Datorn i skolan, del 2: Rätt använda kan datorer stimulera reflektion

En lärare i lego"Lego old skool desktop wallpaper" CC BY-NC 2.0 by Tinker*Tailor loves Lalka on Flickr
Håkan Fleischer

Håkan Fleischer

Följ vår gästskribent Håkan Fleischers miniserie, specialskriven för Nättidningen re:flex! Den handlar om hans specialområden: datorn i skolan och digital bildning. Idag publicerar vi del 2 av 3.

Håkan Fleischer är fil dr i pedagogik och en uppskattad och flitigt anlitad skribent och föreläsare. Hans vetande och forskning finns i den punkt där pedagogik möter medie- och kommunikationsvetenskap. Han är bland annat författare till ”Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik”. Håkans webbsajt: http://www.fleischer.se/

Datorn i skolan, del 2: Rätt använda kan datorer stimulera reflektion

Vi lever i ett samhälle där det sägs att allting går fortare. Ett samhälle som är alltmer individualiserat.

Den som värnar om bildning blir genast orolig av en sådan beskrivning: Bildningen handlar ju i mångt och mycket om förmågan att reflektera och att se på kunskapen såsom något som sträcker sig utanför den egna personen i sin användbarhet. Detta tycks det helt enkelt inte riktigt finnas tid för i det samhälle vi ofta kallar informationssamhället eller kunskapssamhället.

Men det är ändå så att kunskapssamhället inte är något nytt. Samhällsbyggnaden har alltid byggt på en kumulativ kunskap. Det är bara formerna för kunskapen som delvis har förändrats.

Performativ kunskap

Till de klassiska kunskapsformerna kan nu föras ytterligare en som jag benämner performativ kunskap. Det är den kunskap som är omedelbart användbar i stunden. Låt säga att du är nyfiken på hur du väger en blåval. Genast googlar du frågan och får ett svar. Du kan leverera svaret i diskussionen du kanske har vid middagsbordet, och vips är så att säga kunskapen förbrukad. Den äger ett värde där och då, men den dröjer sig inte kvar och kan heller knappast göra anspråk på att påverka på längre sikt. Ur ett skolperspektiv är detta bra, motiverande och roligt, men naturligtvis bara intill en viss gräns. Det är roligare för Kalle i skolbänken att omedelbart kunna googla en uppgift. Om han istället skulle vara tvingad att vänta, gå till biblioteket på rasten och ha hjälp av besvärliga uppslagsverk, ja… då är risken stor att han inte alls skulle sökt kunskapen.

Problemet är bara att för mycket av ett konsumtionsförhållande till information kan leda till nedsatt reflektion och kritiskt tänkande. Tyvärr visar studier att så är fallet när elever får egna datorer i skolan. Men bara om den pedagogiska ansatsen är oförändrad.

Jag menar att datorn kan bidra till djupare kunskaper istället för ytliga. För att nå dit menar jag att det är viktigt att låta datorn skapa möjligheter till reflektion.

Reflektion

Reflektion handlar om, i sin ursprungliga betydelse, att böja tillbaka till sig själv. I vardagligt tal menar vi kanske att se tillbaka på oss själva. Vi tänker till på hur vi reagerar och ser saken i nytt ljus. Att kritiskt granska och försöka se det på ett annat vis.

Reflektion uppstår när något börjar bete sig på ett sätt som vi inte räknar med. Om du skruvar i skruvar med hjälp av en skruvdragare funderar du inte på vad skruvdragaren åstadkommer. Du bara gör. Men om den går sönder, börjar du vända och vrida på den. Du undersöker hur den fungerar eftersom du vill fortsätta att skruva. Reflektion uppstår alltså när något krånglar eller obstruerar för oss. Naturligtvis sker detta oplanerat och slumpmässigt ibland, men det fina är att vi också kan tvinga fram det själva. Datorn hjälper oss att skapa ett sådant motstånd. Här visar jag på två sätt att arbeta.

