Vem är morgondagens folkbildare?

"sunrise" (CC BY-NC-ND 2.0) by jeiline on Flickr"sunrise" (CC BY-NC-ND 2.0) by jeiline on Flickr
Ingemar Svensson

Ingemar Svensson

1985 sökte jag jobb på folkhögskola. Jag kom, så att säga, in från kylan, hade inga erfarenheter av folkbildning och ingen lärarutbildning. Man kollade mina ämneskunskaper och gillade uppenbarligen mina breda arbetslivserfarenheter och livserfarenheter, så jag fick jobbet. Folkbildare blev jag genom att arbeta i lag med erfarna och rejält folkbildningsrotade kollegor, genom mina nära möten med eleverna och genom de ständigt pågående pedagogiska diskussionerna. Långt, alltså, ifrån major Björklunds formella legitimation.

När jag nu, i ljuset av de ambitioner vi har i Tankesmedjan OmBildning, tittar tillbaka på mina folkhögskoleår, kan jag bli förbluffad över hur oerhört genomtänkt och konsekvent vi då arbetade pedagogiskt med bildningen som det självklart överordnade målet. Samma gällde för övrigt i de studieförbund med vilka vi samverkade.

Nå, det har gått några år sedan dess, en hel generation folkbildare går nu i pension och jag är inte helt säker på att dagens verklighet längre möjliggör samma konsekventa bildningsfokus, men jag är övertygad om att den tradition jag då skolades in i ännu är mycket stark och att bildningsambitionen fortfarande lever i folkhögskolor och studieförbund

Folkbildningen har alltid varit snabb att pröva nya pedagogiska idéer, förutsatt att de stärkt bildningsambitionen och har där vid lag ständigt haft ett försprång framför den formella skolan.

Samma sak när folkbildningen i mitten och slutet av nittiotalet började utveckla studier på distans. Det var då på samma sätt självklart att nätstödda studier skulle bygga på mötet, på folkbildningens pedagogik och metodik. Att fortsätta på Hermodsspåret med självstudieupplägg i webbkurser var, för en stor majoritet folkbildare, helt otänkbart. Utvecklingen av folkbildningens flexibla lärande engagerade många framsynta folkbildare i en intensiv aktivitet, men så var också svensk folkbildning under några år, utan tvekan med i den internationella fronten vad gällde att utveckla moderna kollaborativa arbetssätt i nätbaserade studier.

När det gäller lärande med fokus på bildning har alltså folkhögskolor och studieförbund gång på gång visat sin styrka och sin förmåga till förnyelse utan att släppa bildningsuppdraget. Så varför denna rubrik? Vad är problemet?

Någonting har hänt och folkhögskolor och studieförbund hänger för första gången inte alls med. Internet öppnar nu sin enorma potential för nya lärformer och jag drar efter andan inför dessa hisnande perspektiv. En och annan folkhögskola och studieförbund tittar yrvaket upp på alla spännande folkbildningscommunities som växer fram på nätet, informella grupper, stora och små, som fräckt nog framgångsrikt bedriver folkbildande studier i demokratiska former utan att fråga svensk folkbildning om lov. Facebook är snart varannan svensks nätvardagsrum och några skolor skaffar sig en fanpage för marknadsföring och slår sig sedan till ro med sin uppvisade framsyn, i ett läge när vi plötsligt har fått en fullständigt unik gratisplattform för informellt lärande, i svenska folkets egen myssoffa! Personliga lärmiljöer ger dessutom i dag varje individ möjlighet att med alla nätets gratisverktyg, navigera i informationsmängderna, administrera sitt eget lärande och själv välja med vem och var man vill mötas för dialog och samverkan. Känner man till det i folkhögskolor och i studieförbund?

Vad är det som har hänt? Varför har den traditionellt så pedagogiskt utvecklingspotenta folkbildningen plötsligt tystnat? På Folkbildningsnätets Lärtorget är det helt dött, i Folkbildningsnätets sociala medier pratar man teknik i stället för pedagogik, den ambitiösa nättidningen re:flex får inte, trots goda försök, igång någon aktivitet att tala om och på OmBildnings välbesökta fanpage syns sällan någon folkbildare. Nu vet jag att man på ett och annat håll i folkbildningen har börjat arbeta med framtidsfrågorna, men varför förs inte den pedagogiska diskussionen i folkbildningens gemensamma rum?

Vilken roll vill folkhögskolor och studieförbund ha i det framtida nätverkssamhället?

Vem är morgondagens folkbildare?

Ingemar Svensson

Tankesmedjan OmBildning

Kommentera "Vem är morgondagens folkbildare?"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*