Vad är bildning och vad har bildning med Internet att göra?

En skylt med texten internet"internet" (CC BY 2.0) by anna carol on Flickr

Ingemar Svensson, Tankesmedjan OmBildning, har för re:flex skrivit en artikel om bildning och Internet. Denna artikel är cc-märkt med licensen by-nc-nd. Läs mer här.


Vad är bildning och vad har bildning med Internet att göra?

Ingemar Svensson

Ingemar Svensson

Vad menar vi när vi talar om bildning? Är det allmänbildning vi tänker på och vad är i så fall det? Att kunna svara rätt på frågorna i ”På spåret” eller ”Vem vet mest”? Eller handlar det om att kunna föra sig i salongerna, veta hur och när man ska skåla och hur man ska konversera? Eller handlar det om att ha läst alla verk i en föreslagen litteraturkanon och kunna droppa rätt författarnamn och litterärt citat i lämpliga situationer? Eller menar vi folkbildning och vad är i så fall det? Hur är man när man är folkbildad, är det när man har gått en studiecirkel?

Det finns många definitioner av begreppet bildning och vill man, kan man lätt förlora sig i akademiska begreppsdiskussioner och hårklyverier. Jag utgår ifrån att vi inte är intresserade av det utan i stället önskar finna en användbar plattform för våra ambitioner om det nu är så att vi önskar ställa frågor kring hur vi gemensamt kan utforma ett samhälle som är till människans bästa, som ökar hennes välbefinnande och möjligheten att utveckla inneboende resurser, som gör henne till en kritisk och handlingsförmögen individ i en god gemenskap.

En användbar sådan vägledning kan vi hitta om vi läser Bernt Gustavssons bok ”Kunskapsfilosofi”. Gustavsson talar inte om för oss vad bildning är, han lyfter grundbegrepp från Aristoteles och han låter olika sentida tänkare komma till tals och tolka den gamle grekens ursprungliga tankar. Gustavsson tolkar i sin tur och försöker därigenom ge oss en slags vägledning för att finna goda verktyg för analys och handlingsriktning.

Att läsa Bernt Gustavsson är inte helt lätt, men vem har sagt att bildning ska vara lätt? På några sidor ska jag försöka sammanfatta vad jag tolkar som de viktigaste idéerna kring vad bildning är och hur vi kan nå bildning, som individer och som samhälle.

Gustavsson utgår från Aristoteles tre kunskapsformer, Episteme, Techne och Fronesis. Episteme står för den vetenskapliga kunskapen, med sina krav på generaliserbarhet och mätbarhet, Techne står för den praktiska kunskapen, ekonomi, teknik, hantverk och Fronesis står för den praktiska klokheten.

Fronesis är den kunskapsform som Gustavsson lyfter fram och det är den kunskapsform till vilken han kopplar begreppet bildning. Den praktiska klokheten är alltså en egen kunskapsform och den skiljer sig starkt från de två övriga kunskapsformerna. Praktisk klokhet går ut på att befatta sig med det enskilda och inte med det generellas principer. Praktisk klokhet, fronesis, består alltså i förmågan att möta konkreta situationer med lyhördhet, fantasi och etisk reflektion.

Fronesis – praktisk klokhet

I grunden utgör Fronesis den kunskap, de seder, normer och värden som är inbyggda i en gemenskap, ett samhälle eller en tradition. Detta är viktigt att komma ihåg. Utan att vara grundad i detta kan vi aldrig nå någon bildning, det finns inga kungsvägar dit. Är då bildning möjlig i detta samhälle, Är vi inte alla, i det moderna samhället, rollspelare med konstant olika ansikten att visa upp, rön för vinden och utan förankring? Nej, vi har alla förmågan till karaktär och till djup. Men, kan då även en analfabet vara bildad? Ja, självklart, en analfabet kan naturligtvis ha en djup bildning. Om så är fallet, vad ska vi då med lärande till? Vem har sagt att en analfabet inte har en djup lärdom?