Motstridig information och kritiskt tänkande

Ett sätt att träna reflektionen med hjälp av datorn är att ta vara på all den motstridiga information som finns på nätet. Det är exempelvis en bra idé att låta elever ta del av flera olika källor som diskuterar samma sak och träna sig i att kritiskt granska innehållet.

Här kan vi se en tydlig koppling mellan reflektion och kritiskt tänkande, som naturligtvis kan vara av olika kvalitet. Att skapa reflektion görs således genom att ställa kritiska frågor när eleven utsätts för materialet.

I ett första steg sker det genom att eleven skall minnas och återupprepa informationen. Detta är inte reflektion i sig, men en förutsättning för att reflektion skall kunna äga rum. Därefter ställs kritiska frågor som låter den lärande organisera och sortera informationen, gärna med hjälp av datorn. Som ett tredje steg i det kritiska tänkandet som stimulerar reflektion får eleven med hjälp av datorn fokusera på att beräkna och göra konstruktioner. Återigen sker detta med datorns hjälp. Exempelvis får eleven med hjälp av en ritning illustrera hur något fungerar.

I ett fjärde steg blir eleven mer analytisk och jämför, skiljer ur, återuppbygger eller specificerar innehållet i kunskapsstoffet. I ett sådant steg låter sig datorn användas för att exempelvis presentera ett kunskapsinnehåll på ett nytt sätt med hjälp av den programvara som finns tillhands. Det kan exempelvis handla om att illustrera en konflikt i världen med hjälp av bilder eller att producera en podcastsändning. Eleven blir på så vis tvingad att tänka till kring innehållet. Det vill säga: det uppstår motstånd eftersom innehållet måste anpassas till en annan form än den ursprungliga.

Flippad undervisning

Idén med flippad undervisning är att eleven ägnar sin tid åt ett stimulansmaterial hemma och diskuterar och samtalar om ämnet på lektionstid. Materialet tillgängliggörs via den lärplattform som skolan använder vilket säkerställer att alla får materialet. Läraren kan kontrollera vilka som öppnat det. Materialet kan vara en film, men också texter att jämföra från olika webbsidor, radio att lyssna på eller annat. I mitt exempel här använder jag film.

En mycket viktig komponent i metodiken är kontrollfrågan. Efter att ha tagit del av materialet får eleven svara på en eller ett par kortare kontrollfrågor med hjälp av ett digitalt verktyg. Allt samlas hos läraren på ett lättillgängligt sätt, exempelvis via en digital formulärtjänst. På så sätt får läraren en överblick över elevens förförståelse av ämnesinnehållet som tas tillbaka till klassrummet. Läraren kan i sin tur då planera sin undervisning med utgångspunkt i de styrkor och svagheter som elevernas samlade förförståelse visar. Datorn bidrar till en mer träffsäker undervisning och läraren kan förbereda lektionen på ett optimalt sätt.

Med hjälp av elevens dator kan vi alltså frigöra tid för mötet öga mot öga i klassrummet och ägna oss åt det väsentliga – att tänka och föra dialog tillsammans. Just det gemensamma tänkandet är ju vägen till en bildande utbildning. Den stora fördelen ligger i den dubbla förförståelsen: dels elevernas, dels lärarens förförståelse inför undervisningen.

Ur pedagogens synvinkel kan flippen naturligtvis göras hur enkel eller komplicerad som helst. Det finns ingen anledning att göra saker svårare än de är och bli ängslig över teknikanvändningen. I den enklaste formen (fortfarande med film som exempel) spelas helt enkelt lärarens skärm in med ett enkelt program, exempelvis Jing.

Det innebär att det inte är svårare än att starta Powerpoint med förberedda bilder och prata samtidigt som de visas. Tekniken för det kan alla lära sig på fem minuter. Om läraren vill göra filmen poppigare finns naturligtvis inga gränser.

Håkan Fleischer

Kommentera "Datorn i skolan, del 2: Rätt använda kan datorer stimulera reflektion"

Lämna en kommentar

Din emailadress kommer inte att publiceras.


*