Det var som en studiecirkel – fast flexiblare

"Circles"  (CC BY-NC 2.0) by duncan c on Flickr"Circles" (CC BY-NC 2.0) by duncan c on Flickr
Min kollega Cristina Santos har blivit författare. Publicerad. I en bok. Som har getts ut av ett riktigt förlag. Det har gått till så här:

Cristina gick med i en öppen grupp på Facebook som handlade om kultur och skrivande. Gruppen startades av författaren Stefan Whilde hösten 2011 med namnet Whildeanska hösten och den har idag drygt 1300 medlemmar. I gruppen postades bland mycket annat, dikter, betraktelser och berättelser. Många av dessa var så bra och författarna så entusiastiska att man beslöt att ge ut dem i bokform. En ny, stängd, grupp startades där de hågade författarna vaskade fram texter och gjorde en bok av dem. Boken kom ut i augusti 2013. Den heter Den Whildeanska hösten – en antologi, 63 röster. En riktig pappersbok som vuxit fram ur en grupp på nätet.

Kollegan beskriver arbetet i gruppen och med boken. Hon har lärt känna så många spännande människor, alla olika och alla intressanta med varsina tankar om livet och angelägna ämnen som de skrev om. Det är både högt i tak och djupa samtal i Facebookgruppen.

Var och en av de medverkande bestämde vilka alster han/hon ville ha med i boken.Texter och tankar om bokens marknadsföring mm bollades i den stängda Facebookgruppen. Man utvecklades i samspel med varandra, som skrivande individ och som människa. Under resans gång plockades det upp kunskaper utanför det rent litterära och konstnärliga.

– Jag lärde mig massor om hur det går till att ge ut en bok, hur förlag arbetar, hur upphovsrätten fungerar och även om marknadsföring via sociala medier, säger Cristina.

Bokens utgivning ackompanjerades av en lanceringssatsning på Facebook. Alla 63 röster presenterade sig, en per dag. En trailer las ut på Youtube, där bilderna också är bidrag från de medverkande i boken. Gruppen hjälptes åt att sprida varandras postings för att åstadkomma en ”viral” effekt.

– Det bästa med hela projektet var att alla var så engagerade. Det gick åt väldigt mycket tid, men det var ju helt frivilligt. Man fick så många glada tillrop och så mycket stöd och feedback. Då vågar man ta ut svängarna lite mer. Jag utvecklades jättemycket i mitt skrivande. Det har varit otroligt givande och roligt.

I somras reste min kollega till releasefesten i Malmö och träffade flera av antologivännerna ”irl” (in real life). Tre uppföljare till den första boken är planerade och Cristina har redan kastat sig in i gruppen och arbetet igen.

Låt mig sammanfatta:

En grupp människor träffas under former som de själva bestämmer. Deltagandet är frivilligt. Tillsammans söker de kunskaper och utvecklar de färdigheter, helt utifrån sina behov och intressen. Det finns inga formella förkunskapskrav. Arbetet bygger på samtal och utbyte, atmosfären är tillåtande. Gruppen kännetecknas av en utpräglad delakultur. Själva ämnet faller under begreppet Kultur. Deltagarna växer både inom ämnet och som människor. På köpet lär de sig saker som de har nytta av i livet utanför gruppen, till exempel får de ökad digital kompetens. De får alltså med sig kunskaper som de kan använda för att påverka sin livssituation och göra sina röster hörda i samhället.

Låter detta bekant?

Mycket riktigt så avslutar kollegan:

– Det var precis som en studiecirkel. Fast flexiblare. Och gratis.

Den Whildeanska hösten är bara ett exempel på en aktiv community på nätet där människor träffar likasinnade och upplever att de utvecklas ”som i en studiecirkel”. På Facebook, i andra sociala nätverk, i bloggar och på webbplatser finns det mötesplatser för allt mellan himmel och jord.

Det är inget nytt, jag vet. Men för bara fem år sedan var sociala nätverk och öppna spontana lärgemenskaper en uppgående trend som vi följde med intresse. Idag måste vi förhålla oss till en verklighet där allt fler är kunskapstörstande lätt och ledigt klickar sig fram till en grupp på nätet i stället för att bläddra genom studieförbundens och folkhögskolornas kursutbud.
Och många anser att ”det är precis som en studiecirkel. Fast bättre. Och gratis.”

Vad svarar vi?

/Kerstin Namuth

Kommentera "Det var som en studiecirkel – fast flexiblare"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*