Avslutande reflektioner – framtidens läromedel

Sten med testen "future" ingraverad"Future" CC BY-NC-ND 2.0 by Natalia Daporta on Flickr

Håkan Fleischer skriver för re:flex direkt från konferensen Framtidens läromedel.


Håkan Fleischer

Håkan Fleischer

Jag har nu haft två intensiva dygn på Framtidens läromedel. Programmet har varit späckat och haft en stor bredd. Låt mig berätta om mina generella intryck av den konferensen.

Det första som slår mig är att området framtidens läromedel egentligen inte låter sig avgränsas så lätt. Om vi med framtidens läromedel avser digitala dito, vilket är ett förgivettagande i sammanhanget, kan vi genast konstatera att frågan är intimt sammanknippad med frågan om datorer i skolan, om att få tekniken att fungera samt att faktiskt se till att skolledare inte skall betrakta datorn i sig som ett läromedel. Jag uppfattar att en sådan medvetenhet nu börjar sprida sig. Samtidigt leder svårigheten att avgränsa framtidens läromedel från annat till en innehållslig mångfald som är stimulerande. Konferensen är en plats att få mycket konkret hjälp på, exempelvis i frågan om hur man använder givna programvaror för undervisning i exempelvis geografi, men också en plats att stöta och blöta frågor som inte direkt relaterar till den omedelbara undervisningen. Jag tror att bredden i diskussionerna är något mycket positivt.

Jag noterar för det andra en mycket glädjande förändring, nämligen den att elevens och/eller barnets röst är mycket mer framträdande nu än tidigare. Visserligen har konferensen endast bjudit på en föreläsning där elever från verksamheten har medverkat (vad jag känner till), men utgångspunkten i den lärandes behov understryks tydligare nu än tidigare. Jag tror att det är ett tecken på Helen Timperleys inflytelserika tankar kring skolan som fått fäste i Sverige.

Jag noterar för det tredje att man ropar efter att forskningen skall kliva ned från sin piedestal och bli än mer klassrumsnära. Visst finns det forskning som befinner sig mitt i kritdammet, men en alltför stor del av forskningen är distansierad från vad som faktiskt sker dagligdags i klassrummet. Det behövs fler projekt där IT-burna interventioner beforskas, gärna i relation till en kontrollgrupp så att vi faktiskt vet vad IT har för effekter, både positiva och negativa.

Jag noterar för det fjärde, inte minst utifrån min egen presentation på konferensen, att skolsverige i hög grad uppskattar kritiska tankar kring IT. Smekmånaden tycks nu vara över. Jag håller med Per Kornhall, det är inte en fråga om huruvida IT skall användas, utan en fråga om hur det skall ske. Jag vågar nog säga att jag inte tidigare varit på någon IT-relaterad skolkonferens där man talar så mycket om de viktiga aspekterna av skolan, nämligen behovet av reflektion och av att utbildningen också verkar bildande. Att lärare får vara lärare och skapa meningsfulla möten med eleverna har återigen hamnat i fokus.
/Håkan Fleischer

Kommentera "Avslutande reflektioner – framtidens läromedel"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*