Denna artikel är cc-märkt med licensen by-nc-nd. Läs mer här.
Tankesmedjan OmBildning menar att det finns relevanta frågor att diskutera inom svensk folkbildning. Här presenterar OmBildning själva sin tankesmedja och vad de ska göra framöver.
Om Bildningen och den digitala revolutionen
I boken ”Kunskapsfilosofi” lyfter Bernt Gustavsson fram Aristoteles begrepp Fronesis, den praktiska klokskapen. I motsats till Episteme, vetenskapen, och Techne, den praktiska kunskapen, representerar Fronesis det vi kallar bildning, förmågan att tolka och förstå sin omvärld genom förmågan att se sig själv genom den andre och den andre genom sig själv, förmågan att föra dialog, förmågan att inse att varje individ är unik, med sin egen historia, och måste mötas som sådan, förmågan att se att kunskap inte står fri från etik och moral. Bildning handlar i grunden om konsten att möta och mötas.
Allt fler i Sverige börjar i dag tala om bildning som ett grundläggande värde i samhället, som en kvalitet att vidareutveckla, om man vill skapa ett demokratiskt och gott samhälle med starka och självständiga medborgare, förmögna att mötas, men också som ett konkurrensmedel i en globaliserad värld. Föreställningen att detta lilla land även fortsättningsvis skall kunna tävla med de snabbt växande ekonomierna på vetenskapens och teknikens område är tämligen blåögd. I bildningen har vi unika kvaliteter att värna och vidareutveckla.
Svensk folkbildning kan ta åt sig en stor del av äran att bildningstanken fortfarande är stark i landet. Goda folkhögskolor och studieförbund har haft och har förhoppningsvis fortfarande ett mycket genomtänkt sätt att arbeta med bildningen, den praktiska klokheten, som mål. Här förhandlas självklart kursuppläggen med eleverna i stället för att påtvinga dem formella och förutbestämda kursplaner, här arbetar man med redovisningar, med övningar i att tala och argumentera och att föra dialog, i stället för meningslösa kunskapsprov och tentamina, här bejakas förmågan att finna och bearbeta kunskap hellre än ett smalt ämnestragglande, här vägs självklart även samarbetsförmåga och dialogkompetens in när till slut studieomdömet skall sättas. Det enstaka ämnesmålet är underordnat bildningsmålet.
Kanske är detta inget vi behöver orda om i svensk folkbildning, eller så är det ändå det i en brytningstid när en hel generation folkbildare, med bildningstanken i ryggmärgen, nu går i pension och lämnar över till yngre krafter?
Även om hälsan tiger still, för det gör den förhoppningsvis, finns ändå starka skäl att på nytt lyfta diskussionen om Bildning i svensk folkbildning. Bildningstanken och bildningsmålet är och kommer nämligen i ännu högre grad framöver att vara starkt knuten till den arena för lärande som växer blixtsnabbt och där en uppenbar risk finns att folkbildningen håller på att hamna på efterkälken. Den arenan heter Internet.
Kopplingen är dubbel. Allt mer av framtidens lärande kommer att ske i informella processer på nätet (fråga ungdomar i dag vad de gör när de ska ta reda på någon praktisk kunskap de behöver). Kunskaperna finns i de digitala nätverken, men lärandet sker i individens egen skalle. För att klara sig och utvecklas i denna kunskapsvärld krävs just de kvaliteter som finns i det vi kallar bildning. En nyfikenhet på det nya, en förmåga att möta den andre, en förmåga till självständig och kritisk värdering, en överblick och omvärldskunskap hellre än smal ämneskunskap.
Även förmågan och beredskapen att använda nätet, kommer att vara en förutsättning för att utveckla den bildning som vi eftersträvar, i alla fall i vuxnas lärande. I allt högre grad kommer vi att vara beroende av ett livslångt lärande där vi måste kunna kombinera arbete, fritid och studier och då är det i stor utsträckning nätet som kommer att erbjuda den nödvändiga tillgängligheten. Här är vi på väg, men det är lång väg kvar.
Vi i tankesmedjan OmBildning tror att detta är frågor som det finns stor anledning att diskutera i svensk folkbildning.
Är bildningsmålet fortfarande målet för studier i folkbildningen? Ser vi det scenario som skissas ovan, att vi behöver nytänka kring bildningen som en förutsättning för ett utvecklat framtida lärande? Ser vi behovet av fortsatta satsningar på att utveckla ett flexibelt lärande för att stärka den bildning vi hyllar och har som mål för folkbildningsarbetet?
Medlemmar i Tankesmedjan OmBildning är:
- Mikael Andersson, f d CFL m m
- Thomas Fritz, Umeå Universitet, Rektorsutbildningen m m
- Stefan Pålsson, f d KK-stiftelsen, Kollegiet m m
- Ingemar Svensson, f d Folkbildningsrådet, CFL m m
Tankesmedjan kommer att på olika sätt vara aktiv i debatten och argumentera för en bildningslinje i ungdomsskola och i folkbildningen. Vi kommer att erbjuda föreläsningar, seminarier, deltagande i konferenser m.m.
Kommentera "Om Bildningen och den digitala revolutionen"