Det känns som den här bloggen blivit ett gnällhörn. Ett ställe där jag skriver av mig. Visst, många gånger handlar det om att jag inte förstår det som händer, alltså blir bloggen ett slags terapirum. Jag tackar för utrymmet. Kommentarer får jag också. Den här gången ska det handla om semester.

Vissa saker är svåra att begripa, som till exempel det där med att börja en kurs på folkhögskola och sen ta semester mitt i terminen. Inte nog med det, vissa skickar bilder på sina drinkar och nakna fötter.

Det här förekommer såväl i distansundervisning som i salsundervisning, lite överallt i samhället också för den delen, vilket inte gör det mindre irriterande. Den kanske mest irriterande sidan i skolvärlden är att vissa förväntar sig att lärare ska jobba extra bara för att hen vill åka till varmare breddgrader och sola i en vecka.

Jag är i Grekland nästa vecka och kan inte komma på närträffen, kan du fixa extrauppgifter så att jag inte missar något.

Ursäkta? Tänker jag. Det verkar som jag missat något. Varför väljer människan att åka till Grekland just den veckan? Då missar ju vederbörande någonting.

I andra fall, på allmän kurs till exempel, kan det ligga välmenande föräldrar bakom som vill att deras hårt slitande unga vuxna ska få lite rast och ro från skolan och i stället följa med familjen till sol och bad. Att där finns lov avsatta för sådant är inte så viktigt.

– Men Lovisa, vi har ju nyss haft lov, varför tar du en vecka ledigt nu?
– Det är billigare nu.

Eller sökanden vi antog till vår distanskurs trots att hon bodde i London.
– Men hur ska du fixa närträffarna? Visserligen går det flyg mellan London och Nyköping, men ändå?
– Min brorsa bor i Stockholm, då kan jag passa på att besöka honom.
– Okej.

Sen, när det var dags för första närträffen blev det knöligt och hon dök inte upp. Andra närträffen kom hon till, vilket hon talade om i förväg och fick det att låta som att hon bjöd till när vi var så petiga och stela och krävde närvaro på närträffarna. Vid tredje närträffen blev hon bjuden av sin pojkvän till sol och bad och kunde tyvärr inte komma. Vilket hon kompenserade med att skicka slöa-i-solstol-vid-pool-drink-i-handen-bilder och skoja med oss andra som slet med skrivandet. Där och då visste jag faktiskt varken ut eller in.

I en tidigare text här på re:flex skrev jag ”Ett sätt att ta deltagare på allvar är att ge utrymme för vila och återhämtning”. Något jag står för fortfarande. Folkhögskolan har lov under såväl höst- som vårtermin. Mänskligt att olika människor ser olika på bildning och utbildning, men det är jättesvårt att undervisa när deltagare inte är där. Det är en sak att nå fram, en annan sak att nå in.

Jan Altsjö