Alla säger det går så fort…

Något åker fort"speed of light" (CC BY 2.0) by Edwin van Buuringen on Flickr

Alla säger att allt går så fort nu för tiden och visst är det så. Det går fort och det som sker är spännande. Det som var science fiction för bara 15-20 år sedan är idag vardag för väldigt många. Internet, digitala kameror, mobiltelefoner. Vi har idag tillgång till en mängd funktioner som inte ens Jules Verne hade fantasi nog att föreställa sig. Och vi vänjer oss förvånansvärt fort.

Väldigt få betalar sina räkningar på banken idag och nästan ingen använder film i kameran längre. Antalet fasta telefonabonnemang minskar stadigt och smartphones, ja de nya pekmobilerna med Internet på resande fot, ökar hela tiden.
Den tekniska utvecklingen ger oss nya möjligheter att kommunicera och interagera. Internet ger oss nya sätt att umgås. Vi möts på Facebook och delar tankar i bloggar och Twitter. Vi delar med av våra upplevelser. Med digitalkameran i mobilen lägger vi upp bilder och filmer på nätet och berättar om våra liv.
Vi har också tillgång till all världens kunskap bara ett par klick iväg. Man googlar och hittar snabbt mängder av både intressant och relevant information om nästan vad som helst.

Internet och den nya tekniken förändrar i grunden vårt sätt att leva och att förhålla oss till kunskap.

I denna sjö av vetande, kunnande och information är det lätt att förvånas över hur långsam skolans värld har varit att ta till sig allt det nya. Misstänksamheten har varit och är fortfarande på sina ställen, stor. Datorn upplevs som ett hot, Wikipedia avfärdas som oseriöst och nätets möjligheter till samarbete och kontakter utanför klassrummet utmanar lärarens roll. I grunden.
Men varför all denna rädsla? Var finns den nyfikenhet som väl måste vara fundamentet för allt lärande? Hur kommer det sig att skolan som institution är så konservativ när det gäller ny tillgång till kunskap och samarbetsmöjligheter? Borde man inte jubla i stället?

Utvecklingen rusar på. Science fiction blir vardag och många av oss tycker det är både roligt och spännande. Utvecklingen sker vare sig vi vill eller inte.

För folkbildningen innebär det här samma utmaning som för resten av utbildningsvärlden. En skola, en lärandemiljö måste vara en del av det samhälle det den finns i. Förändras världen så måste även skolan förändras. Hela tiden och i grunden. Det svåra tricket är att hitta hur man gör det utan att kasta ut barnet med badvattet – att behålla och fortsätta utveckla det som är bra och fungerar och samtidigt förena det med det med allt det nya som finns i världen utanför.
Alla säger att allt går så fort nu för tiden och visst är det så. Det gäller att hänga med och det är både spännande och roligt.

2010-11-14
Ola Hallqvist

Kommentera "Alla säger det går så fort…"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*