Kan man ha vikarier på distanskurser?

"Substitute" (CC BY-SA 2.0) by Tim Cigelske on Flickr"Substitute" (CC BY-SA 2.0) by Tim Cigelske on Flickr

Svaret på frågan i rubriken tycks vara nej. Utan diskussion.

Varför? Därför att distanskurser ofta är startade av ett fåtal lärare. Eller också för att distanskurser endast har en eller ett par ansvariga lärare. Så fort en lärare försvinner från kursen faller hela kursen.
Många rutiner som dessa lärare gör finns knappt nerskrivna, de är uppfunna efter år av experiment och nytänkande.
Ja, på det viset är många distanskurser väldigt personliga. De är snarare upphängda på en eldsjäl än på ”ett system”.

Så vad händer om en distanslärare blir långtidssjukskriven eller säger upp sig mitt under brinnande termin? Det blir antagligen kaos på kursen.

Varför? Därför att alla inblandade tror att de måste få vikarien/den nya läraren att förhålla sig till kursen på samma sätt den tidigare läraren. Man tror att allt blir smidigast om allt rullas i samma hjulspår.
Det är nog kopplingen till ”det gamla” som är den värsta fienden.

När jag slutade undervisa på min förra skola mitt i terminen försökte jag hjälpa lärarna som tog över på bästa sätt, men till slut började jag tröttna på att höra min förnuftiga röst vid överlämnandet till efterträdarna. Så istället för att säga ”Jag jobbar så och så” gick jag över till att säga ”Jag har jobbat så för att …” eller ”Man kan jobba så, men man kan också tänka så här”, för att sedan landa i ”Det finns många sätt att jobba med den här kursen”.

Till slut hittade jag och vikarierna fram till den bästa utgångspunkten: De skulle betrakta mina kurser som s i n a kurser i fortsättningen. De skulle inte vara rädda för att tänka nytt, tänka eget. För att hitta ett kreativt sätt att förhålla sig till undervisningen var det viktigt att de gick till sig själva och tänkte efter vad de var bra på, så att de kunde fokusera på sina styrkor, istället för att låtsas att de var jag.

”Substitution – FA Carlsberg Vase Final 2009 – Glossop North End v Whitley Bay”
CC BY 2.0 by Mary Keogh on Flickr

Det här är ju lättare sagt än gjort.
Att förändra en kurs under ett läsår, eller mitt i en termin, är ingen barnlek. Det är viktigt att den gamla läraren och den nya har en öppen dialog med varandra – och med kurserna – under övergångsfasen. Och det är absolut nödvändigt att kursdeltagarna är förberedda på vad som väntar dem, att det med nya lärare kommer att införas nya moment, samtidigt som gamla vanor kanske förpassas till skattkammaren.

Ja, jag skulle vilja säga att det absolut viktigaste när en vikarie ska slussas in är att göra deltagarna delaktiga. Visst, att de är förberedda är bra, men att de är delaktiga är bättre.

Ofta ser deltagarna strukturella lösningar från en mer övergripande synvinkel än lärarna. De ser sina behov tydligare än vad lärarna gör, och kan på ett betydligt mer krasst sätt guida kursledaren och läraren på rätt spår. Om läraren och vikarien är rädda för att göra deltagarna besvikna genom att ändra i schemat, ändra på kurslitteraturen, ändra på deadlines och så vidare, kan det faktiskt vara enormt effektivt att direkt ta dessa funderingar till deltagarna och få svar direkt.

Gör man inte det är risken att den pedagogiska personalen målar upp svårigheter och hinder som egentligen inte är så stora. Eller fokuserar på fel områden.

Kontentan: Det går att slussa in vikarier på distanskurser, men använd er då av den största kunskapskällan – när det handlar om att definiera deltagarens behov – det vill säga deltagaren själv.

HANS CARSTENSEN

Kommentera "Kan man ha vikarier på distanskurser?"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*