Ibland är en smiley en mycket professionell handling

"Smiley" (CC BY-NC-ND 2.0) by Yvaneich Agno on Flickr"Smiley" (CC BY-NC-ND 2.0) by Yvaneich Agno on Flickr


Min kurs och nätet är en stafettblogg där folkhögskolepedagoger bloggar om just sin kurs och nätet. Nu är det dags för Hans Carstensen från Västerbergs folkhögskola.
 


Ibland är en smiley en mycket professionell handling

Jag har precis satt dit ännu en smiley i slutet på ett meddelande.
Och som vanligt tänker jag: Ska jag ta bort den eller ska jag låta den stå kvar?
Och som alltid blir mitt svar till mig själv: Smileyn ska vara kvar!

För som distanslärare vet man att ens kursdeltagare kräver lite mer omtanke än IRL-studerande. Inte för att mina deltagare skulle vara känsligare än andra, utan för att deras klassrum består av text. När de umgås med sina kurskamrater skriver de text, när de får instruktioner och feedback från mig som lärare sker det i form av text, när de vill fråga om något måste de formulera det i text.

Dessutom går de en kurs som heter Skriv klar din roman, där de lämnar ut egna berättelser till alla kurskamraters beskådande med ett endaste knapptryck.

Många som börjar kursen har gått med ett romanprojekt i flera år, utan att berätta det för någon. Vare sig man skriver biografiskt eller fiktion är kursen en dörr in i ett offentligt rum där allt man samlat på sig analyseras och bankas på. Man går Skriv klar din roman med en förhoppning om att bli författare på riktigt, men känslan hos många före kursstart är att man snarare riskerar att bli till åtlöje.

En kollega till mig säger: ”Jag hatar smileys!”
Det får hon förstås hävda. Men hon jobbar inte på Skriv klar din roman, nej, hon jobbar inte med distanskurser överhuvudtaget. Hon vet inte att det kan vara en trygghet att ha en roman i byrålådan, och att ta den från byrålådan ut i verkligheten kan betyda att all trygghet in ens tillvaro försvinner.

Hans Carstensen

När mina studerande anländer till nätklassrummet i början på varje termin behöver jag precis som varje lärare etablera gruppen och få alla att känna sig trygga i den. En lärare i ett IRL-klassrum kan ta en runda och sedan låta rundan övergå i en informationsstund, men i distansklassrummet måste också informationen vara en del av rundan.

När jag i nätklassrummet levererar formalia som kurslitteratur, inlämningar, respons, typsnitt och så vidare gör jag det i form av text, och text är alltid väldigt hård och torr när den inte ackompanjeras av en blick. I IRL-klassrummet kan jag se mina studerande SAMTIDIGT som jag är saklig, men i nätklassrummet behöver jag lägga in min blick i min text. Ja, i alla inlägg jag gör.

Jag blir lite trevligare, lägger mig vinn om att det syns att jag menar väl, att det finns en omhändertagande atmosfär här inne. Text är ofta kopplat till att göra och stava ”rätt”. Då behövs det vaccin i stil med ”ni får gärna missuppfatta mig, missuppfattningar kan leda till oanade idéer”.

På samma sätt måste jag tänka när jag svarar på en fråga. Det är viktigt att understryka att frågan tar projektet framåt ytterligare.
Likadant när jag ger respons på en scen ur romanen. Jag betonar scenens potential. Och de förändringar som behöver göras är möjligheter.
Och så blinkar jag. Eller jag. Smileyn.

HANS CARSTENSEN, kursansvarig på distanskurserna Skriv klar din roman, Påbörja debutromanen, Lär dig skriva deckare vid Västerbergs folkhögskola

Kommentera "Ibland är en smiley en mycket professionell handling"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*