Datorn i skolan, del 3: Frihetens ideologi har ett pris

En människa som står inför valmöjligheter"la libertad tiene un precio" CC BY-NC-ND 2.0 by marta ... maduixaaaa on Flickr
Håkan Fleischer

Håkan Fleischer

Följ vår gästskribent Håkan Fleischers miniserie, specialskriven för Nättidningen re:flex! Den handlar om hans specialområden: datorn i skolan och digital bildning. Idag publicerar vi den sista delen, del 3 av 3.

Håkan Fleischer är fil dr i pedagogik och en uppskattad och flitigt anlitad skribent och föreläsare. Hans vetande och forskning finns i den punkt där pedagogik möter medie- och kommunikationsvetenskap. Han är bland annat författare till ”Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik”. Håkans webbsajt: http://www.fleischer.se/

Frihetens ideologi har ett pris

Datorerna i skolan är förenade med en viss frihetsideologi. Det har en mängd olika orsaker. En är en allmän samhällelig utveckling, som vi talade om i första artikeln i denna serie. En annan orsak är de ideal kring lärande och datorer som florerar.

Både positivt och negativt

Låt oss till en början konstatera att den ökade friheten har positiva effekter. Både min och andras forskning visar att datorn och de tilltagande frihetsgraderna ökar elevernas motivation och autonomi. Möjligheterna att fånga lärtillfällen i flykten blir fler vilket är positivt.

Men det finns också ett problem. Den teori som ofta ligger till grund för satsningar på datorer i skolan bär namnet konstruktionism. Det är en vidareutveckling av Piagets konstruktivism. Den är gjord av Seymor Papert, som också varit den enskilda person som inspirerat flest datoriseringsprojekt i världen, bland annat genom sin inblandning i de stora projekten i Maine under 2000-talets början. Dessa blev startskott för de projekt vi idag ser i Sverige. Kort sagt kan sägas att denna teori om lärande utgår från ett fritt upptäckande med så lite lärarstyrning som möjligt. Honnörsord här är att göra själv, upptäcka och diskutera. Papert genomförde sina experiment med programmerbart lego. Programmeringsspråket hette LOGO. Genom att programmera i LOGO fritt skulle eleverna lära sig att transferera denna kunskap till andra fält.

Problemet är att forskning entydigt visar att det inte fungerar så. Kunskapskvaliteterna blir sämre än vid ett lärande där det fria upptäckandet kompletteras med lärarens styrning. Tolkningen av konstruktionism som nära nog fritt upptäckande är vetenskapligt vederlagd. Detta motsäger inte att lärande kan ske genom att elever upptäcker och konstruerar kunskap, men då med ordentligt stöd.

Att lära

Att lära innebär att finna ut centrala aspekter ur ett ämnesområde och relatera dem till en kontext och till varandra samtidigt som en blick på ett övergripande mål finns. När eleven sätts att upptäcka något helt själv, exempelvis via sökningar på webben, ställs hen inför en svår situation. Exempelvis är det svårare nu än tidigare att hitta rätt aspekter av det ämne som skall läras, trots – eller på grund av – tillgång till världens all information på nätet. När eleverna prövar sina informationsbitar mot ett sammanhang finns det en betydande risk att fel bitar sätts i spel, och relationerna mellan informationsbitarna (eller motsvarande byggklossar i lärandet) blir otydlig. Dessutom blir det svårare för eleven att hålla fokus på den övergripande målbilden på grund av ökat antal distraktioner som är en oundviklig konsekvens av datoriseringen av skolan. Det är helt enkelt svårt att lära, ifall rätt aspekter inte skils ut ur ämnet.

Därför behövs läraren

Av just det här skälet behövs läraren mer än någonsin i elevens datorarbete. Läraren behöver finnas med och hjälpa eleverna att välja ut och förstå vad som är viktiga aspekter av ämnet som står i fokus. Istället för att släppa eleven fri att upptäcka detta bör läraren ge kontinuerlig återkoppling vid elevens arbete med datorn. Läraren kan med fördel gå in, exempelvis i texter producerade av eleven, och kommentera delar, för att hos eleven väcka frågan om det som tagits upp är relevant eller inte, eller om resonemangen kan utvecklas. Kontinuerliga utmaningar är nyckeln.

Läraren behöver också hjälpa till med guidade instruktioner som stegvis pekar ut centrala funktioner, egenskaper och betydelser för eleverna (det vill säga aspekter). Detta sker med fördel med hjälp av datorn. Exempelvis kan begrepp som förekommer i en uppgift projiceras på skärm bakom läraren. Eleverna kan tillsammans komma med förslag, kanske anonymt, med förslag på vad begreppen innebär. Alla elevernas förslag syns på skärmen och läraren får ett gods att arbeta med. Därefter, när några centrala aspekter är definierade, kan eleverna arbeta vidare för att sedan stanna upp i en ny lärarledd guidning.

Aspekterna skall inte bara väljas ut. Läraren behöver också se till att de relaterar tydligt till varandra. Exempelvis kan eleverna gemensamt med läraren rita begreppskartor för att se hur begrepp, funktioner, tillämpningar och annat hänger samman. Ett bra program för detta är Mindomo.

Att tillämpa informationen i ett sammanhang är också en viktig del av lärandet. När eleverna gör detta själva finns en risk att det blir relativt likriktat. Här behöver läraren hjälpa till att plocka fram lämpliga texter, fallstudier eller annat från nätet och låta eleverna ”studsa” sina tankar emot. En aktiv strategi är att läraren låter eleven tillämpa och redovisa sina kunskaper på olika sätt, exempelvis både i skriven form och i bildform. Alternativt, om exempelvis en begreppsrymd står i fokus för lärandet, kan läraren be eleven tillämpa begreppen på två helt skilda fall. Detta hjälper eleven att se aspekternas tillämpbarhet i olika sammanhang.

Till sist

Den grundläggande idén, att ta vara på elevens motivation och autonomi vid datorarbete är bra. Men den har visat sig skadlig när den renodlas, och dessvärre finns tydliga drag av papertsk konstruktionism i svenska klassrum. Jag vågar sträcka mig till att påstå att det inte är omöjligt att de är ett av flera skäl till sjunkande resultat.
Det betyder inte att datorn är ett verktyg som är fel att använda. Tvärtom är det så att datorn medför löften om att lära sig saker som helt enkelt inte var möjliga att lära tidigare. Men för det krävs också en mycket aktiv lärare vilket forskningen tydligt visat. En lärare som använder datorerna tillsammans med eleverna. En lärare som guidar, hjälper till att göra urval av aspekter av ämnesstoffet. En lärare som sätter ämnesstoffet i ett sammanhang på olika sätt med hjälp av datorn. Om läraren arbetar med elevens egen aktivitet på ett sådant sätt, ja då kan kunskapskvaliteterna djupna istället för att förytligas. Och, läraren får göra det hen är bäst på fortfarande, nämligen vara en aktiv lärare.

/Håkan Fleischer

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*