Men ser vi den praktiska klokheten eller bildningen enbart som knuten till seder, normer och värden i gemenskaper, samhällen eller kulturer, fastnar vi lätt i ett konservativt eller till och med reaktionärt tänkande (den klassiska borgerliga bildningssynen är ett bra exempel på det). Den praktiska klokheten står också, och kanske framför allt, för något annat, nämligen för vår förmåga och beredskap att orientera oss och förhålla oss till vår omgivning i en allt mer globaliserad värld. Fronesis innefattar då även hur vi förhåller oss till det främmande och okända. Praktisk klokhet handlar då om att tolka och att försöka, med den egna sociala eller kulturella tillhörigheten som bas, förstå det andra, det nya, det främmande. Vare sig detta är på ett lokalt plan eller globalt. Vare sig det handlar om att kunna möta en främmande kultur eller bara en icke förväntad förändring i din vardag.

Det handlar alltså om att kunna möta och mötas, att utifrån den egna tillhörigheten, kunna studera andra, för en själv nya eller främmande företeelser, tankesätt eller kulturer. Det handlar också om att kunna skifta perspektiv, klä sig i den andres kläder och att kritiskt kunna studera sin egen tillhörighet på avstånd. En grundläggande del av denna kunskap och bildning blir då att kunna föra dialog. Dialog förstås då som att öppna sig för andra tolkningar genom att sätta sin egen på spel. Att tillfälligt lämna sin tidigare förståelse av den sak som diskuteras och lyssna sig till andras tolkningar. Men, att äga förmåga till dialog innebär naturligtvis inte att man nödvändigtvis alltid kommer till en förståelse för och acceptans av det nya, det främmande, eller till det oväntade eller oönskade.

Att utveckla en förmåga till dialog kräver också att vi utvecklar vår flexibilitet, vår öppenhet, nyfikenhet, vårt kritiska tänkande, vår tolerans, samarbetsförmåga och förmåga till empati.

Med ett huvudsakligt fokus, i ungdomsskolan och i vuxnas lärande, på den praktiska klokheten, bildningen, har vi också förutsättningar att utveckla ett samhälle med starka, självständiga, handlingskraftiga och samarbetsförmögna medborgare, ett samhälle väl skickat att överleva och utvecklas i en globaliserad och snabbt föränderlig värld.

Bildningen och nätet

Hur kommer vuxnas lärande att se ut i morgon? Kommer vi att sitta i klassrum och passivt lyssna på en lärare/föreläsare? Kommer vi att sitta vid datorn och lika passivt banka i oss billiga prefabricerade webbkurser på nätet? Ja, tyvärr kommer en del säkert att fortsätta att göra det.

Kommer vi att delta i goda organiserade folkhögskolekurser och studiecirklar, i det fysiska rummet och på nätet, där vi lär tillsammans? Ja, förhoppningsvis kommer vi att göra även det, men det huvudsakliga lärandet kommer att ha genomgått en i grunden revolutionär förändring där det formella och det ickeformella lärandet kommer att kombineras med ett allt mer dominerande informellt nätbaserat lärande där vi inte längre anmäler oss till några organiserade kurser eller studiecirklar, där vi i stället med hjälp av vår personliga lärmiljö på nätet och med hjälp av vårt/våra personliga lärnätverk eller lärgemenskaper på nätet helt och hållet själva kan styra vad vi vill lära, hur vi vill lära och tillsammans med vem eller vilka vi vill lära. Kunskapen finns inte längre i lärarens huvud eller ens i den lilla studiecirkelns gemensamma erfarenhet och nyfikna strävan. Kunskapen finns i ett digitalt kaos, i nätets synbara oändlighet, spridd som delar att hitta och kombinera, i alla de nätverk du har eller skaffar dig tillgång till, i alla de databaser och sökverktyg du har eller skaffar dig tillgång till, hos alla de människor där ute som du kan möta och lära av och tillsammans med, i forum, i bloggar, i communities, i sociala media, genom Skype, MSN…you name it.

Med den personliga lärmiljön menar jag den kombination av programverktyg vi väljer att använda och hur vi använder dessa verktyg för att navigera på nätet och ur kaos hitta och kombinera kunskapselement, pröva dem i dialog/dialoger med andra som söker samma svar som vi själva och på detta sätt bygga de kunskaper, färdigheter och/eller den kompetens, vi eftersträvar just då.

