Måste vi höja våra röster?

Bokstäverna PR"PR" CC BY 2.0 by Niuton may on Flickr

Det händer att jag tar ett barhäng med polarna, åker femtio mil till en släktmiddag, blir bjuden på en fyrtioårsfest i Älvsjö eller en lunch i Lomma. Ni vet hur det blir, det pratas familj och jobb och grejer. Förr eller senare får jag berätta att jag jobbar på folkhögskola, alltid med glädje och stolthet i rösten. I sammanhang med oinvigda i folkhögskolevärlden kommer då som ett brev på posten,

– Det hörs så lite om folkhögskola.

Som oftast förtydligas med,

– Ni verkar vara dåliga på att göra reklam för er.

Vi är en pedagogisk institution med ett bildningsuppdrag från Sveriges riskdag inte någon reklambyrå, tänker jag vänligt då, samtidigt skulle du behöva veta hur mycket tid och resurser vi lägger ni ned på att få deltagare till våra kurser. Jag vet inte om det här är ett problem men jag har stött på de här kommentarerna så många gånger att det finns en tydlig tendens. Vilket i så fall skulle vara att landets folkhögskolor är dåliga på att göra reklam för sig eftersom en del människor tydligen vet för lite om folkhögskolan. Stämmer det här?

Den obligatoriska skolan, gymnasieskolan, komvux och universitet känner de flesta till. Folkhögskolan skiljer sig, och bör så göra, det är en god idé att en demokrati har olika utbildningsformer. Att stå vid sidan av är inte ett självändamål men särarten ger berättigande. Folkhögskolan har tusentals deltagare varje år, de vet väldigt väl vad folkhögskola är för något. Har du inte varit i kontakt med en folkhögskola är det, i all välmening, eventuellt mycket begärt att du ska veta vad folkhögskola står för i utbildningsväsendet.

Å andra sidan kan de här vänliga kommentarerna faktiskt säga något mer.

Den svenska folkhögskolan för en ständig debatt om pengar. Staten vill att vi ska finnas men vi får inte tillräckligt med pengar att driva vår verksamhet med. På svenska folkhögskolor finns bland mycket annat både konferensverksamhet och arbetsmarknadsprojekt som ett sätt att finansiera verksamheten. Å andra sidan är folkhögskolan en rörlig skolform som alltid överlevt för att den varit modern och funnits i tiden.

Men ändå. Det här ständiga samtalet om pengar. Så kvävande. Att återigen få en minusbudget presenterad för sig och somna med klump i magen. Om ändå de styrande visste mer om vilka vi är och att folkhögskolans verksamhet gör stor skillnad. Hörs vi för lite? Är vi dåliga på att göra reklam för vår verksamhet?

Jan Altsjö Nyköpings Folkhögskola

Kommentera "Måste vi höja våra röster?"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*