Den som brinner blir utbränd

Utbrända tändstickor"Matches" (CC BY 2.0) hermanturnip on Flickr

Det skulle vara enkelt att få ur sig ”fortsätt skriv, du gjorde min dag”, tyvärr funkar inte det. Viktigt att vara saklig. Men skönlitteratur går på djupet och där finns mer att titta på än hur styckeindelningen ser ut. Vad söker mig? Vad hittar jag här nere?

Den digitala salen ger sina utmaningar, den analoga salen har sina. I tidernas begynnelse fanns ett försök att jämföra eller jämställa distanskursandet med salsundervisning. Redan då, i tidernas begynnelse, hade jag svårt för det där. Det är inte samma sak. Det kommer aldrig att bli samma sak. Det är därför båda formerna av undervisning finns.

Om man som jag, jobbar i båda världarna, går det då att hämta idéer eller låta båda världarna nära varandra? Jo. Framförallt har min salsundervisning vunnit på att jag började undervisa på distans. På distans krävs en enkelhet och tydlighet med kommentarer och dialog som jag gärna låter färga min salsundervisning. Ska du ge skriftlig feedback måste du väga orden, formuleringarna ska vara lätta att ta till sig. Har du tryckt på skicka går det visserligen att komplettera det du sagt men det ger ett oseriöst intryck.
Salsundervisning ger en annan möjlighet att vara vimsig. I en salsdiskussion kan du improvisera och lägga till under samtalets gång, du kan korrigera och rätta det du sagt. Dessutom har du möjlighet att spela med tonläge och minspel på ett sätt du aldrig kan när du ger digital feedback.

När deltagarnas texter ramlar in strax innan deadline kan jag bli andfådd av mängden text innan jag ens börjat läsa. Visst, läsandet är mer än okej men där ska skrivas konstruktiv feedback till samtliga texter. Deltagarna ger av sina själar och av sina hjärtan. Texterna kämpar och sliter, vrider och vänder, några skrattar och någon text kanske gråter, en text rinner lättare än den andra och någon text som kom in sent ser jag storheten med först morgonen efter.

Skönlitteratur handlar så mycket om det som händer i läsares hjärna, hjärta eller mage. Texten är i betraktarens ögon. Jag kan förälska mig i en text eller ett sätt att skriva men i vilken omfattning kan jag låta det färga mitt arbete? En annan deltagare utan likadant flyt med samma uppgift har rätt att kräva samma uppmärksamhet från mig. Där är alltid ett moment av saklighet och att motivera sig.

”Scavenger Hunt – 117. Something burnt” CC BY-NC-ND 2.0 by Zach Baranowski on Flickr

Hur kan jag vara en eldsjäl i detta? Hur kan jag någonsin brinna för det här? Det kommer ändå aldrig räcka till. Den som brinner blir utbränd. Det viktigaste är något så basalt som att göra ett bra jobb. Min återkoppling vägs på guldvåg. Varje människa är värd respekt.

Jan Altsjö

Kommentera "Den som brinner blir utbränd"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*