaron nära existensminimum. Men de är utanför på ett liknande sätt. Utan nycklar till samhällets rum. Utan nätverk. Och de vet om det. Marknadsföringen av det digitala är omfattande. Lyckan tycks finnas online. Bara man har rätt apparater och rätt abonnemang.

I Norden säger vi oss stå för ett öppet och jämlikt samhälle. Samtidigt ökar klyftorna mellan rika och fattiga, mellan de som har för mycket arbete och de
långtidsarbetslösa. När vi nu så snabbt som möjligt försöker digitalisera våra samhällen, på vems villkor sker det? Vem kan ta del av den digitala vardagen, och vem blir utanför?

Det heter ofta att nätet ökar kontakten mellan offentlig förvaltning och den enskilde medborgaren. Nu behöver du inte köa, inte bo i storstaden, inte ha kontakter för att komma fram. Du kan göra det online. Och det är sant att vi har fått oerhört mycket bättre förutsättningar. Om vi kan använda dem. Då kan en tänka att vi alla bör hjälpas åt så att ingen lämnas utanför. Om alla bara får tillgång, då blir de väl delaktiga?
Tillgång, kunskaper, en känsla av att behärska tekniken är utan vidare avgörande utgångspunkter. Lite som att kunna läsa och räkna.

Men. Det finns alltid ett men, eller hur?

Om du kan läsa, men inte förstår hur skatteblanketten är uppbyggd, hjälper inte bokstäverna dig mycket. Om du kan räkna men inte klarar av att hantera/planera en budget, lån, amorteringar hjälper dina kunskaper i addition inte mycket. Du måste också kunna omsätta dina förmågor i praktiken, göra dem till kunskaper.
Det vet vi inom folkbildningen, det är en av våra grundteser. Frågan är om vi omsätter vår vetskap i praktiken. Det finns en tendens att tala om infrastrukturen, tillgången till apparater, grundkurser. Och så sluta där.

Jag tror vi måste erövra nätet. Göra det till vårt. Befolka det med människor, inte bara tjänster. Uppmuntra till det offentliga samtalet. Använda de otroliga kommunikationsmöjligheterna till att kontakta världen.
Projektet InkluderaFlera har tittat på strategier och visioner när de nordiska länderna skall digitaliseras. Vad finns det för likheter&skillnader och hur resoneras det runt om i Norden? Vems ansvar är det, var finns svårigheterna, och hur göra med dem som faktiskt inte vill bli digitala?

För att projektet inte ska sluta som en skrivbordslåderapport att lägga till handlingarna har vi också försökt formulera ett antal rekommendationer. De riktar sig dels till beslutsfattare på nationell och Nordisk nivå, dels till folkbildningen. Vi hoppas att de kan fungera som ett underlag för vidare diskussion, och som en startpunkt för fortsatt arbete. Om Folkbildningen skall ha en roll och plats kan det inte vara att okritiskt förmedla fortbildningar i IT-färdigheter. Det måste vara mer än så. Mycket mer.

Faktabox:
Heldagsseminarium i Köpenhamn i Dome of Visions 20 maj 2015. Seminariet riktar sig till folkbildare, bibliotekarier, tjänstemän, beslutsfattare och IT-intresserade. Vi talar svenska, danska, norska och engelska under dagen. Via 4 parallella workshops fördjupar vi några centrala temaområden. Deltagaravgiften är 70 EUR. Lunch, kaffe osv ingår.

Du kan ännu anmäla dig till seminariet i Köpenhamn för att delta i diskussionen och hjälpa till att utforma rekommendationerna.

Mer om rekommendationerna
Anmäl dig till seminariet här

Johanni Larjanko
Bildningsalliansen
www.inkluderaflera.fi

Kommentera "Vi måste (digi)tala om framtiden"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*