Om jag vill resa till Kina hyr jag inte en brunnsorkester – om verklighetsbaserat lärande

En trumpet"trumpet" CC BY-ND 2.0 by .christoph.G. on Flickr

Elisabet Norin rapporterar från SETT SYD i Malmö under två dagar. SETT SYD är en konferens för modernt och innovativt lärande, som nu även finns på sydliga breddgrader, förutom som tidigare i Stockholm.


Det handlar om Verklighetsbaserat lärande – från pedagogisk idé till digital praktik, i Niklas Svenssons semiarium på SETT SYD i Malmö. Ett sätt att arbeta demokratiskt som hugger tag i de inblandade. Lyssnare kan fastna redan i inledningen: ”Vad är er verksamhets pedagogiska idé och hur kan ni använda digitalisering för att stärka den?”

Vad är vår verksamhets pedagogiska idé?

Hur ofta diskuterar vi det i våra möten och lärarråd? Det går inte ens att tänka sig frågans andra del utan att ha rett ut inledningen. Oavsett skolform är pedagogiken ändå basen vi behöver bli klara över INNAN vi går vidare och funderar på hur vi kan använda plattormar, appar, program och annan digital teknik i vardagsarbetet.

Den måste få styra. Om jag vill resa till Kina hyr jag inte en brunnsorkester. Om jag vill mjölka kossor köper jag inte hundrapack tandpetare. Självklart borde vi göra samma typ av analys för vilka verktyg som är användbara i en pedagogisk praktik.

Niklas Svensson är sedan tio år lärare men har nyligen börjat arbeta som utvecklingsstrateg för AcadeMedias teoretiska gymnasieskolor.

– Att lära av och med varandra är en förutsättning för att lyckas med arbetet i skolan, fastslår han och berättar om hur man i kollegiet satte sig ned för att samtala om just dessa grundläggande frågor, som exempelvis pedagogisk idé och vad som karaktäriserar god undervisning.

– För att digitaliseringen skulle lyckas behövde vi vara överens.

Läroplanen är styrdokument för ungdomsskolan – javisst, säger Niklas. Men hur ser vår gemensamma idé egentligen ut? Vad menar vi? Vad är vårt gemensamma mål i kollegiet?

Språkbruket blev mycket viktigt. Det var inte ”dina” och ”mina” elever utan ”våra”.

Samtalen har så småningom lett fram till en rad ämnesövergripande ”cases” med avstamp i verkligheten.

Som exempel berättar Niklas om ett aktuellt tema: ”Vad är svenskhet?” – något som verkligen väcker frågor och som det fanns ett uppdämt behov av att få studera och diskutera. Historia och språkutveckling blev en del av studierna. Processer och redovisningar gjordes i tre olika former: i elevbloggar, med hjälp av bilder i en fotoutställning och i podradioform. Med det ökade trycket av publicering skedde en uppgradering av kraven. Eftersom materialet publicerades öppet kom också kommentarer och respons. Formulerar man sig som studerande för en publik som inte funnits med i förberedelserna i skolan ökar de egna kvalitetskraven automatiskt.

På samma sätt har man också fortsatt jobba ämnesöverskridande med teman som Breaking News och Sin Nombre och på så sätt fått utbyte och kontakt med andra skolor, såväl Portugal som Guatemala. Möjligheten till jämförelser på ömse sidor gränserna har öppnat för nya insikter och förståelse för människor i andra kulturer.
– För eleverna handlar sista delmomentet i varje case om att ta ställning, säger Niklas, som märkt att också det blir en process från start till avslutet några veckor senare.

– Det är också en form av kollegialt lärande, säger Niklas. Vi lärare lär av varandra.

Elisabet Norin

Sin nombre – film från 2009 om en ung kvinna som tillsammans med en mexikansk gangster tar sig över gränsen till USA.

Läs mera på Twitter: @svenssonniklas

Kommentera "Om jag vill resa till Kina hyr jag inte en brunnsorkester – om verklighetsbaserat lärande"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*