När personer blir stora och påtagliga i cyberrymden

"It’s scary  to join an open source project" CC BY-SA 2.0 by opensource.com on Flickr"It’s scary  to join an open source project" CC BY-SA 2.0 by opensource.com on Flickr

Jag tänker ofta på hur internet har omförhandlat vad det innebär att vara människa, en ganska häftig process genom vilken människan har förlängt sin kropp och nu existerar i en kött- såväl som i en cyberrymd. Eftersom jag väldigt sällan kan hålla tyst om mina tankar brukar jag bombardera familj, vänner och kollegor med dem. Kerstin Namuth på Folkuniversitetet tillhör en av de personer som jag pratar människa och cyberrymd med. Allt som oftast brukar vi återkomma till en och samma sak: vad som händer när kursdeltagare, det vill säga personer från köttrymden, manifesteras som påtagliga personer i olika kursfora och antingen förgyller eller förpestar sina distanskurskamraters tillvaro.

*Ser på er med uppriktig blick.* 

Mina kursdeltagare är och har varit rena rama änglarna. Fastän jag, mest på grund av att jag är en väldigt rastlös och rotlös människa, har vistats i massor av miljöer har jag nog aldrig mött människor som är så generösa, stöttande och benägna att inspirera varandra som mina kursdeltagare är. De tar alla plats i kursfora, men på ett så hänsynsfullt sätt att jag känner att mina kurser, tack vare deltagarna, är som en varm kram. Däremot har jag själv läst distanskurser, framför allt kurser som ställer krav på kreativitet, där vissa deltagare tar så mycket plats att de suger ut all iver och glädje och tills det enda som kvarstår är en frustration så stor att jag vill slå datorskärmen gul och blå (inte för att jag är våldsam av mig). Frustrationen är förstås inte bara min egen. Den är kollektiv; ett monster i binära siffror som växer i takt med missnöjets expansion till ett svart moln som hänger över oss alla. Skillnaden mellan orimligt tuff kritik, hård attityd och illvilliga ord i kött- och cyberrymden är att de tenderar att arkiveras i digitala kursfora. Inte bara det att jag som deltagare påminner mig själv om det negativa budskapet, jag kan inte undkomma det då det ständigt finns där svart på vitt.

Det finns en föreställning om att det bakom vassa pennor gömmer sig personer som är så skygga och blyga i köttrymden att de krymper till nervösa vrak i mänskliga möten, att de inte alls tar plats och nästan ursäktar sig själva. Jag vet inte om föreställningen är befogad eller ej. Jag hade, och det är lite lustigt, en bild av just en kursdeltagare, trodde att hen skulle vara supersjälvsäker, dryg och inte alls särskilt medmänsklig. Någon som är så… så dräpande i cyberrymden måste väl vara detsamma i köttrymden? Vilken chock det var när jag träffade hen för första gången IRL och insåg att hen är ganska humanitär (!), nervig och timid *gasp*. Chocken djupnade när jag varseblev att hen bär på ett ganska tungt bagage, fyllt av självförebråelse och prestationsångest. Att vara ganska taskig i cyberrymden var snarare ett uttryck för personens egna demoner än en attack mot oss övriga deltagare. Dessvärre blev det personligt för många. Trots yviga drömmar om att få leva kreativa liv hoppade många av distanskursen.

Kursdeltagare som växer, och faktiskt tillåts växa, till väldiga monstra som tränger in sina medstuderande i ett hörn får mig att undra om det inte i varje distanskurs borde finnas en netikett, det vill säga ett praktiskt tillämpningsbart etiskt förhållningssätt för hur lärare och deltagare borde förhålla sig till varandra i ett specifikt kursforum. Jag tror att alla vinner på detta, även distanskursernas mest råbarkade sällar. Som kursdeltagare, i synnerhet när läraren inte sätter P för oegentligheter, blir det lätt så att man tar till gerillametoder och hittar strategier för att med ord slå tillbaka *är skyldig*. Kursfora ska vara inspirerande platser som uppmuntrar deltagarna till att växa på ett fint och städat sätt samtidigt som deltagarna får möjlighet att förverkliga sig själva och sina drömmar. När alla hjälps åt blir gemenskapen i distanskurserna precis sådär kramgo som den ska vara.

/Sandra Jönsson

Kommentera "När personer blir stora och påtagliga i cyberrymden"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*