Forskningen ger stöd när förändringar skapar orosmoln, funderingar och rädslor

Utbildning och fortbildning är viktigt för alla professionella, så även för oss som jobbar i vuxenutbildning. Den mest angelägna är den som siktar på att lösa problem i verksamheten. För att lyckas med det på bästa sätt måste vi känna till vilka hinder som finns i verksamheten. Vad gäller IT i vuxenutbildningen ger forskningen vägledning.

 

Kunskapsbildning
En intressant forskningsartikel pekar på att lärares förhållningssätt i hög grad beror på vilken uppfattning de har om vad IT kan leda till för kunskapsresultat. Här gäller det att inte vara romantiskt skimrande: vi vet att en oreflekterad användning av IT kan leda till ytlig kunskap (se bland annat resonemang i min doktorsavhandling). Därför gäller det att utbilda för att motverka denna tendens och istället skapa förutsättningar för fördjupad kunskapsbildning. Utbildningen bör i dessa fall kretsa kring hur IT kan användas för att ta vara på den motiverande kraft som den erbjuder enligt forskningen, och att ta vara på och använda möjligheterna för lärande samtal med hjälp av tekniken. Den bör också fokusera på att visa hur lärare kan använda tekniken för att stimulera reflektion och eftertanke, något som inte alltid går ihop med användning av teknik där det ofta är hastighetens lov som sjungs.

 

Lärprocessen

Samma forskning visar också att lärare behöver utbildas i fråga om hur lärprocesser går till, det vill säga i ett slags digital didaktik. Här vill jag peka på något centralt: Att lära sig är en grundläggande process som handlar om att upptäcka aspekter av ett ämnesområde och att relatera dessa aspekter till varandra och till ett sammanhang på ett sätt som gör skillnad för individen. Det låter kanske krångligt, men det innebär faktiskt att processen att lära är exakt densamma nu som den är utan dator. Med det vill jag ha sagt att vi kan lägga mycket av den ängslan datorn ger på hyllan. Någon som är en fantastisk lärare kommer fortsätta vara det, även med datorn. Och den som är en dålig lärare kommer knappast bli bättre på grund av IT. Däremot kan den enskilda läraren med fördel hitta nya sätt att visa upp dessa aspekter med hjälp av IT. Jag menar att detta behov av utbildning om IT i vuxenutbildning är ämnesdidaktiskt orienterat och behöver prioriteras.

 

Distraktionerna

Det tredje området som enligt forskning och erfarenhet pockar på lärares uppmärksamhet vad gäller IT handlar om att hantera distraktioner. Ingen har väl missat debatten om mobiltelefoner i skolan? Såväl unga som vuxna upplever att datorn erbjuder alltför många och stora distraktioner. Vi vet också att det inte är så att vi per automatik med tiden blir skickligare på att hantera digitala distraktioner som notifikationer om mail och annat som ständigt stör i vårt arbete. Här menar jag att vuxenutbildningen behöver fundera över vilka förhållningssätt som är rimliga och också lära sig metoder för att hålla sina elever på spåret i sina uppgifter. Personligen tycker jag det blir larvigt med förbudsivrande mot att använda Facebook, Twitter och allt vad det heter. Jag tänker att utgångspunkten istället bör vara att vi tillsammans lär oss att hantera distraktionerna.

Dessa tre områden behöver alltså adresseras inom vuxenutbildningen, både i form av formell utbildning men också i form av reflekterande kollegiala samtal. De skapar huvudbryn, oro och rädslor i onödan. En nyckel för att lyckas i frågor om IT i vuxenutbildning ligger därför i att inte börja i dessa tre identifierade yttre faktorer direkt, utan snarare backa bandet ett steg. Innan dessa adresseras behöver en indikation över vilka inre barriärer som finns redas ut.

 

De inre barriärerna

Problem kan verka delas av flera men i själva verket ha flera olika orsaker. Två personer kan tycka att det är väldigt besvärligt med distraktionerna som datorn erbjuder, men den ena tycker det utifrån en upplevelse av att den egna positionen som lärare hotas när eleven inte lyssnar; den andre finner det irriterande med utgångspunkt i att eleven missar chansen till optimal utveckling. Dessa två personers förhållningssätt till störningen behöver alltså åberopas med olika strategier.

Det första steget för att lyckas med utbildningen om IT inom vuxenutbildningen är enligt mig att kartlägga, förstå och visa respekt för personalens inre hinder. Det går göra på en mängd olika sätt. Samtal och intervjuer med utgångspunkt i en enkel SWOT-analys fungerar alldeles utmärkt (engelskans Strengths, Weakness, Opportunities, Threats) utifrån lärarens syn användning av IT. En annan möjlig utgångspunkt är en tillämpning av Banduras sätt att mäta lärarnas självupplevda kompetens inom området (self-efficacy). Ett tredje, och i mitt tycke bättre sätt, är att göra en inventering av personalgruppens funderingar kring IT med hjälp av Concern Based Adoption Model, ett mätinstrument som är väl beforskat. I Sverige har undertecknad översatt mätinstrumentet och anpassat det för datoranvändning i skolmiljö. Vilka resultat man kan se av ett sådant arbete kan du läsa om här.

 

Vägen att gå
Vägen till en sund och verkligen utvecklande utbildning om IT i vuxenutbildningen går alltså i två steg: I det första steget undersöks de inre barriärerna. Svaren på dessa frågor rör användning av IT i allmänhet och adresseras i utbildningsinsatser på ett allmänpedagogiskt plan. Därefter, eller möjligen parallellt, pekar utbildningen mer de tre förstnämnda faktorerna, nämligen kunskapsbildningen, lärprocessen och att hantera distraktioner. Dessa bör behandlas ämnesdidaktiskt och vara utformad på sådant sätt att forskningens slutsatser i området kopplas till utbildning i konkreta praktiker. På så sätt får vi en utbildning om IT i vuxenutbildningen som:

• på allvar tar avstamp i den enskilda människans upplevelser
• fångar upp forskningens senaste rön
• omsätter dem i praktisk handling.

Håkan Fleischer, Fil dr i pedagogik, Linnéuniversitetet Växjö