Vi talar om ett livslångt och kontinuerligt pågående lärande utan kursstarter och kursslut, där vårt kunskapssökande hela tiden kommer att utvecklas och förändras allt efter de behov vi har i dag och där vi kontinuerligt kan få våra nya kunskaper och färdigheter validerade.

Fantasier? Nej, alla de verktyg jag talar om i den personliga lärmiljön finns redan i dag. De kostar inget att använda och de utvecklas och förbättras i ett rasande tempo. Vi kan skapa fora, bloggar, RSS-bevakning, konton i sociala media, Wikis, databaser etc. Öppna digitala lärresurser blir allt vanligare, allt mer av samlad kunskap i databaser släpps fri för envar att använda. Lärnätverk och lärgemenskaper (communities) utan lärare eller ledare, växer som svampar ur jorden kring i stort sett alla ämnen och frågor, mer eller mindre seriösa och med mer eller mindre kunniga deltagare. Du kan ofta välja vilken kunskapsnivå du klarar och efter hand hitta nya lärnätverk med mer och mer kvalificerade medlemmar, eller skapa ett eller flera själv och bjuda in deltagare, folk du känner lokalt, folk från hela Sverige eller folk från hela världen. Produkten – kunskapen, färdigheten, kompetensen, tillhandahålls inte längre prefabricerad av en kursanordnare för att nersänkas i din skalle, den skapas gemensamt av aktivt lärande individer i nära samverkan med andra och blir sedan gemensam bas för ny och vidareutvecklad kunskap, i kontinuerligt pågående processer. Verktyg för en meningsfull värdering av kunskaper i stället för kunskapstest och betyg, som EUs European Qualifications Framework (EQF), finns redan och har nu börjat implementeras i hela Europa.

Spekulerar jag och bygger framtidsfantasier? Glöm det. Allt detta är redan här Tror du mig inte, gå då och fråga närmaste tonåring!

Vem kommer att vara vinnare i detta framtida lärlandskap? Det kommer den att vara som kan bringa reda i kaos, som kan navigera i landskapet, som kan lägga pusslet, som kan hantera flimret och fokusera, värdera och sovra i all den information som ligger öppen i all världens databaser, webbsidor och bloggar. Men framför allt den som förstår växelverkan mellan att hämta in information å ena sidan och att förstå den å andra, som alltså kan hitta och välja rätta personer att möta i diskussion och dialog för att gemensamt väga, mäta, processa, lära nytt, utvecklas, växa!

Vilka av oss kommer att klara det och vad krävs för detta? Det krävs en bevarad nyfikenhet, det krävs självkänsla, det krävs ett kritiskt tänkande men det krävs också en flexibilitet, öppenhet och tolerans, en vilja att möta det nya, det okända, det inte givet önskade. Det krävs förmåga att möta andra, att byta perspektiv, att föra dialog. Det krävs med andra ord Bildning!

Folkbildningens uppdrag?

Dessa nya lärformer är informella, de söker ingen organisation och ingen kurs- eller cirkelanordnare. De föds, lever och överlever ändå i sin egen, kontinuerligt pågående process, Men jag ser bara en kraft i samhället som i hundra år redan har arbetat med praktisk klokhet, som alltså har erfarenheten, den grundläggande kunskapen och förhoppningsvis medvetenheten och beredskapen att, åt den vuxne som inte redan har, bidra med den bildning som är absolut nödvändig för att framgångsrikt kunna delta i detta framtidens livslånga lärande. Den kraften är svensk folkbildning.

Det kan ske i kurser och studiecirklar, i det fysiska rummet eller på nätet eller i informella nätbaserade lärnätverk, men det kräver också en stark medvetenhet om och ett bejakande av dessa nya lärformer och en inskolning i att använda nätets verktyg, mötesplatser och användbara navigationsmönster.

Tar folkbildningen detta uppdrag?

Ingemar Svensson, Tankesmedjan OmBildning

Kommentera "Vad är bildning och vad har bildning med Internet att göra?"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*