Vem vill inte ha tusen vänner?

"1000" (CC BY 2.0) by Paul Downey"1000" (CC BY 2.0) by Paul Downey

Bodil Alvarsdotter från Kvinnofolkhögskolan skriver för re:flex om varför och på vilket sätt hennes folkhögskola valt närvaro i sociala medier.

Vem vill inte ha tusen vänner?

”Sociala medier” är ett begrepp som få har missat. ”Har du Facebook?”, ”Jag addar dig!”, ”Vi ses på fejjan!” är uttryck som ingen hade hört för bara ett fåtal år sedan. Facebookanhängarna, bloggskribenterna och twitterkommunikatörerna är en ökande grupp internetanvändare och de är här för att stanna. Nu är det dags även för Folkhögskolorna att förhålla sig till detta. Välja att vara med eller inte. Och då ligger det ju nära till hands att fråga sig – Varför ska vi vara med?

Varför ska vi inte vara med? I arbetet med att marknadsföra sin folkhögskola handlar det till mångt och mycket om att vara där folk är. I dag är det inom de sociala medierna vi hittar många av våra deltagare, såväl gamla som nuvarande och kanske framför allt – blivande. Facebook är ett ständigt växande nätverk. I takt med att folk blir digitalt delaktiga och skaffar sig högre informationskompetens (kanske genom folkbildningen), ju större sannolikhet är det att de också väljer att delta i de sociala medierna. Ingen kan uteslutas. Alla har möjligheten. Visst kan folkhögskolorna välja att inte vara där folk är. Vi kanske klarar oss ändå. Men varför chansa?

Skärmdump från Kvinnofolkhögskolans blogg

Skärmdump från Kvinnofolkhögskolans blogg

På vår skola togs initiativet till en Facebookprofil av en av skolans deltagare. Idag administreras den inom marknadsföringstjänsten, liksom skolans nystartade blogg. Att hitta en balans mellan dessa och skolans webbplats kan verka knivigt, men faktum är att det ganska snart visar sig hur de kan användas, var för sig eller integrerat med varandra. Webbplatsen är skolans ansikte utåt – där hittar vi fortfarande all ”tung” information om skolan. Men vi länkar förstås till bloggen och uppmanar att bli vän med oss på Facebook. På Facebook ”flaggar” vi. Det kan vara för en föreläsning, för en kurs som inte är fylld, för ett samarbetsprojekt. Exempelvis gjordes ett inlägg med en uppmaning till gamla deltagare att bidra till vår jubileumsbok med minnen från sin tid på vår skola.

Att göra ett event i Facebook är en enkel sak. På några minuter kan man skapa en inbjudan och denna kan vara öppen för alla att se, eller stängd med särskilt inbjudna gäster. Tidigare tryckte vi upp lappar, lade ut en blänkare på hemsidan, skickade mejl och försökte med alla då tänkbara medel att få besökare till våra kvällsföreläsningar. I en storstad är utbudet stort och konkurrensen hård. Att annonsera i dagspress är en ekonomisk omöjlighet. På prov skapade vi ett ”event” till en föreläsning med en ganska liten målgrupp. Vi gjorde det ”öppet” och därmed fick hundratals personer den här informationen direkt till sin in-box i Facebook. Dessa kunde, om de ville, i sin tur bjuda in sina vänner, eller välja att ”dela” på sin Facebooksida. Föreläsningen fick så många besökare att lokalen blev för trång!

Skärmdump från Kvinnofolkhögskolans blogg

Skärmdump från Kvinnofolkhögskolans blogg

Skolans blogg har inte riktigt ännu funnit sin tydliga väg, men det kanske är just så det får vara. Hittills har den haft en slags dagboksfunktion, där vi delat med oss till omvärlden om vad som händer innanför och utanför skolans väggar. Detta kompletterar den information som finns på skolans webbplats. På webbplatsen informerar vi om exempelvis ett samarbetsprojekt. På bloggen ger vi konkreta, levande exempel från dessa projekt. Det som krävs är någon som vill skriva några rader och ta en bild. Bloggverktyget är enkelt och man fångar med fördel upp tänkbara bloggare i skolans personal och instruerar dem, så kan bloggandet ske utan ”mellanhänder”. För den som vill skriva men inte sätta sig in i bloggverktyget kan administratören göra inlägget istället. Foton är inte nödvändigt, men ger förstås mer än en ensam text.

Vi har valt att inte aktivera kommentarsfunktionen i bloggen, vilket förhindrar läsare från att kommentera inläggen. Att genom bloggen kommunicera med läsarna kan absolut ha en poäng och denna funktion är de sociala mediernas stora fördel och möjlighet. Men i vårt fall ser vi ett hinder. Att ta emot kommentarer kräver också att någon bevakar dem samt svarar. Den kapaciteten har vi inte just nu, men kanske kommer det att vara självklart med ett öppet kommentarsfält i framtiden. Sådana här detaljer ska absolut diskuteras och övervägas innan man drar igång en blogg på sin folkhögskola. På Facebook, å andra sidan, har vi i inställningarna möjliggjort för kommentarer och inlägg. Något som förstås kan förändras om hanteringen blir för tidskrävande.

Skärmdump från Kvinnofolkhögskolans blogg

Skärmdump från Kvinnofolkhögskolans blogg

Det var inte självklart att vår folkhögskola skulle ha vare sig Facebook eller blogg. Och det har möjligen inte fallit i god jord hos alla, men det finns en nyfikenhet och blygsam entusiasm som jag tror kommer att föda både facebookivrare och bloggskribenter. Att folkhögskolan deltar och syns i de sociala medierna tror jag är en marknadsföringsåtgärd som fungerar ypperligt både på kort och lång sikt. Ett kostnadseffektivt komplement till annan typ av marknadsföring. Kalla det skyltfönster, dagbok, nätverk, samtalsrum, anslagstavla eller ett ypperligt sätt att skaffa tusen vänner!

Bodil Alvarsdotter

Marknadsföring & webb

Kvinnofolkhögskolan

Kommentera "Vem vill inte ha tusen vänner?"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*